loadingEn ivoriansk man visar ett meddelande på franska på en bit tyg: "Fred är möjligt" när 5000 ivorianer samlats den 27 mars på kulturpalatset i Abidjan för att be om seger och fred. (Foto: Jean-Philippe Ksiazek / Getty Images)
En ivoriansk man visar ett meddelande på franska på en bit tyg: "Fred är möjligt" när 5000 ivorianer samlats den 27 mars på kulturpalatset i Abidjan för att be om seger och fred. (Foto: Jean-Philippe Ksiazek / Getty Images)
Utrikes

Sammanhållning och strafflöshet: Utmaningar för Elfenbenskustens nya president

Kremena Krumova, Epoch Times

Gripandet av den förre presidenten Laurent Gbagbo på måndagen, avslutade det fyra månader långa dödläget som uppstått efter valet, och möttes med lättnad i Elfenbenskusten.

Men klyftorna i landet är möjligen större nu än vid valet i november förra året. Det betyder att nationens legitima president, Alassane Ouattara, måste vara en skicklig mäklare om han ska lyckas förena den illa medfarna nationen.

Ouattara, tidigare biträdande chef för Internationella valutafonden (IMF), hade stöd av en majoritet av väljarna i novembers val. Ändå löpte oenigheten angående antal röster mellan Ouattara och Gbagbo efter ungefär samma linjer som i nord-sydliga alliansen under 2002-2003-års inbördeskrig.

Gbagbo ansåg kampen för sin presidentpost, och för att stanna kvar även efter att han förlorat valet, vara en kamp för nationen och för äkta ivorianer. Han anklagade också Ouattara för att vara Frankrikes och västvärldens marionett.

Den 1 april började Ouattara, med stöd från Frankrike och FN, den 10-dagars belägring som slutade med gripandet av Gbagbo och hans fru, som hade gömt sig i en bunker under presidentpalatset.

I sitt första uttalande till det ivorianska folket efter gripandet förklarade Ouattara att den militära operationens syfte var att få slut på säkerhetskrisen och den humanitära krisen som plågar hela landet, vilket han skyllde på den tidigare presidentens motsträvighet.

Ouattara vädjade till alla ivorianer att upprätthålla fred och att avstå från hämnd och förtryck. Han tillkännagav också planer på att upprätta en nationell förvaltnings- och förlikningskommission för att utreda de brott som begicks under krigsåren.

”Alla åtgärder kommer att göras i samarbete med internationella domstolar och organisationer för mänskliga rättigheter, för att utreda, åtala, döma och straffa hårt dem som begått dessa avskyvärda handlingar”, sade Ouattara i ett uttalande den 12 april.

Många brott, som begåtts i Elfenbenskusten av båda sidor under de senaste månaderna, har nu kommit i dagen. Förra veckan hittade ett FN:s människorättsteam över 100 kroppar inom 24 timmar.

FN:s flyktingkommissariat Navi Pillay fördömde ett antal brutala attacker mot civila och kallade de rapporterna han mottog för alldeles fruktansvärda.

– De hittar flera kroppar varje dag, sade han.

– Den första prioriteringen är att göra allt för att stoppa ytterligare dödanden och kränkningar. Men lika viktigt är att få slut på strafflösheten i Elfenbenskusten, betonade Pillay.

I en rapport av Human Rights Watch från den 9 april anges att Ouattaras styrkor dödade hundratals civila, våldtog fler än 20 påstådda anhängare av sina rivaler och brände ner minst tio byar i den västra regionen av landet. Gbagbos styrkor bar också skulden för att ha dödat mer än 100 förmodade Ouattara-anhängare.

Även om antalet döda i den senaste konflikten är oklart uppskattar vissa organisationer det till minst 1500. FN:s hjälparbetare säger att upp till en miljon ivorianer har fördrivits av våldet, bland annat har 135 000 sökt sin tillflykt i Liberia.

Internationella brottmålsdomstolen (ICC) kräver också att få inleda en fullständig utredning av internationella brott som begåtts i Elfenbenskusten.

Men om den internationella brottmålsdomstolen kommer att åtala Gbagbo beror på beslut som måste komma inifrån landet, säger Mariya Nedelcheva, ledamot av Europaparlamentet och medlem i EU:s delegation till Afrika.

Enligt Nedelcheva kommer de två främsta målen för Ouattara som president vara att återvinna fred och stabilitet och hjälpa landet att återhämta sig från sin nuvarande humanitära kris. För att göra detta måste han förena de två sidorna och försöka att förhindra att saker och ting förvärras ytterligare mellan dem i efterdyningarna av gripandet.

– Detta kommer att bli Ouattaras största utmaning: att spela rollen av nationens enare, säger Nedelcheva.

I hennes bedömning testas från och med nu demokrati och politisk mångfald i Elfenbenskusten. Detta innebär att de som stödde Gbagbo också kommer att vara inblandade i en återhämtningsprocess.

– Om detta misslyckas riskerar vi att hamna i samma situation som vi bevittnade för fyra månader sedan.

För tillfället dominerar glädje och lycka Abidjan över den nyvunna friheten den 12 april, även om vissa med sorg kommenterade  antalet dödsoffer i krisens spår. Köpmän och taxibilar har återigen kommit tillbaka till gatorna.

”Stämningen kändes som att: Vi är alla trötta på kriget och vi vill nu leva i fred och i enighet,” skrev en ivoriansk bloggare Kanigui Yeo via sin e-post. Han använde en pseudonym på grund av hot han fått för sina inlägg på Twitter.

Men en sådan enighet kan vara svårt att uppnå. Enligt Kwami Ahiabenu från African Election Project kommer Gbagbos anhängare, som stod för 45,9 procent av väljarna under valet, att vara en källa till problem för Ouattara. Ett av skälen är att de verkligen tror på att Ouattara inte ens är en sann ivorian på grund av hans ursprung från Burkina Faso. Ett annat är hans nära band till Frankrike.

”Ouattara kommer ha en full ryggsäck som president, när han leder ett djupt splittrat, konfliktbenäget land med nedkörd ekonomi och en upplevd illegitimitet”, skrev Ahiabenu via e-post från Ghana.

Det är inte troligt att Gbagbos anhängare helt enkelt bara kommer ändra sina hjärtan på grund av att deras ledare har gripits.

Gbagbos anhängare vet att deras ledare i slutändan kapitulerade på grund av påtryckningarna från det internationella samfundet och att han inte hade något annat val, säger Ambroise Pierre, chef för Reportrar utan gränser för Afrika.

– De kommer att känna sig kränkta och se situationen som en rättslig handling mot Elfenbenskusten och mot Gbagbo, sade Pierre.

Att förena trupper från de krigförande parterna, Elfenbenskustens republikanska styrkor som är lojala mot Ouattara och de Gbagbo-trogna militanta, är en annan stor utmaning.

”Hur kommer Ouattara att klara av att slå samman dessa två helt olika arméer med helt olika filosofier? Det är mycket svårt”, säger Julie Owono, en kamerunsk bloggare för Global Voice.

Ändå har Ouattara nödvändig legitimitet både från stora delar av befolkningen i Elfenbenskusten och utomlands. Därutöver har han rykte om sig att vara en person som främjar fredsarbete.

-Ouattara är en fredsälskande man. Detta är det ord han har sagt under de senaste fyra månaderna, säger Owono.

Översatt från engelska

Mest lästa

Rekommenderat

loadingEn ivoriansk man visar ett meddelande på franska på en bit tyg: "Fred är möjligt" när 5000 ivorianer samlats den 27 mars på kulturpalatset i Abidjan för att be om seger och fred. (Foto: Jean-Philippe Ksiazek / Getty Images)
En ivoriansk man visar ett meddelande på franska på en bit tyg: "Fred är möjligt" när 5000 ivorianer samlats den 27 mars på kulturpalatset i Abidjan för att be om seger och fred. (Foto: Jean-Philippe Ksiazek / Getty Images)
Utrikes

Sammanhållning och strafflöshet: Utmaningar för Elfenbenskustens nya president

Kremena Krumova, Epoch Times

Gripandet av den förre presidenten Laurent Gbagbo på måndagen, avslutade det fyra månader långa dödläget som uppstått efter valet, och möttes med lättnad i Elfenbenskusten.

Men klyftorna i landet är möjligen större nu än vid valet i november förra året. Det betyder att nationens legitima president, Alassane Ouattara, måste vara en skicklig mäklare om han ska lyckas förena den illa medfarna nationen.

Ouattara, tidigare biträdande chef för Internationella valutafonden (IMF), hade stöd av en majoritet av väljarna i novembers val. Ändå löpte oenigheten angående antal röster mellan Ouattara och Gbagbo efter ungefär samma linjer som i nord-sydliga alliansen under 2002-2003-års inbördeskrig.

Gbagbo ansåg kampen för sin presidentpost, och för att stanna kvar även efter att han förlorat valet, vara en kamp för nationen och för äkta ivorianer. Han anklagade också Ouattara för att vara Frankrikes och västvärldens marionett.

Den 1 april började Ouattara, med stöd från Frankrike och FN, den 10-dagars belägring som slutade med gripandet av Gbagbo och hans fru, som hade gömt sig i en bunker under presidentpalatset.

I sitt första uttalande till det ivorianska folket efter gripandet förklarade Ouattara att den militära operationens syfte var att få slut på säkerhetskrisen och den humanitära krisen som plågar hela landet, vilket han skyllde på den tidigare presidentens motsträvighet.

Ouattara vädjade till alla ivorianer att upprätthålla fred och att avstå från hämnd och förtryck. Han tillkännagav också planer på att upprätta en nationell förvaltnings- och förlikningskommission för att utreda de brott som begicks under krigsåren.

”Alla åtgärder kommer att göras i samarbete med internationella domstolar och organisationer för mänskliga rättigheter, för att utreda, åtala, döma och straffa hårt dem som begått dessa avskyvärda handlingar”, sade Ouattara i ett uttalande den 12 april.

Många brott, som begåtts i Elfenbenskusten av båda sidor under de senaste månaderna, har nu kommit i dagen. Förra veckan hittade ett FN:s människorättsteam över 100 kroppar inom 24 timmar.

FN:s flyktingkommissariat Navi Pillay fördömde ett antal brutala attacker mot civila och kallade de rapporterna han mottog för alldeles fruktansvärda.

– De hittar flera kroppar varje dag, sade han.

– Den första prioriteringen är att göra allt för att stoppa ytterligare dödanden och kränkningar. Men lika viktigt är att få slut på strafflösheten i Elfenbenskusten, betonade Pillay.

I en rapport av Human Rights Watch från den 9 april anges att Ouattaras styrkor dödade hundratals civila, våldtog fler än 20 påstådda anhängare av sina rivaler och brände ner minst tio byar i den västra regionen av landet. Gbagbos styrkor bar också skulden för att ha dödat mer än 100 förmodade Ouattara-anhängare.

Även om antalet döda i den senaste konflikten är oklart uppskattar vissa organisationer det till minst 1500. FN:s hjälparbetare säger att upp till en miljon ivorianer har fördrivits av våldet, bland annat har 135 000 sökt sin tillflykt i Liberia.

Internationella brottmålsdomstolen (ICC) kräver också att få inleda en fullständig utredning av internationella brott som begåtts i Elfenbenskusten.

Men om den internationella brottmålsdomstolen kommer att åtala Gbagbo beror på beslut som måste komma inifrån landet, säger Mariya Nedelcheva, ledamot av Europaparlamentet och medlem i EU:s delegation till Afrika.

Enligt Nedelcheva kommer de två främsta målen för Ouattara som president vara att återvinna fred och stabilitet och hjälpa landet att återhämta sig från sin nuvarande humanitära kris. För att göra detta måste han förena de två sidorna och försöka att förhindra att saker och ting förvärras ytterligare mellan dem i efterdyningarna av gripandet.

– Detta kommer att bli Ouattaras största utmaning: att spela rollen av nationens enare, säger Nedelcheva.

I hennes bedömning testas från och med nu demokrati och politisk mångfald i Elfenbenskusten. Detta innebär att de som stödde Gbagbo också kommer att vara inblandade i en återhämtningsprocess.

– Om detta misslyckas riskerar vi att hamna i samma situation som vi bevittnade för fyra månader sedan.

För tillfället dominerar glädje och lycka Abidjan över den nyvunna friheten den 12 april, även om vissa med sorg kommenterade  antalet dödsoffer i krisens spår. Köpmän och taxibilar har återigen kommit tillbaka till gatorna.

”Stämningen kändes som att: Vi är alla trötta på kriget och vi vill nu leva i fred och i enighet,” skrev en ivoriansk bloggare Kanigui Yeo via sin e-post. Han använde en pseudonym på grund av hot han fått för sina inlägg på Twitter.

Men en sådan enighet kan vara svårt att uppnå. Enligt Kwami Ahiabenu från African Election Project kommer Gbagbos anhängare, som stod för 45,9 procent av väljarna under valet, att vara en källa till problem för Ouattara. Ett av skälen är att de verkligen tror på att Ouattara inte ens är en sann ivorian på grund av hans ursprung från Burkina Faso. Ett annat är hans nära band till Frankrike.

”Ouattara kommer ha en full ryggsäck som president, när han leder ett djupt splittrat, konfliktbenäget land med nedkörd ekonomi och en upplevd illegitimitet”, skrev Ahiabenu via e-post från Ghana.

Det är inte troligt att Gbagbos anhängare helt enkelt bara kommer ändra sina hjärtan på grund av att deras ledare har gripits.

Gbagbos anhängare vet att deras ledare i slutändan kapitulerade på grund av påtryckningarna från det internationella samfundet och att han inte hade något annat val, säger Ambroise Pierre, chef för Reportrar utan gränser för Afrika.

– De kommer att känna sig kränkta och se situationen som en rättslig handling mot Elfenbenskusten och mot Gbagbo, sade Pierre.

Att förena trupper från de krigförande parterna, Elfenbenskustens republikanska styrkor som är lojala mot Ouattara och de Gbagbo-trogna militanta, är en annan stor utmaning.

”Hur kommer Ouattara att klara av att slå samman dessa två helt olika arméer med helt olika filosofier? Det är mycket svårt”, säger Julie Owono, en kamerunsk bloggare för Global Voice.

Ändå har Ouattara nödvändig legitimitet både från stora delar av befolkningen i Elfenbenskusten och utomlands. Därutöver har han rykte om sig att vara en person som främjar fredsarbete.

-Ouattara är en fredsälskande man. Detta är det ord han har sagt under de senaste fyra månaderna, säger Owono.

Översatt från engelska

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024