Det handlar inte om att slåss, det handlar om balans. Det handlar inte om upplysning, det handlar om balans. Det handlar inte om balans …
En femårig munk står orörlig i tio minuter. En annan står på ett ben med den andra foten ovanför huvudet i en timme. I Shaolin börjar man öva redan som barn. I träningen ingår att hänga från taket i nacken med korslagda ben, dunka sitt huvud mot hårda ytor och banka sina händer mot väggar i flera timmar. När munkens skickligheter mognar kan han stå barfota på vassa knivblad, balansera på ett finger och böja ett spjut mot sin hals.
Dessa skickligheter skulle naturligtvis kunna få vem som helst att bli skrytsam. Men munkarna är trots allt munkar och de håller sig till strikt disciplin. Flera timmar av fysisk träning varje dag kompletteras med flera timmars meditation. Man lär aldrig få se de där tuffingarna med vackra kvinnor eller de som slåss på parkeringsplatser. Shaolin är hängivna buddhistiska munkar som använder stridskunskap som ett sätt att förstå livet.
Buddhister lever ett liv utifrån principen ”icka-skada”. Så hur kommer det sig att icke-våldsamma munkar utvecklat dessa legendariska stridstekniker? Idén är att vägra utdelandet av våld. Shaolin attackerar aldrig.
Shaolin betyder ”ny skog.” Historien berättar om Bodhidharma (Tamo på kinesiska) som tog med sig Zen-läran till Kina från Indien och begav till ett tempel i Henanprovinsen. Templet byggdes på en plats där skogen var utrymd och nedbränd. Kejsaren planterade nya träd omkring templet och därför kallades det Den nya skogens tempel. Munkarna i templet hade svag hälsa och Bodhidharma lärde dem fysiska övningar inspirerade av 18 olika djur. Gradvis fick övningarna en allt starkare kampsportskaraktär och med tiden har de utvecklats till vad de är idag, Kung Fu.
Översatt och bearbetad från engelska
En munk tar emot ett slag från en annan munk. Shaolin Kung Fu lär ut den buddhistiska principen av ”icke-skada” genom att inte acceptera utdelande av våld. (Foto från Washington Performing Arts Society)
