Sanningen om Xi Jinpings "ryggskada"
Kinas vicepresident Xi Jinping, den 29 september 2012. Xi har gett intryck av att vara en motvillig efterträdare som har försökt att dra sig ur sin förväntade upphöjelse till ledare på den kommande 18:e partikongressen. (Foto: Feng Li/Getty)


Xi Jinping, den förmodade nästa ledaren för Kinesiska kommunistpartiet, försökte dra sig undan ledarrollen, men övertalades av personer inom partiets gamla garde, som fruktade att de krigande fraktionerna inte båda skulle kunna acceptera någon annan kandidat. Den här artikeln handlar om varför han valde att acceptera posten. Det är del två i en serie, vars första del finns HÄR.

Den 15 augusti avreste 14 personer i båtar från Hongkong till den omstridda ögruppen som kineserna kallar Diaoyu och japanerna kallar Senkaku. Sju personer i gruppen steg i land på öarna med kinesiska flaggor och förklarade att öarna tillhör Folkrepubliken Kina. De greps nästan omedelbart av japanerna.

Landstigningen på öarna var gnistan som antände den krutdurk som är kinesisk nationalism och hat mot Japan, och Kina exploderade. Stora antijapanska demonstrationer bröt ut i större städer över hela Kina. Bland slagorden på banderollerna kunde man se sådant som ”Diaoyu tillhör Kina, Bo Xilai tillhör folket”.

Världens medier rapporterade om de här demonstrationerna som det senaste uttrycket för kinesisk nationalism och förstod det i kontexten av Kinas territoriella krav i Sydkinesiska sjön. Källor med insyn i överläggningar på högsta nivå inom kommunistpartiet som Epoch Times rådfrågat för den här artikeln har dock gett en annan bild.

Hu Jintao, det kinesiska kommunistpartiets ledare, såg landstigningen på öarna som en krigsförklaring från Zhou Yongkangs och Jiang Zemins fraktion mot honom själv och den fraktion som han och premiärminister Wen Jiabao företräder, och som också anses innefatta Xi Jinping.

Ett möte i maj på Jingxi-hotellet i Peking var avsett att skapa fred mellan de två stridande lägren. Hu Jintao hade samlat ihop 200 av partiets högst uppsatta och nått en överenskommelse.

Enligt den skulle Zhou Yongkang och andra tillåtas att distansera sig själva från Bo Xilai, och inte dras med i hans fall. Zhou Yongkang skulle tillåtas att förbli i offentligheten fram tills den 18:e partikongressen, men helt dra sig tillbaka därefter. Zhou gav även upp rätten att utse sin efterträdare på posten som ledare för det mäktiga politisk-rättsliga utskottet, som kontrollerar nästan alla aspekter av ordningsmakt och rättsskipning i Kina.

Partiets hårdföra element godkände begränsade politiska reformer, som skulle inkludera ”fria val på hög nivå”, där Guangdongprovinsen skulle tjäna som testområde. Partiveteraner hade uppmuntrat till mötet på Jingxi, men de två sidorna kom dit med olika agendor.

Under de månader som hade gått sedan den 6 februari då Wang Lijun försökte hoppa av, hade Zhou Yongkang pressats hårt av Hu Jintao och Wen Jiabao. Han hade satts under intern kontroll och styrde inte längre politisk-rättsliga utskottet. De som stod honom närmast i den mäktiga organisationen hade tagits bort, och man hade kommit överens om organisatoriska förändringar som skulle minska dess makt i framtiden.

Zhou hade anledning att frukta att om han inte tog erbjudandet skulle han komma att åtalas, precis som Bo Xilai. Hu Jintao å sin sida insåg att Bo Xilais brott involverade för många partiföreträdare. Om alla de skyldiga skulle åtalas, skulle partiet slitas isär. Han gick med på Jingxi-uppgörelsen för att rädda partiet.

Samtidigt var de ekonomiska nyheterna i Kina förfärliga. Stabschefen för statsrådet, Kinas officiella regering, hade sagt på ett möte att Shanghai och Zhejiangprovinsen, som är två av Kinas ekonomiska motorer, inte hade växt med 7 procent som man hade rapporterat. I själva verket hade de här ekonomierna krympt.

Många företag i den en gång rika staden Dongguan hade gått i konkurs. Lokalregeringen hade svårt att betala ut löner. Ekonomer förutspådde en ”kraschlandning” för den kinesiska ekonomin, som plötsligt verkade befinna sig i fritt fall.

Båda lägren insåg att de här dåliga ekonomiska nyheterna var ett hot mot hela partiet, och därför beslöt man att samarbeta.

Den här överenskommelsen ändrade dock inte den grundläggande situation som Jiangs fraktion befann sig i. Zhou Yongkang, propagandaminister Li Changchun och andra i Jiangs fraktion kunde inte acceptera att man skulle förlora makten.

Om partiet leddes av Xi Jinping, som inte var djupt inblandad i förföljelsen av Falun Gong, skulle han kunna stoppa den. När den väl stoppades, skulle pressen på att ställa de skyldiga till svars för de brott man begått i förföljelsen bli enorm.

Miljoner kineser har torterats och utsatts för hjärntvätt. Falun Dafa Information Center har bekräftat över 3 500 utövare som dödats av de övergrepp de utsatts för, men menar att den verkliga siffran räknas i tiotusental. Ännu många fler har skadats mycket allvarligt.

Enligt forskning av den förre kanadensiske statssekreteraren David Kilgour och människorättsadvokaten David Matas, dödades sannolikt 41 000 Falun Gong-utövare under åren 2000-2005 genom att man tog deras organ.

Enligt Matas har varje år sedan dess uppskattningsvis 8 000 utövare dödats i organskörden, vilket innebär att det totala antalet nu närmar sig 100 000. En generation av föräldralösa barn har skapats; familjer över hela Kina har splittrats; karriärer och försörjningssätt har förstörts och hem har förlorats.

För att undvika att ställas till svars för detta insåg Jiangs fraktion att de måste hålla sig kvar vid makten. Efter Jingxi-mötet träffades fraktionens ledare ofta för att diskutera saken, och de bidade sin tid.

Men när kontroversen kring Diaoyu blossade upp igen såg man sin chans. Den sommaren hade båtar med kineser som ville hävda Kinas rätt till öarna flera gånger stoppats av den kinesiska regimen.

Den 15 augusti tilläts landstigningen av Hongkongs regeringschef (chief executive) Leung Chung-ying, som i samarbete med partiorganet enhetsfronten hade låtit fiskebåtarna lämna Hongkong.

Leung är Zeng Qinghongs skyddsling, och Zeng har i sin tur länge varit en av Jiang Zemins närmaste allierade. Zeng satt tidigare i politbyråns ständiga utskott och är för närvarande ordförande för nationella folkkongressen. Han har länge haft Hongkong som sitt område.

Enhetsfronten är ansvarigt för att skapa allianser med organisationer som inte är kopplade till kommunistpartiet och arbeta med dem för att attackera partiets fiender. Den kontrollerar även ett stort nätverk av spioner.

Enhetsfronten var den sista partiinstitution som Jiangs fraktion fortfarande kontrollerade, och den leddes av Jianglojalisten Du Qinglin.

Enhetsfronten använde kinesiskspråkiga medier utanför Kina för att öka temperaturen i Diaoyu-frågan, genom att vädja till nationalistiska känslor och kräva handling.

Jiangs fraktion ville använda massprotesterna till att pressa Hu Jintao och Xi Jinping. Genom att driva Kina till en punkt där man stod på gränsen till ett krig med Japan hade man planerat att använda krigsförberedelser, som undantagstillstånd. 18:e partikongressen och installationen av nya ledare skulle då behövas skjutas upp, och Zhou Yongkang och andra skulle kunna hålla sig kvar vid makten en längre tid.

Dessutom inledde man ett informationskrig. I slutet av augusti använde Jiangs fraktion sina kontakter inom enhetsfronten för att sprida ett rykte över hela världen om att Hu Jintao tänkte släppa kontrollen över militären efter den 18:e partikongressen, vilket ökade intrycket av att situationen höll på att bli okontrollerad.

Zeng Qinghong cirkulerade privat bland partitopparna och argumenterade för att partiet måste införa undantagstillstånd för att hantera Diaoyufrågan och den ekonomiska krisen.

Händelser i Hongkong bidrog till pressen på Wen, Hu och Xi.

Leung Chun-ying började omedelbart efter sitt tillträde den 30 juni att propagera för den planerade läroplanen i nationalkunskap. Den här läroplanen ansågs i Hongkong vara ett försök att hjärntvätta stadens barn, och den ledde till flera veckor av mycket omfattande protester i Hongkong.

Nationalkunskapsplanen var avsedd att irritera Hongkongborna, skapa oroligheter i Hongkong och problem för Hu och Wen inför partikongressen.

När Gu Kailai, Bo Xilais fru, den 20 augusti fick en villkorlig dödsdom för mordet på den brittiske affärsmannen Neil Heywood, började spioner från enhetsfronten att plantera historier över hela världen för att underminera rättegångens legitimitet och därmed göra det svårare att agera mot Bo.

Man läckte ut information om att den som befann sig i rättssalen vid rättegången inte var Gu Kailai utan en dubbelgångare. En historia spreds om att rättegången mot Gu Kailai hade ”kapats” av Bos fiender, och användes som en del av en plan för att förgöra honom. Rykten spreds även om att Zhou Yongkang skulle hjälpa Bo Xilai att upphäva domen och få till stånd en ny rättegång mot Gu.

Kinesiskspråkiga sajter utanför Kina citerade en av Zhous ”närmaste medhjälpare” den 3 september, som hävdade att Zhou Yongkang många gånger privat hade sagt att Gu Kailai inte mördade Heywood. Medhjälparen sade även att Zhou Yongkang besökte Bo Xilai och Gu Kailai flera gånger under de senaste månaderna. Zhou Yongkang ska ha sagt att Bo Xilai anser att mörkret runt honom kommer skingras snart, och att han kommer att se ljuset igen.

Den 29 augusti tvingades Air Chinas flight CA981 vända tillbaka till Peking efter sju timmar i luften på väg mot New York.

En källa sade till Epoch Times att en kvinnlig spion vid namn Ding, som arbetar för enhetsfronten, hade gripits efter att flighten landade i Peking, och att Hu Jintao personligen hade beordrat tillbaka den.

Den 1 september meddelade kommunistpartiet tre stora personalförändringar på en och samma dag, något som är mycket ovanligt.

Du Qinglin avgick plötsligt från sin post som ledare för enhetsfronten och ersattes av Ling Jihua, Hu Jintaos betrodde stabschef, som hade lett arbetet med att rensa upp bland Bo Xilai-trogna element. Li Zhanshu, en annan trogen medlem av Hus så kallade ungdomsförbundsfraktion, som dessutom anses stå Xi Jinping nära, tog över efter Ling som generalstabschef.

Den 5 september meddelades att Wang Lijun skulle ställas inför rätta, och samma dag förbjöd Hu Jintao Leung Chun-ying att åka till Ryssland för att delta i APEC-mötet. Det här var internationellt sett mycket generande för Hongkongs nytillträdde regeringschef, genom att det visade hur lite kommunistpartiets ledning litade på honom. Det var även en signal till Hongkongs befolkning att Leung inte hade agerat på Hu och Wens order i fråga om nationalkunskapsplanen. Den 9 september drog man tillbaka förslaget om att läroplanen skulle bli obligatorisk i Hongkong.

Jiangs fraktions agerande ställde Xi och hans läger i en svår situation. Xi såg tydligt att om situationen tilläts fortsätta skulle han och de som var lojala mot honom kritiseras både inom och utom partiet. Eftersom de inte kunde retirera någonstans, hade Hu Jintao och Xi Jinping gått samman för att anfalla.

Samtidigt som Hu Jintao och Xi Jinping började slå tillbaka mot Jiangs fraktion bad emellertid Xi om att få slippa bli partiets nästa ordförande.

Det var vid ett politbyråmöte i slutet av augusti som Xi sade att han bara ville bli medlem av centralkommittén och delta i partiets uppbyggnad och utveckling. Det här chockade alla i partihögkvarteret Zhongnanhai, liksom alla andra som kände till det. Den 4 september ställde Xi in ett möte med USA:s utrikesminister Hillary Clinton och försvann från offentligheten under en period, vilket ledde till spekulationer i hela världen om vad som pågick.

Xi hade ursprungligen valts för att han kunde accepteras av båda sidor. Det fanns ingen som kunde ersätta honom, och om Xi trädde tillbaka trodde båda fraktionerna att partiet genast skulle kollapsa.

Då kom partiets åldermän in för att medla. Qiao Shi, Li Ruihai, Zhu Rongji och Ye Xuannings mäktiga familj gick samman och uttryckte sitt stöd för Xi.

Under de 14 dagar Xi var borta nådde man en ny konsensus inom partiet: Den 18:e partikongressen skulle äga rum den 8 november; Bo Xilais politiska liv var över; partiet skulle systematiskt eliminera alla kvardröjande influenser från kulturrevolutionen och gradvis göra sig av med Mao Zedongs tänkande, Marxism-Leninism och så vidare.

Den 19 september ställde Hongkongs förra regeringschef Tung Chee-Hwa oväntat upp på en intervju med CNN. Tung sade där att Xi Jinping hade skadat ryggen, vilket hade orsakat hans frånvaro. Dessutom nämnde Tung liksom i förbigående att den allmänna uppfattningen var att Xi skulle bli nästa partichef.

Sedan Bo Xilais handgångne man Wang Lijun flydde till USA:s konsulat i Chengdu i februari har kommunistpartiets ledare stått inför en stadigt krympande mängd alternativ. Om man valde att avslöja Jiang Zemins fraktions brott skulle partiet hamna i sådant vanrykte hos det kinesiska folket att det inte längre skulle kunna styra landet.

Om man inte avslöjar brotten behåller dock Jiangs fraktion sin politiska livskraft. Dess medlemmar vet att om de förlorar all makt riskerar de att anklagas för fruktansvärda brott. Man kan bara skydda sig genom att hålla fast vid makten.

Men om man låter Jiangs fraktion hålla sig kvar finns det inget hopp om att kunna genomdriva reformer i Kina. Och med tanke på hur det folkliga missnöjet växer varje dag skulle detta också sannolikt innebära partiets undergång.

Vid mötet på Jingxihotellet i maj försökte Hu Jintao spela dubbelt: Jiangs fraktion skulle slippa ställas till svars, mot att man upphörde med de interna attackerna och tillät att ett politiskt reformarbete påbörjades.

Men under sommaren gjordes ännu ett försök av Jiangs fraktion att hålla sig kvar vid makten och hota Hu och Xi.

Under de första två veckorna i september, efter att Xi försökt träda tillbaka, valde partiet att gå vidare med Bo Xilais fall. Man ville återigen försöka hitta ett sätt att rädda partiet. Reaktionen på Xinhuas meddelande den 28 september att Bo i praktiken ställs inför rätta för korruption, har visat hur bräckligt samförståndet inom partiet faktiskt är.

Partiets provinsledare visade inte det ”entusiastiska stöd för partiets centralkommitté” som man hade gjort när Bo avsattes som partichef för Chongqing.

De brott som Bo står åtalad för är vanliga bland partiets befattningshavare. Många kan lätt åtalas på samma grunder som Bo. Dessutom kommer korruptionsanklagelserna inte i sig att göra slut på Bos politiska karriär. De lämnar en möjlighet till politisk comeback.

Samtidigt, om man åtalar Bo utan att göra sig av med den fraktion som backar upp honom, innebär det att Hu, Wen och Xi själva i framtiden kan komma att anklagas för att ha hanterat Bos fall felaktigt.

Om Xi Jinping fortfarande tycks ha en svag ställning och inte kan få bort sina politiska motståndare efter den 18:e partikongressen, kan lokala partiledare skydda sig själva genom att förhålla sig avvaktande i sitt stöd till honom.

Maoisterna inom partiet är inte borta. Under de antijapanska demonstrationerna i mitten av september kunde man återigen tydligt se slagord som ”Bo Xilai tillhör folket”.

Precis som medlemmarna av Jiangs fraktion tvingas av situationen att försöka hålla sig kvar vid makten för sin överlevnads skull, kan Xi Jinping komma att upptäcka att hans överlevnad hänger på att han ställer den fraktionen till svars för sina brott.

Översatt från engelska