En irländsk långtidsstudie av familjens roll för barns sociala och emotionella välbefinnande publicerade nyligen en rapport. Rapporten lanserades av ministern för barn och ungdomsfrågor, Frances Fitzgerald, vid ett evenemang i Dublin Castle. Resultaten tyder på att 15 till 20 procent av de irländska barnen har betydande känslomässiga eller beteendemässiga problem. Dessa siffror är i stort sett i linje med internationella siffror, enligt The Irish Times.
Studien ”Familjens roll för nioåringars sociala och emotionella utveckling” undersöker hur barn i Irland klarar sig i sin utveckling. Man undersökte sambanden mellan vad som händer inom familjen, såsom föräldraskap, kvaliteten på relationen förälder-barn, föräldrars depression och äktenskapliga tillfredsställelse och barns sociala och emotionella utveckling. Rapporten behandlar också i vilken utsträckning barns resultat varierar beroende på familjens struktur och sociala bakgrund.
Resultaten baseras på data från den första omgången av intervjuer med 8 500 nioåringar samt intervjuer med deras föräldrar, lärare och rektorer. Intervjuerna ägde rum mellan september 2007 och juni 2008.
De viktigaste resultaten var:
* Majoriteten av nioåringarna utvecklas väl utan några större sociala, känslomässiga eller beteendemässiga problem. Cirka 15 till 20 procent av barnen visade en hög grad av känslomässiga eller beteendemässiga problem.
* Flickor var mer benägna än pojkar att ha problem av känslomässig karaktär (som att känna sig oroliga eller ledsna), medan pojkar var mer benägna än flickor att ha problem av beteendekaraktär (som att slåss med andra eller vara hyperaktiva). I allmänhet hade pojkarna fler svårigheter totalt.
* Föräldrarnas typ av föräldraskap och kvaliteten på relationen till barnen hade samband med det sociala och känslomässiga resultatet. Barn vars föräldrar använt en auktoritär stil (en hög grad av kontroll i kombination med en låg nivå av stöd för barnet) hade det svårare, liksom barn vars föräldrar var försumliga (en låg nivå av kontroll i kombination med en låg nivå av stöd för barnet)
* Barn som upplevt många konflikter med sina mammor och pappor visade mer sociala och emotionella svårigheter.
* Närhet mellan mamma och barn var viktigt för flickors sociala och emotionella utveckling, men inte för pojkar. Graden av närhet mellan pappa och barn visade inte på några sociala och känslomässiga problem.
* Föräldrarnas psykiska välbefinnande och kvaliteten på relationen mellan föräldrar har betydelse för barnens sociala och emotionella utveckling. Konflikter mellan barn och föräldrar var fler i familjer där mamman eller pappan varit deprimerad och där föräldrarna var missnöjda med sin relation med varandra.
* Mammors depression och äktenskapliga tillfredsställelse var förknippade med barnens svårigheter, men detta berodde till stor del på en dominoeffekt på relationen mellan mor och barn. Pappors depression och äktenskapliga tillfredsställelse kunde inte direkt relateras till barnens svårigheter.
* Vissa medfödda egenskaper hos barn gör dem mer sårbara socialt och känslomässigt än andra. Barn som är mycket känslosamma eller reagerar intensivt när de blir upprörda visar mer negativa resultat. Det är mer troligt att nioåringar med en kronisk sjukdom får fler sociala och känslomässiga problem.
* Barn i hushåll med ensamstående föräldrar och i ekonomiskt utsatta familjer visade högre grad av sociala och känslomässiga problem. Låg social och ekonomisk bakgrund eller att vara en ensamstående förälder kan försämra barnets sociala och känslomässiga utveckling. Dock är det som händer inom familjen tillsammans med barnets karaktärsdrag det viktigaste för barns sociala och känslomässiga utveckling.
I sitt tal vid lanseringen sade Frances Fitzgerald: ”Rapporten bekräftar vad vi redan vet. Kvaliteten på familjeförhållanden och faktorer i hemmet har enormt stor påverkan på barns utveckling. Bra föräldraskap är avgörande för barnens resultat och det är därför denna regering arbetar för att hjälpa föräldrarna så att deras barn får den bästa starten i livet”.
Rapportens författare, Elizabeth Nixon, som är lektor i utvecklingspsykologi vid Trinity College i Dublin, sade: ”Barn visar individuella skillnader i risken att drabbas av sociala och känslomässiga problem. En del av denna risk kan bero på barnets personlighet, men vad som händer inom familjen spelar en mycket viktig roll. Kvaliteten på relationen förälder och barn och särskilt barns konflikter med föräldrarna är en betydande risk för deras psykiska välbefinnande. Barn kan även påverkas av andra saker som händer i familjen, såsom moderns depression, äktenskapligt missnöje och ekonomiska svårigheter, men barn kan ges en buffert från potentiellt negativ påverkan av dessa faktorer om en positiv relation mellan förälder och barn kan upprätthållas”.
Studien ”Att växa upp i Irland (Growing Up in Ireland)” är en statligt finansierad studie som följt utvecklingen av nästan 20 000 barn och deras familjer. 8 500 barn intervjuades vid nio och tretton års ålder och 11 100 småbarn deltog vid nio månaders och tre års ålder. Studien genomfördes av ett konsortium av forskare under ledning av Economic and Social Research Institute (ESRI) och Trinity College Dublin.
Översatt från engelska
webbsidan
