Personer med ätstörningar är mer sårbara och har en lägre medvetenhet om både sina egna och andras känslor, jämfört med friska, visar en ny handling vid Linköpings universitet.
Att vara medveten om sina egna och andras känslor är viktigt i samspelet med människor, såväl i nära relationer som i vardagssituationer och i arbetsliv.
För att må bra och kunna skapa trygga relationer är förmågan att hantera känslor av stor betydelse. Inom psykologin kallas begreppet för affektmedvetenhet, vilket handlar om hur medvetna vi är om de grundläggande känslor som vi påverkas av dagligen.
Börje Lech, psykoterapeut och nybliven doktor i psykologi, har i sin avhandling utvidgat instrumentet för att mäta affektmedvetenhet till att omfatta även andras känslor.
”Vuxna som kan knyta an till andra i trygga relationer är också medvetna om andras känslor, såväl som sina egna. Framförallt tycks medvetenhet om skuld, skam och andras ilska, vara viktig i nära relationer”, berättar Börje Lech i ett pressmeddelande.
Han har studerat affektmedvetenhet hos tre grupper med psykologiska problem; personer med ätstörningar, med stressrelaterade sjukdomar och mammor som inte lyckas knyta an till sina barn.
Resultatet visade att hos alla tre grupperna var affektmedvetenhet betydligt lägre jämfört med en grupp utan den arten av problem.
I en fördjupad studie av personer med olika former av ätstörningar såg Börje Lech att de alla hade lägre affektmedvetenhet, jämfört med en likvärdig kontrollgrupp.
Börje Lech som själv arbetar i ätstörningsteamet på BUP vid Linköpings universitetssjukhus, säger att en det tycks finnas ett samband mellan en lägre affektmedvetenhet och en ökad sårbarhet.
– Att vara medveten om känslor, både egna och andras, betyder inte att man är mer känslig, utan snarare att man har bättre chans att hantera dem.
Affektmedvetenhet är en förmåga som kan utvecklas men det är inget som kan läras in på pedagogisk väg, tror Börje Lech.
– Man kan inte på ett teoretiskt plan lära sig känna igen en känsla, det kräver att man också finns i känslan medan man reflekterar kring den. I allmänhet tror jag att en större öppenhet i att prata om känslor kan vara en väg. I psykoterapi tror jag att större fokus på känslor och reflekterande kring känslor kan vara framgångsrikt.
