Under de Tre kungadömenas period, åren 220-265 f Kr, levde en högt uppsatt regeringstjänsteman vid namn Zhong Yao i Kina.

En gång såg han ett värdefullt kalligrafiarbete av en känd forntida kalligrafikonstnär i Wei Dans konstsamling. Han bad Wei Dan att sälja den till honom men Wei Dan avböjde. Plågad av sin desperata längtan efter det kalligrafiska verket, bankade Zhong Yao på sitt bröst med sina knytnävar och hostade upp blod.

När jag var yngre var även jag besatt av kinesisk kalligrafi och penselmålningar. Jag var hela tiden rädd att förlora min konstsamling och åtrådde andras samlingar. När jag blev vuxen tyckte jag att det var löjligt att jag inte brydde mig om rikedom, makt eller döden, utan värdesatte mina kalligrafier och penselmålningar som en besatt. Det verkade som om jag inte längre visste vilka mina prioriteringar i livet var.

Min besatthet av kinesisk kalligrafi och penselmålningar har sedan dess avtagit. Emellanåt köper jag kalligrafi och penselmålningar när jag kommer över ett utmärkt verk. Men när jag ser någon annan köpa ett konstverk som jag tycker om eller när någon ber mig sälja ett konstverk till honom ur min samling, känner jag mig inte ledsen när jag skiljs från det. Nu är de som rök och moln som passerar förbi mina ögon, eller som fåglar vilka flyger över himlen. Jag är nöjd med att se fåglarna flyga för att sedan försvinna ur sikt.

Det kinesiska ordspråket “Se rök och moln passera förbi” är en metafor för förgängligheten, vanligtvis avses rikedom, kändisskap och andra saker eller människor man åtrår och inte kan skiljas från.