Sannfinländarnas framväxt - en finsk Tea Party-rörelse
Ledare för Sannfinländarnas parti, Timo Soini, tittar i partiets vallokal i Helsingfors den 17 april på valets slutresultat som visar att hans parti vunnit 18,7 procent. (Foto: Jonathan Nackstrand / Getty Images)


I Finland har de populistiska Sannfinländarna växt fram med oväntad hastighet och kraft och blivit ett av landets största partier, vilket skakat om det politiska livet. Man kan nästan likna det vid en finsk Tea Party-rörelse.

Sannfinnländarna vill representera landets hjärtefrågor och traditionella finska värderingar mot EU och en regering som man säger har tappat kontakten med folket. Men kommer dess slagkraft att hålla i sig eller kommer det att rasa samman som ett resultat av sin mångfald?

När Sannfinländarna blev tredje största parti i Finlands riksdagsval i april var det den största framgången för ett nytt, populistiskt parti i Skandinavien hittills. Vid 19,1 procent var det bara en procentenhet från att bli det största partiet.

Efter långa förhandlingar valde det att stanna kvar i opposition och inte gå med i en koalitionsregering.

Namnet Perussuomalaiset översätts som ”Sannfinländarna”, ”urfinnarna”, men efter lite överläggning bestämde de att deras engelska namn bara skulle vara ”The Finns”, ”finländarna”.

I en opinionsundersökning i augusti ökade de sitt stöd ytterligare vilket gjorde dem för första gången till det populäraste partiet i Finland. Den karismatiske ledaren Timo Soini är en seriös utmanare i presidentvalet våren 2012.

Dock har partiet fått kritik för att vara grovt och chauvinistiskt i sin retorik och att det hyser extrema och främlingsfientliga element. Vissa ser det som helt enkelt en samlingsplats för alla missnöjda finländska väljare, trötta på den konsensusmentalitet som uppstått som ett resultat av de breda koalitionsregeringarna de senaste årtiondena.

Profilfrågor för partiet är skärpt invandringspolitik och stark kritik mot EU, särskilt eventuella tendenser till ”Europas förenta stater.”

Men Sannfinländarnas krav att sluta med obligatorisk svensk undervisning i skolor och ersätta dem med ett frivilligt system har också väckt uppmärksamhet, inte minst i Sverige.

– Sannfinländarna är en del av en populistisk tradition som funnits i Finland sedan 1960-talet, sade Lauri Karvonen, professor i statsvetenskap vid universitetet i Åbo i en telefonintervju.

Finland var ett av de sista länderna i Västeuropa att växa ur bondesamhället. På bara några decennier steg det rakt in i den postindustriella eran med hjälp av företag som mobiltelefonjätten Nokia.

I tider när förändringstakten har blivit alltför snabb, särskilt för människorna i själva hjärtat av Finland, har populistiska rörelser uppstått. Detta hände på 60-talet och igen på 80-talet. Sannfinländarna, som bildades 1995, är direkta ättlingar till denna tradition.

– När alltför många saker blir osäkra och för mycket verkar vara beroende av utomstående krafter, som stora multinationella företag eller EU, finner vissa tröst i en rörelse som talar om traditionella finska värden, om finskhet och hur allt borde vara mer som förr, sade Karvonen.

En egenskap hos många populistiska partier i Europa är att de drivs av människor som är ”av folket”, med liten eller ingen politisk erfarenhet. Hanna Mäntylä i Sannfinländarna passar in i det mönstret. En 37-årig tvåbarnsmamma med en bakgrund inom vård och socialt arbete, är nu medlem i det nationella parlamentet.

”Jag hade inte varit medlem i något annat parti innan jag gick med i Sannfinländarna. Jag kommer från en arbetarfamilj som inte var politiskt aktiv ”, skrev hon i ett mejl. Ett patos för social rättvisa och skepsis mot EU fick henne att engagera sig i politiken.

För Mäntylä är Sannfinländarna ett parti som står upp för och lyssnar på den vanlige medborgaren, i motsats till de traditionella partierna som håller på att förlora i popularitet eftersom de inte gör det.

Men skeptiker beskriver partimedlemmarna som haverister och tokstollar i bästa fall och som främlingsfientliga och extremister i värsta fall.

Sannfinländarna har ofta jämförts med högerextrema populistiska partier i andra skandinaviska länder som fokuserar mycket av sin energi på att stoppa invandringen, men enligt Karvonen, är Sannfinländarnas kärnväljare en mer sansad skara människor.

– De xenofoba utgör bara en falang inom partiet. Majoriteten är betydligt mer moderata. I programmet och via Soini säger man att det är OK med invandrare så länge de jobbar och inte särbehandlas. Men det finns personer med rötter i mer ytterlighetsgående rörelser.

Ett exempel på de mer extrema inom partiet är riksdagsmannen Jussi Halla-aho, som har blivit känd för att göra uppseendeväckande och i vissa fall rent kränkande uttalanden.

Nyligen föreslog Halla-aho på Facebook att Grekland skulle styras av en militärjunta, som på 70-talet, för att stoppa upploppen och få ordning på ekonomin. Han tog tillbaka den kommentaren men stängdes av från partiet i två veckor.

Karvonen anser att detta kan vara bara början på slutet för partiet.

– Soini måste själva ha blivit lite förskräckt över det menageri han drog med sig till riksdagen. Det är så många extrema och obekävma personer att han nog kallt räknat med den här typen av problem och att han kommer få utesluta en del ledamöter, sade han och tillade att han tror att partiet, trots sina framgångar just nu, sannolikt kommer att falla samman på grund av intern splittring. Detta har varit det historiska mönstret för andra framgångsrika populistiska rörelser i Finland, menade han.

Mäntylä emellertid ser saken annorlunda. Hon avfärdar diskussionen om motsättningar och ser med stor tillförsikt fram emot nästa års president- och lokalval.

”Det är klart att som parlamentsledamöter betonar vi alla olika frågor. För mig är socialpolitiska frågor viktigast. Men vi har alla förbundit oss till partiets plattform. … Solidariteten och andan i riksdagsgruppen är utmärkt”, sade hon.

– Jag tror verkligen att vi i framtiden kommer att bli det största partiet i Finland.

Översatt från engelska.