Respektera lärare och värna om dygden Del 1
En staty föreställande Lao Zi. (Foto: från Wikipedia)


Visa respekt för lärare och värna om sina goda egenskaper, sina dygder, var en viktig del bland de traditionella principer som förr i tiden praktiserades av det kinesiska folket. Lärare som förmedlade moral, kunskap och värderingar lärde människorna att samverka med varandra och med samhället på ett korrekt sätt.

The Classic of Rites (Riternas bok) är ett av Konfucius fem klassiska verk. I ett av bokens 49 kapitel fastslås:

”Efter att ha försäkrat sig om passande vördnadsbetygelse för mästaren, anses dygden som han förkroppsligar vara hedrad. När det är gjort, vet folk hur man respekterar lärandet”.

För att upprätthålla respekten för läraren och vörda dygden måste eleverna inte bara visa respekt och artighet, utan de ska även ha respekt i sina hjärtan och troget följa undervisningen som förmedlas till dem.

Yin Xi betygar sin vördnad för Lao Zi

Yin Xi var en lärd man som levde under den Östra Zhoudynastin (770 f.Kr. – 256 f.Kr.). Han var prefekt i Hangupasset, Kinas yttersta utpost i väst. Redan i unga år var han intresserad av gamla böcker och var kunnig inom astronomi.

En dag när han observerade himlen såg han purpurfärgad dimma vid den östra horisonten. Dimman stannade kvar och spred sig långsamt västerut. Han tolkade tecknen som att en vis man skulle komma österifrån och passera Hangupasset. Yin Xi som var ansvarig för vilka som fick gå igenom passet på vägen västerut, sade till vakterna att genast informera honom om de såg någon ovanlig person komma de närmaste dagarna.

För att förbereda välkomnandet av den heliga mannen beordrade han att gården och vägarna skulle städas och rökelse brännas. Efter några dagar rapporterades att en äldre man med vitt hår och gudomlig livskraft närmade sig, ridande baklänges på en oxe. Yin Xi gick genast för att ta emot den gamle mannen. Han knäböjde ett tiotal meter från mannen och sade:

– Yin Xi, högste ämbetsman på Hangupasset hälsar den vise!

– Jag är bara en privatperson. Kan du berätta varför du gör denna märkliga ritual, svarade den gamle mannen.

– Jag har väntat flera dagar på er ankomst. Jag såg tecken på att en gudomlig varelse snart skulle komma. Det är min innerliga förhoppning att ers helighet ska upplysa mig, förklarade Yin Xi.

Den gamle mannen frågade:

– Vilka tecken var det du såg?

– I förra årets tionde månad började de vises stjärna förflytta sig över det västra himlavalvet. I början av den här månaden kom en mjuk vind förbi medan en purpurfärgad dimma uppenbarade sig på den östra horisonten. Så jag visste att en vis man skulle passera här på sin väg västerut, svarade Yin Xi och fortsatte:

– Den lila dimman var så stor att den sträckte sig 10 000 mil bort – en indikation på att detta inte skulle vara någon vanlig vis man. Den lila dimman leddes av stjärnan Oxen som berättade att den vise skulle komma tillsammans med en oxe. Idag när jag ser ers helighet kan jag inte nog uttrycka min tacksamhet om ni vill råda mig i min kultivering.

Den gamle mannen blev glad att se Yins ärlighet, goda hjärta och artiga väsen och sade med ett leende:

– Du kände igen mig, den gamle mannen. Även jag var medveten om dig och jag kan erbjuda dig frälsning.

Yin Xi blev glad och bugade för den gamle mannen.

När han frågade efter den vise mannens namn, svarade han:

– Mitt namn är enormt. Just nu är mitt efternamn Li, mitt förnamn Bo Yang. Folk kallar mig Lao Dan.

Yin Xi bugade, brände rökelse och avslutade ritualen med att vörda Lao Zi som sin lärare. Zi är en artighetstitel som används istället för ett namn.

Lao Zi gjorde ett kort upphåll vid Hangupasset på sin resa västerut, och
skrev klart sitt verk med 5 000 ord ”Tao Te Ching” (boken om taoismen). I den förmedlade han sina tankar om universum, människan och samhället. Han gav manuskriptet till Yin Xi som följde Lao Zis instruktioner om hur man förädlar sin kropp och själ. Han spred också Tao-skolans undervisning, om hur landet ska förvaltas och dess nytta för världen, vidare. Yin Xi lyckades i sin kultivering och hedrades av senare generationer som Yin, den sanna människan.