Saknad i Kina
Detta foto visar muslimska uigurer i de gamla kvarteren i Kashgar, med sina smala gränder och låga hus i den avlägsna utposten av den uråldriga sidenvägen, i Kinas västligaste region, det autonoma Xinjiang. Denna centralasiatiska plats som är hem för de turkisktalande muslimska uigurerna har sett ett ökande antal Han-kinesiska invandrare efter 55 år av kommunistisk dominans, och den traditionella livsstilen håller på att försvinna. (Foto: Frederic J. Brown/AFP/Getty Images)


Trots flera veckor av påtryckningar från den kanadensiska regeringen så har Kina ännu inte släppt den i Burlington bosatte kanadensiske medborgaren Huseyincan Celil, som arresterades på grund av sin politiska aktivism för mänskliga rättigheter i Kinas Xinjiang-provins, och som riskerar dödsstraff.

En utrikespolitisk talesman, Pamela Greenwell, bekräftade att han är i kinesikst förvar, men att detaljer kring var han befinner sig och hans välbefinnande saknas. Greenwell sade att ”kommunikation pågår för att säkra konsulära besök.”

Kineserna anser Celil vara en ”terrorist”, och det är mycket oroande, sade Alex Neve, generalsekreterare för kanadensiska Amnesty, som startade en brevkampanj för Celils sak när han utlämnades till Kina från Uzbekistan i April.

Den 37-årige Celil besökte släktingar i Uzbekistan, i sällskap av sin fru och sina barn, när myndigheterna arresterade honom den 27 mars. För ungefär en månad sedan deporterades han i hemlighet till Kina. Neve sade att Celil ”uppenbarligen inte ansåg situationen riskfylld”. Amnesty har kontakt med hans familj och hans gravida fru befinner sig i en ”mentalt mycket påfrestande” situation, sade Neve.

Neve tillade att den kanadensiska regeringen behövde ”en mycket intensiv och heltäckande strategi” för att hantera detta fall, och att kanadensare måste upprätthålla en hög nivå av påtryckningar för att säkra att Celil släpps. Neve sade, ”Det är precis när man hålls isolerad från omvärlden som risken för allvarliga människorättskränkingar, särskilt tortyr, finns.” Han förklarade att tortyr är mycket vanligt förekommande i Kina, ett land som han menade rutinmässigt utsatte gripna personer som var svaga för övergrepp.

Celil, som arbetade för mänskliga rättigheter för den muslimska uigur-minoriteten i Kinas nordvästra Xinjiang-provins, flydde 1994 från den kinesiska förföljelsen av hans befolkningsgrupp och dömdes till döden i sin frånvaro för sin politiska aktivism. Han kom till Kanada 2001. Efter att ha fått flyktingstatus blev han kanadensisk medborgare och slog sig ner i staden Burlington med sin fru och fyra små barn.

På många sätt har Xinjiangprovinsen råkat ut för ett liknande öde som Tibet, sedan kontrollen över regionen togs över av huvudsakligen Han-kineser 1956. Diskrimineringen och bristen på rättigheter för den muslimska uigurminoriteten har drivit dem mot en separation från Kina. Huseyincan Celil slogs för frihet från kommunistisk kontroll över människorna och provinsen, och han anses därför som ett hot mot Kina.

Uzbekistan har precis som andra centralasiatiska republiker ett säkerhetsarrangemang med Peking som går ut på att man utlämnar högljudda separatister och politiska aktivister. Enligt Amnesty Internationals hemsida så har Kina använt ”kriget mot terrorismen” som började efter 11 september för att brutalt förtrycka många politiska dissidenter.

http://www.theepochtimes.com/news/6-7-27/44331.html