“Romansen om de tre kungadömena” av Luo Guanzhong
Luo Guanzhong och "Romansen om de tre kungadömena". Illustration: Jessica Chang / Epoch Times


Luo Guanzhongs liv sträckte sig från sen Yuandynasti till tidig Mingdynasti. Han uppgavs som författare till romanen ”Romansen om de tre kungadömena”, en av den kinesiska litteraturens fyra stora klassiska romaner.

 

Den politiska miljön i slutet av Yuandynastin

Under Yuandynastin var söderns kineser inte betrodda med regeringsposter av de styrande mongolerna. Anledningen var den stora kulturella skillnaden i livsstil mellan de nomadiska och jordbrukande folken. Den politiska miljön gjorde att tusentals traditionella konfucianska lärda drevs att tjänstgöra i lokala skolor och kulturella gemenskaper. Detta försköt snabbt det starka ekonomiska och kulturella fästet från norr till södra Kina.

Hangzhou, en stad i söder, blev den mest välmående kosmopolitiska och kommersiella centrumet sedan mitten av Yuandynastin. Den fungerade som en kulturell magnet för dramatalanger och pratshowsartister. Precis som många andra intellektuella migranter från norr till söder flyttade Luo Guanzhong till Hangzhou för att studera i södra Kina.

I slutet av Yuandynastin hade en idé utvecklats i konfucianska skolor att lojalitetens dygd borde finnas bland principerna snarare än hos en bestämd härskare eller dynasti. Luo fick förmodligen ta del av denna filosofiska idé vars inflytande kom att lämna betydande spår i hans arbete.

Livslångt skrivande på ”Romansen om de tre kungadömena”

Det finns inte mycket skrivet i de officiella historiska nedteckningarna om Luos personliga liv, men det sades att han påbörjade sin roman ”Romansen om de tre kungadömena” i slutet av trettioårsåldern och avslutade den i sextioårsåldern.

Romanen publicerades ett par år efter hans död och har sedan dess i över sexhundra år haft högt anseende och popularitet i östra Asien, speciellt i kinesiska samhällen. Hyllad som en av de fyra stora klassiska romanerna har den också ändrats ett flertal gånger under dynastierna som följde efter hans tid. Den nuvarande romanen som cirkulerar är den ändrade versionen från Qingdynastin.

”Romansen om de tre kungadömena” är en historisk berättelse från den senare delen av Östra Handynastin från år 184 till 280 e. Kr. Detta mästerverk till historisk roman ger läsaren totalt 800 000 ord att läsa och nästan ettusen historiska personer i de 120 kapitlen.

I romanen väver Luo framgångsrikt samman legender, populär folktradition, filosofiska idéer med officiella historiska dokument och levandegör ett stort antal karaktärer med dramatiska historiska händelser från de tre rikena. Dygdens lojalitet, upprätthet, mod, karma, magiska krafter och reinkarnation erbjuder en spännande lockelse, inte bara till intellektuella grupper utan också till den stora outbildade allmänheten.

Trots berättelsernas enastående komplexitet kretsar romanen kring det dåvarande Shuriket, som byggdes av en länsherre, och dess konflikter med två andra kungariken vilka styrdes av mycket kapabla härskare. Romanen beskriver ett otal militära bataljer med en del fantastiska strategier som fick mycket beröm av kritikerna.

Romanen täcker politik, diplomati och moral med omfattande detaljer. Det får läsaren att falla i djupa tankar när en hjälte måste fatta ett beslut, ofta tragiskt, mellan lojalitetens dygd och politiska resultat. Romanens öppningsrad lyder:”Imperiet, länge delat, måste enas; länge enat måste det delas. Det har alltid varit så” [1]. Trots dess omdiskuterade ursprung rotade sig hela historien djupt in i den traditionella kinesiska kulturen.



Luo Guanzhong och ”Romansen om de tre kungadömena”. Illustration: Jessica Chang / Epoch Times

En ny trend av historiska romaner

Den framgångsrika övergången från folkminne till en välstrukturerad kapitelbaserad nedteckning, gjorde ”Romansen om de tre kungadömena” till en milstolpe i författandet av kinesisk historiska romaner. Ända sedan ”Romansen om de tre kungadömena” publicerades har många författare följt Luos exempel och historiska romaner blev en huvudtrend i kinesisk litteratur.

Romanen hade stort inflytande på kinesisk litteratur och samhället. Många av berättelserna har i historien gjorts till scendramer och nuförtiden även till tv-serier, filmer och videospel. Den har myntat många fraser och filosofiska talesätt i kinesisk litteratur.

Luo uppgavs av somliga som medförfattare till romanen ”Berättelser från träskmarkerna”, ett annat mästerverk bland de fyra stora klassiska romanerna. Men ”Romansen om de tre kungadömena” har ensamt förseglat sin plats i den kinesiska litteraturens historia.

Sedan lång tid tillbaka har Kina varit känt som ”Mittens Rike”. Benämningen har en djup innebörd och beskriver ett land där gudomliga varelser och människor en gång i tiden levde sida vid sida. Den traditionella kinesiska kulturen anses vara en ”gudomligt” inspirerad kultur, och är den enda kultur i världen som har 5 000 år av kontinuerligt nedtecknad historia. Den har efterlämnat otaliga litterära klassiker, historiska dokument, kulturlämningar och nationella förteckningar som speglar dess enorma omfattning.

[1]  Luo Guanzhong, trans. Moss Roberts, Romance of the Three Kingdoms Vol. 1, (Beijing: Beijing Foreign Press, 2001), p. 1.