Vad rör sig i vanliga kinesers huvuden? Under rubriken ”Sagt i Kina” samlar vi upp kommentarer och skämt om aktuella händelser från kinesiska internetsidor, ibland med en liten förklaring där så behövs.
Veckans skämt
I går träffade jag en lärare på Anhui-universitetet som sade att hans universitet inte är så känt, och att de flesta aldrig har hört talas om det. Jag höll inte med: ”Var inte er förre chef Liu Wendian, som var verksam på 1920-talet, känd? Han vågade ju till och med stå inför Chiang Kai-shek [dåvarande presidenten för den kinesiska republiken] och kritisera honom. Har ni fortfarande sådana intellektuella?” Läraren kliade sig i huvudet och svarade: ”Jag tror att alla lärare som jobbar på universitetet i dag vågar kritisera Chiang Kai-shek offentligt.”
Förklaring: Chiang Kai-shek, som ledde den kinesiska republiken, besegrades av kommunistpartiet 1949, och sedan dess har han konsekvent svartmålats i kommunistpartiets officiella propaganda.
”One-liners”
Rockmusik har blivit populärt i Kina, för vi har ju redan alldeles för mycket ”heavy metal” [alltså tungmetaller] i blodet.
– Qiwenlu
Kommunistpartiets tjänstemän borde inte svära lojalitetseden med en hand på den kinesiska konstitutionen – de borde stå på den. Det skulle stämma bättre överens med verkligheten.
– Aboluo
Västländer är ”internationella vänner” om det hålls någon global konferens; om inte, så är de ”antikinesiska krafter”.
Socialistiska fabler
Användaren @格瓦拉 (uttalas ”Gewala”) postar en serie politiska fabler på mikrobloggen Sina Weibo. De lånar inspiration från George Orwells berömda bok ”Djurfarmen”, och beskriver i korta berättelser en bondgård där olika djur (grupper med människor) bor och styrs av en farfar och hans sonson (partiledarna och deras släktingar). De här korta texterna är kommentarer till livet i Kina under partiets styre, fast skrivna på ett sätt som kommer undan internetcensuren.
Rensa upp på torget
Det fanns ett torg på farmen där djuren samlades och diskuterade om Farfar hade gjort rätt eller fel. Farfar blev irriterad på vad djuren sade, så han sade till sin sonson att ”rensa upp” på torget. Sonsonen lydde order och skickade ut hundarna, som sprang omkring och skällde och gjorde sina behov överallt på torget. Efter ett tag blev torget så vidrigt att inga djur ville stå där och prata politik längre. Farfar blev mycket nöjd och sade till sin sonson: ”Härligt, nu är det mycket renare!”
Hur man besegrar partiets betalda internettroll
[Internetanvändare]: ”USA är den fria världens kärna, beskyddaren av demokrati, folkets vän och diktaturens fiende. Det är en nagel i ögat på alla feodalherrar och diktatorer, och har redan skapat en framgångsrik samhällsmodell.” [Förväntat svar från betald internetkommentator]: ”Du är en förrädare, en amerikansk hejduk! Titta bara hur du skamlöst smickrar din amerikanske herre.” [Internetanvändare]: ”Fast jag citerade ju bara en ledarartikel i Xinhua som skrevs av Mao Zedong 1943.”Kinas militär rekryterar internettroll bland högskolestudenter
Att skjuta budbäraren
För flera veckor sedan skrev en pensionerad partitjänsteman om hur många ”vilande men inte pensionerade” tjänstemän det finns, alltså tjänstemän som får höga löner trots att de i princip inte gör något efter att de har fyllt 50 (normalt går tjänstemän i pension först vid 60). Han blev mycket populär bland kineser på internet.
Författaren berättade att han ”tjänade mer än 120 000 yuan om året och hade goda förmåner utan att göra någonting”. Han kände sig tvungen att tala ut för att lätta på sina skuldkänslor. Han skrev även: ”Det är de officiella reglerna, inte min egen vilja, som gör att jag inte får fortsätta jobba.”
Två veckor senare uppdagades att författaren hette Mu Yifei, och var en före detta avdelningschef på Wenlings partiskola i Zhejiangprovinsen. Enligt uppgift vidtogs disciplinåtgärder mot honom för att han ”offentligt fällt felaktiga kommentarer som motsätter sig partiets styre”.
Många internetanvändare har dock uttryckt sin respekt för honom efter det inträffade. ”De hanterar inte problemet, i stället ’hanterar’ de den som tog upp problemet!” löd en populär kommentar.