Nästan tusen veteraner samlades nyligen framför det kommunala kontoret för petitioner och överklaganden i Shanghai den 20 april, där de krävde att deras fängslade ledare skulle släppas.

Den här typen av scener utspelar sig i Kina varje dag, men det här var en ovanlig grupp demonstranter. De tillhörde de ”utbildade unga” som skickades till Xinjiang direkt efter gymnasiet på 60- och 70-talet under kulturrevolutionen.

Demonstranterna hade banderoller, ropade slagord och krävde att rättsaktivisten Zhang Weimin skulle släppas. Zhang har representerat gruppen, som sökt de pensionsförmåner som de vägrats i årtionden, efter att myndigheterna tagit tillbaka sina tidigare löften.

Över ett dussin polisbilar och övervakningsfordon fanns på platsen, och över hundra poliser höll vakt..

Om demonstranternas situation var känd för en bredare allmänhet är det möjligt att det skulle uppstå ilska mot regimen, med tanke på vad de utstått i partiets tjänst och den sympati många känner för dem.

Mellan 1963 och 1966 skickade stadsregeringen i Shanghai mer än 100 000 unga människor, vissa inte ens 16 år gamla, till den avlägsna Gobiöknen i Xinjiang-regionen. Deras uppgift var att ”bygga upp gränsområdet”.

62-årige Wu har svårt att tala om sina dagar i Xinjiang. När han skickades till arbete i Xinjiang var han bara 16 år gammal. Varje morgon gick alla upp till väckningssignalen och tog emot instruktioner. Sen började arbetet.

Efter att alla rapporterat om sina tankar på eftermiddagen fortsatte arbetet. Kvällarna upptogs av hjärntvättssessioner.

– De försökte träna dig till att bli en robot. Man blev hjärntvättad av kommunistpartiets indoktrinering och berövades helt alla individuella tankar, berättade Wu.

Han berättade också att han när han var 20 började han få problem med tillväxt av benvävnad på ryggraden i nacken, bröstet och midjan. Han fick inflammationer och hans kropp blev deformerad, vilket ledde till fysiskt och psykiskt lidande. Efter att ha bott i Xinjiang i 14 år återvände han till Shanghai på grund av sitt hälsotillstånd. Där jobbade han i en produktionsenhet i sitt kvarter och tjänade 0,70 yuan om dagen.

Chen är lika gammal som Wu, och var också 16 när han åkte till Xinjiang. Han berättade sorgset att de ”hem” som ungdomarna bodde i var grottor, deras mat var mögliga bullar av majs och soppa på inlagda grönsaker, utan olja. Många av ungdomarna överlevde inte de hemska levnadsförhållandena och slavarbetet. De som inte klarade av att vänta på att de skulle tillåtas resa hem till Shanghai igen begick självmord. Deras kroppar begravdes i öknen.

Wu kunde inte hålla tillbaka vreden när han påpekade att kommunistpartiet inte levt upp till ett enda av de löften som de gav ungdomarna innan de skickades till Xinjiang.

– Jag har blivit lurad två gånger om. Första gången fick jag arbeta i 14 år innan jag tilläts återvända till Shanghai. Den andra gången var när regeringen rev mitt hus. Nu har jag ingenstans att bo.

Wu sade att han föddes 1949, samma år som kommunistpartiet kom till makten. Han har sett varje kampanj som regimen genomdrivit, och summerade sitt livs erfarenheter såhär:

– Kommunistpartiet har förstört flera generationer kineser. Ju mer man lyssnar på kommunistpartiet, ju mer lurad blir man.

Han berättade att hans pension bara är strax över 1400 yuan. Han har svårt att klara sig och är beroende av stöd från sina barn. Många av dessa veteraner som är i 60-årsåldern har sjukförsäkringar från Xinjiang, vilka är mycket sämre än de som gäller i Shanghai. Wu berättade att hans historia bara är ett exempel på hur de ”utbildade unga” behandlades sedan de kom hem från Shanghai.

En annan person från gruppen sade till Epoch Times att en av de stora frågorna är bostäder. De hade lovats bostäder av Shanghais regering, men har inte fått några.

För tio år sedan var det nära att den här gruppen försökte göra revolt, berättade Wu. De åkte till Peking tillsammans, men greps innan de kommit fram eller förtrycktes på andra sätt.

– Regeringen vet att vi håller på att bli gamla. Även om vi vill göra uppror har vi inte samma kraft längre. De har förhalat och ljugit för att vänta ut oss. De ser till att du inte har någonstans att överklaga förrän du är så gammal att sjukdom eller död tystar dig, sade han argt.