"Rikskriminalen har slagit världsrekord i att få loss gisslan"
Det meningslösa våldet florerar I Syrien. Bilden är från Homs den 9 januari. (Foto: Ho / Sana / AFP)


Journalisterna Magnus Falkehed och Niclas Hammarström har blivit frisläppta från sin fångenskap i Syrien som varade i sex veckor. Det var den 23 november som de båda kidnappades och bortfördes under vapenhot av syriska kriminella när de skulle lämna landet. Idag, torsdag, kom de åter till Sverige.

Både Aftonbladet och Dagens Nyheter har varit engagerade i att få de båda journalisterna frisläppta.

Aftonbladet uppger att de båda svenskarna vid ett tillfälle försökte fly men att Hammarstöm då blev skjuten i vaden. Skottskadan undersöktes när han kom till Libanon efter frigivningen. Läkarna konstaterade att han hade haft tur, inga vitala delar i benet hade skadadats.

Hammarström och Falkehed frigavs inte samtidigt utan med tre dagars mellanrum. Aftonbladet som intervjuade Hammarström när han kommit i säkerhet i Beirut sade att ovissheten hade var värst.

Falkehed som är DN:s medarbetare i Paris sade till DN efter sin frigivning sent på onsdagskvällen: ”Jag mår efter omständigheterna bra och är rörd till tårar över hur många som mobiliserats och ställt upp för min familj.”

Falkehed uttryckte även sin uppskattning av Rikskriminalen för dess insats med att få loss de båda. ”Det verkar som om Rikskriminalen har slagit världsrekord i att få loss gisslan.”

Färden till Sverige gick via Paris där flera tv-team väntade. I en tv-snutt på dn.se syns att de båda är, som Niclas Hammarström sade: ”Jag är oerhört skör, känner det som om jag skulle kunna brista i gråt när som helst.”

I Syrien slåss rebellgrupper mot varandra vilket försämrat journalisternas arbetsförutsättningar anser Jonathan Lundqvist ordförande för Reportrar utan gränser i Sverige. Varje rebellgrupp vill ha sin sak framförd men vill förhindra andra att föra fram sin, därför har journalister blivit legitima mål i gerillagruppernas krigföring, menar Lundqvist.

”Idag går det inte att åka in i Syrien och tro att man kan kontrollera riskerna, det går inte. Med all respekt för det journalistiska uppdraget så vill jag gärna säga det”, sade den svenska ambassadören i Syrien, Niklas Kebbon, i SR.

Landet kontrolleras av en stor mängd grupper som idag inte har några klara ordervägar och inte heller vet man vem man ska kontakta uppgav ambassadören.

När de journalisterna idag hade landat på Arlanda fördes de åt sidan för att först förena sig med sina nära och kära innan presskonferensen på kvällen.

Vid presskonferensen ställdes frågan om vilken grupp det var som hade kidnappat dem.

– Vi har inte fått någon etikett på dem, sade Falkehed.

De båda journalisterna hade genomgått en kurs i säkerhetstänkande för resor i krigsländer där man riskerar att kidnappas. De visste hur gången kunde bli och ”nu var det på riktigt”. De berättar att de på det sättet kunde ta det lugnare för de visste vad som skulle hända, men ända fanns rädslan där.

De försökte vinna kidnapparnas respekt genom att hålla ordning i rummet, hålla sig rena och fräscha, ha ordning på håret, tog i hand och hälsade på dem.

Svenskarna satte upp mål när de kunde tänkas bli frigivna men det ena datumet efter det andra kom utan att något hände. Julafton var svår men de lyckades förmedla att julafton är en stor högtid och kunde de få något extra då.

På julafton fick de ett fruktfat och omelett att ”festa på”. De hade smugit undan ett ljus som de tände för sin kära.

Så kom en natt när klockan var tre då de väcktes och beordrade Hammarström att han skulle upp. Han skulle bli avrättad tecknade en man med händerna, men han blev istället frisläppt. De vet inte varför de inte frigavs tillsammans, kanske berodde det på skottskadan.

Nu har de båda journalisterna mycket att ta igen med sina familjer, mycket som måste bearbetas efter de svåra upplevelserna och därför bad de om att bli lämnade ifred.