Vad rör sig i vanliga kinesers huvuden? Under rubriken ”Sagt i Kina” samlar vi upp kommentarer och skämt om aktuella händelser från kinesiska internetsidor, ibland med en liten förklaring där så behövs.
Veckans skämt
”Fråga: Vilka fyra språk måste partitjänstemän kunna tala?”
”Hm… Engelska, franska, kanske ryska och japanska?”
”Fel. Det är lögner, tomt prat, stora ord och politiskt formelsnack.”
”Fråga: Vilken skola har högst brottsfrekvens bland de som tar examen?”
”Hmm… Lokala yrkesskolor? Kampsportsskolor?”
”Fel. Det är Kinesiska kommunistpartiets centrala partiskola.”
”Fråga: Det finns något som du har hört talas om sedan barndomen men aldrig sett i verkligheten. Vad är det?”
”Den här är jag säker på: ett spöke!”
”Fel. Det är ett kommunistiskt samhälle.”
– Sina Blog
Socialistiska fabler
Användaren @格瓦拉 postar en serie politiska fabler på mikrobloggen Weibo. De lånar inspiration från George Orwells berömda bok ”Djurfarmen”, och beskriver i korta berättelser en bondgård där olika djur (grupper med människor) bor och ”styrs” av en farfar och hans sonson (partiledarna och deras släktingar). De här korta texterna är kommentarer till livet i Kina under partiets styre, fast skrivna på ett sätt som kommer undan internetcensuren.
Vittne till slakt
En gris skulle slaktas på gården. Nyheten spred sig, och alla grisarna samlades för att titta på, och kommenterade till och med intresserat händelsen. Ett annat djur frågade en gris: ”Hur kan du bete dig som bara vilken åskådare som helst när en av dina egna blir slaktad?” Grisen svarade: ”Det är inte jag som blir slaktad. Dessutom, genom att titta på någon annans olycka känner jag mig på något vis som en väldigt lyckosam gris.”
Beväpna inte hönorna
Äggproduktionen sjönk kraftigt på grund av att råttorna stal äggen. Farfar skickade katterna för att fånga råttorna, men katterna insåg strax hur värdefulla äggen var, och började själva stjäla dem. Då skickade farfar hundarna för att övervaka katterna, men de började snart också stjäla äggen. Farfar fick hela tiden ”utbilda” och ”disciplinera” hundarna och katterna, och emellanåt bestraffade han dem. En dag frågade sonsonen sin farfar: ”Varför ger du inte bara hönorna vapen, och lär dem hur de ska skydda sina ägg?” Farfar svarade: ”Dåraktiga barn, om vi gjorde det skulle vi bli de första som de vände sina vapen mot!”
Propagandist i nästa liv
Kinesiska kommunistpartiets betalda internetkommentatorer kallas ofta ”50-centsarmén” (五毛党) eftersom de betalas en liten summa för varje post som styr diskussioner bort från partifientliga eller känsliga ämnen eller för fram partilinjen på olika forum och chattar. De som gör det gratis kallas ofta ”frivilliga 50-centare” (自干五).
Båda de här termerna ses vanligen som skällsord i Kina, och används av dem som är emot partiets propaganda och kontroll av vad folk säger. Men på Kinas kommunistiska ungdomsförbunds officiella Weibo-konto användes termen nyligen i positiv bemärkelse. Den 12 april postade någon en video där både betalda och obetalda 50-centare hyllades. Kommentaren till videon löd: ”Jag utbringar en skål med en burk Lao Gan Ma [en känd chilisås]; låt oss svära på att vara frivilliga 50-centare i nästa liv!”
Det här inlägget fick en mängd sarkastiska svar. En användare skrev: ”Så nu erkänner partiet alltså att de betalar folk för att kommentera på internet?” En annan kommentar löd: ”Herregud, jag kan inte tänka mig någon värre förbannelse än att vara en propagandist i nästa liv.”
En annan påpekade det uppenbart märkliga i kommentaren, med tanke på att partiet officiellt är ateistiskt: ”Hur kan ni tro på ett nästa liv? Glöm inte att ni talar för Kommunistiska ungdomsförbundet.”
Falskt mjölkpulver ansågs som säkert
Den 4 april gjorde Kinas livsmedelsverk ett märkligt uttalande. Man hävdade att ”Similac” och andra mjölkpulvermärken som utreds som falska produkter är ”säkra” att konsumera för barn. Efter att ha blivit kraftigt ifrågasatta meddelade man tre dagar senare att uttalandet hade gjorts för att ”stilla paniken bland allmänheten”.
Allmänheten lät sig dock inte stillas. Så här löd några av kommentarerna:
”Det är klart, ingen kommer ju att ha panik om de vilar i frid efter att ha druckit falsk mjölk.”
”Om man inte straffar [tillverkarna] utan i stället talar om hur säker deras falska mjölk är, så lär man inte bli av med dem.”
”Det här låter som ett skämt. Ni är en statlig myndighet, ni borde inte vara så oseriösa.”
