• Film: Rock of Ages
• Produktionsår: 2012
• Produktionsland: USA
• Regi: Adam Shankman
• Medverkande: Julianne Hough, Diego Boneta, Alec Baldwin, Russel Brand, Tom Cruise, Paul Giamatti, Catherine Zeta-Jones m fl.
• Kommer ut: 121024

Rockklassiker. Rockgudar. Rock ’n’ Roll! När musikaler görs bra är de svårslagna. Och det blir inte mycket bättre än så här!

Som sig bör i en bra musikal är det musiken som står i centrum, handlingen är byggd kring låtarna. Själva handlingen är nästintill obefintlig. Men för en gångs skull är alltså detta på sin plats. Kort och gott handlar filmen om Sherrie (Hough), som kommer till Los Angeles för att försöka slå igenom som sångerska. Snart möter hon Drew (Boneta) som har liknande drömmar. Kärleken är ett faktum. Snart följer komplikationer som bland annat involverar en sliskig manager (Giamatti), två klubbägare (Baldwin och Brand), en rockgud (Cruise) och en babian (sic!) kallad Hey Man.

Det finns olika sorters musikaler. Det finns de som är skrivna från grunden. I dessa fall är låtarna och handlingen skrivna ungefär samtidigt. Exempel på detta är ”Chess” och ”Grease”. Sedan finns det de musikaler där man använder sig av redan skriven musik och skriver en handling runt låtarna. Den superba ”Mamma Mia”(Phyllida Lloyd,  USA/Storbritannien/Tyskland, 2008) är ett exempel på detta, liksom ”Rock of Ages”. Själv föredrar jag den senare sorten. För då blir det lättare för gemene man att ryckas med i låtarna. Rockälskare som jag är, får jag alltså rysningar på en gång när Tom Cruises helflummiga rockgud Stacee Jaxx drar igång Bon Jovis ”Wanted Dead or Alive”.

Förutom musik bjuds vi även på komedi. Cruise står för några av de bästa bitarna. Det blir lite extra roligt att en del av dessa sekvenser involverar den helsköna babianen Hey Man. De allra bästa komiska sekvenserna står dock Baldwin och Brand för. De spelar den charmiga duon som är lite mer än bara goda vänner som driver klubben ”The Bourbon Room”, som är platsen för mycket av handlingen. Hough och Boneta, som alltså spelar huvudrollerna, står för mycket av den musikaliska underhållningen medan det är Cruise, Baldwin, Brand och Giamatti som står för det mesta av den komiska underhållningen.

Innan jag såg filmen hade jag hört lite grann om den. Men jag förväntade mig inte något speciellt. Och så blev jag bjuden på den här rockfesten. De bästa filmupplevelserna är de där man blir positivt överraskad, som jag blev i det här fallet. För den här filmen hamnar lätt på min topp-5-lista över musikaler. Och det är inte varje dag en filmkritiker kan säga att han/hon hittat en ny favorit. Men det har jag alltså gjort i denna film.