Så legitimeras propagandan
Wall Street Journal, med huvudkontor på Sjätte avenyn i New York, har gjort sig till kanal för det kinesiska kommunistpartiets propagandaorgan nyhetsbyrån Xinhua. Till höger Xinhuas Hongkongkontor. (Foto: Mike Clarke & Michael Nagle/Getty Images)


I sitt ojämna krig mot Väst tog den kinesiska regimen nyligen hjälp av ledarsidor i en av världens mest ansedda tidningar, amerikanska Wall Street Journal.

I en opinionsartikel av en person som kallade sig Li Congjun presenterades tanken på en ny global mediestruktur, eller ett FN för media. Argumentet var att den nuvarande modellen är till fördel för de utvecklade länderna och till nackdel för utvecklingsländerna.

Vem är då Li Congjun? I anslutning till artikeln i Wall Street Journal meddelades att han är ordförande för nyhetsbyrån Nya Kina, eller Xinhua på kinesiska. Oavsett vilka poänger det finns i det han skriver, så är det inte hans personliga åsikter, och de presenteras inte utan avsikter. Li Congjuns arbete är att tala för det kinesiska kommunistpartiet och varje artikel han publicerar ska hjälpa partiet att nå sina mål.

På Xinhuas (Nya Kinas) egen webbsida anges dess fyra viktigaste funktioner: För det första är det språkrör för Kommunistpartiet; för det andra är det en statsägd nationell nyhetsbyrå; för det tredje påstås den stå för en komplett nyhetsbevakning; för det fjärde är det en världsomspännande nyhetsbyrå.

På webbsidan förklaras också att Xinhua arbetar direkt under kommunistpartiets ledare. Man skryter med att ordförande Mao Zedong skrev mer än hundra artiklar för Xinhua och att många andra höga partiföreträdare har skrivit artiklar och varit redaktörer hos byrån.

1955 sade Mao till Xinhua att täcka hela världen, att dess röst skulle höras över hela jorden. Dagens kommunistledare förväntar sig att Xinhua fortsätter att propagera för partiet genom att styra allmänhetens åsikter och påverka omvärlden.

Det är viktigt för Xinhua att uppfattas som något annat än den propagandaapparat den är. Publiceringen av en artikel av Xinhuas ordförande i Wall Street Journal är ett viktigt steg i den processen.

Såväl Li Congjun personligen som hela Xinhua får högre status genom att synas i den tidningen. Istället för att ses som den partipamp han är framstår Li som en statsman, ombedd att komma med synpunkter i en av världens mest ansedda tidningar.

Istället för att ses som det diktaturens vapen den är, framstår Xinhua, likt Wall Street Journal, som en trovärdig nyhetsförmedlare.

Li Congjuns debattartikel kan jämföras med hur China Daily köpt plats i Washington Post, både på webben och i den tryckta tidningen. Även om materialet tydligt kan klassas som köpt utrymme, så presenteras icke desto mindre kommunistpartiorganet China Daily under Washington Post’s logotyp. Det får China Daily att se ut som en tillförlitlig nyhetstidning.

Det faktum att Lis artikel publicerades i Wall Street Journal och den mediala uppmärksamhet detta rönte i Kina fick stor påverkan på den kinesiska befolkningen. Även om han kritiserade Västmedia växte hans anseende av att vara med i ”the Journal”. Kinas statsstyrda press understödde aktionen genom att citera chefer för nyhetsbyråer i Ryssland, Pakistan och Nigeria, och gav på så sätt intrycket att hans idéer mottogs väl ute i världen.

Lis artikel utmanade Västmedierna i fråga om ärlighet, rättvisa och transparens. I det spelade han upp ett gammal propagandatrick som användes redan när Mao Zedong identifierade Kina med Tredje Världen.

Li ger Kina rollen som försvarare av världens förtryckta, mot Västs imperialism. Genom att bjuda in andra runt om i världen till att göra gemensam sak med den kinesiska regimen, förvandlar han förbittring mot Väst till stöd för det kinesiska kommunistpartiet.

Genom sin attack avleder Li uppmärksamheten från den verkliga mediasituationen inne i Kina, vilken är allt annat än ärlig, rättvis och transparent.

Att gå till attack på detta sätt är också en vanlig partitaktik. Om en amerikan klagar inför en företrädare för kommunistpartiet om hur tibetanerna behandlas, kommer partimannen sannolikt att svara: ”Hur är det med Amerikas indianer då?”. Det blir ingen hederlig debatt utan en verbal motsvarighet till att kasta sand i ögonen på varandra.

Även om så är fallet så skulle det inte förvåna om intellektuella i Väst, när Li nu har utfört sin attack mot Västmedierna, sväljer betet och börjar diskutera Lis idéer som om de vore värda att ta på allvar. Men om behovet uppstår kan Li utan att röra en min argumentera för motsatsen i nästa vecka. Så jobbar propagandister.

Li Congjun spelar en avgörande roll i kontrollen av nyheter och information i Kina. Han tillhandahåller noggrant utvalda, taktiskt vinklade nyheter och reportage som syftar till att det kinesiska folket ska tänka de tankar som regimen vill att det ska tänka.

I Kina är allt som publicerats i dagstidningar, på webbsajter eller i sociala medier, av vilka staten äger det mesta, strängt censurerat.

Inga utländska medier tillåts etablera sig i Kina, vare sig självständigt eller i joint venture med en kinesisk partner. Självaste Rupert Murdoch bevisade att det var omöjligt, och då var han ändå beredd att utstå förnedringen att böja sig för kommunistpartiets regler.

Google, som i sig är ett internetimperium, tvingades lämna Kina för att kunna hålla sig till sitt motto om att inte göra något ont.

Utländska journalister hindras ofta från att rapportera om händelser och får inte sällan sina kameror beslagtagna. De blir till och med fängslade och fysiskt misshandlade av civilklädda poliser om de rapporterar om fel nyhet.

När USA:s president Barack Obama under sin Kinaresa lät tidningen Southern Metropolis intervjua honom (tidningen valdes eftersom den ibland publicerar material som utmanar kommunistpartiets begränsningar) gav partiet order om att hela intervjun skulle tas bort.

Tidningen protesterade genom att lämna en hel sida tom, med bara en liten text som löd: ”Vi har inte en exklusiv intervju i varje nummer, men du kan komma hit varje vecka för att förstå Kina.”

Li Congjuns artikel ingår i en stor internationell och systematisk propagandakampanj som iscensatts av kommunistpartiet. Samtidigt som utländska nyhetsbyråer och sociala medier är absolut förbjudna att verka självständigt i Kina, utnyttjar den kinesiska regimen största möjliga nytta av Västs friheter på området.

Nyhetstidningar är den dominerande formen av kinesiskspråkig media i USA/Väst. Kommunistpartiet har vidtagit åtgärder för att kontrollera informationen som ges via förment självständiga kinesiskspråkiga tidningar.

China Brief som publiceras av Jamestown Foundation rapporterade år 2001 att tre av de fyra största kinesiskspråkiga nyhetstidningarna som ges ut i USA var direkt eller indirekt kontrollerade av regimen i Kina, och att den fjärde hade börjat ge efter för påtryckningarna från Peking.

CCTV, kinesisk stats-tv, sänder dygnet runt i många amerikanska städer, som Los Angeles, Houston och New York, med hjälp av Time Warner.

Eftersom Li Congjun klagat på att världens mediastruktur är orättvis och att informationsflödet är ensidigt, borde amerikanska regeringsföreträdare rimligen kunna publicera ocensurerade artiklar i kinesisk media och den amerikanska administrationen etablera nyhetsbyråer inne i Kina.

Alla vet att det aldrig kommer att hända. Den kinesiska regimen försöker underminera den fria världen. Den har länge använt media för att bryta ner motståndet och nyligen fick de alltså en hjälpande hand av amerikansk media.

Michael Young är kinesisk-amerikansk författare bosatt i Washington DC. Han skriver om Kina och den sinoamerikanska relationen.

Chinareports@epochtimes.com

Översatt från engelska.