Medan många regeringar runt om i världen är överens om att den illegala handeln med vilda djur är ett allvarligt problem, hindrar ofta jurisdiktion att man agerar i de här fallen.

Konsumentländer och de länder där dessa brott sker skyller ofta på varandra enligt Världsnaturfonden (WWF). Problemet förpassas istället till miljöorganisationer och bekämpas därmed inte på allvar enligt nationell eller internationell brottsbekämpning, säger WWF-taleskvinna Natalia Reiter.

– Illegal handel med djur ses inte som ett allvarligt brott. Det ses nästan alltid endast som ett miljöproblem av regeringar och behandlas inte som en gränsöverskridande brottslighet och rättvisa fråga, sade Reiter.

Ett tecken och symtom på regeringars ovilja att ta en allvarlig rättslig hållning för illegal handel med djur är bristen på delaktighet som konsultföretag Dalberg såg när de arbetade för WWF för att skapa December 2012 rapporten ”Fighting Illicit Wildlife Trafficking:  A Consultation With Governments.”

De flesta regeringsföreträdare svarade inte på Dalbergs förfrågningar eller avböjde att delta.

Adrian Hiel, EU:s kommunikationschef för International Fund for Animal Welfare, säger att IFAW har ett nära samarbete med Interpol, den internationella kriminalpolisorganisationen. Organisationerna arbetar tillsammans för att bekämpa internets försäljningsverksamhet.

– Internet gör det enklare än någonsin att sammanföra köpare och säljare av sällsynta föremål.  Att jaga dessa människor är en evig kamp då de ändrar villkoren och byter webbplatser, sade Hiel.

WWF efterlyser sanktioner i enlighet med nationella och internationella lagar som liknar lagar för narkotikahandel.

”De påföljder som är förknippade med illegal handel med noshörningshorn är inte anpassade till dess värde: tjuvskyttar döms enligt den nordvästra provinsenslag i Sydafrika och kan komma undan med böter på 14 000 amerikanska dollar, medan handel med upp till fem gram kokain döms med minst fem års fängelse ”, säger rapporten och man har upptäckt liknande situationer i andra länder som efterfrågar dessa varor.

Sydafrika har gjort hundratals gripanden men mest på den låga nivån och man har inte kunna nå fram till hjärtat av verksamheten.

– Det är inte alltid lagen som är bristfällig. Ibland är det domarna som inte inser allvaret i brottet, säger Richard Thomas, talesman för handel med vilda djurs övervakningsorganisation Traffic.

Thomas har dock noterat problem med lagstiftningen, med hänvisning till en lag i Thailand som gör import av elfenben olaglig, men inte reglerar den inhemska handeln.

Många hinder existerar i kampen mot handeln, även om regeringarna skulle anstränga sig. Hiel påpekar att det kan vara svårt för tjänstemännen att veta exakt vad man ska leta efter utan att ha rätt utbildning. En shahtoosh sjal kan vara väldigt lik en vanlig ullsjal och elfenben kan målas för att se ut som trä.

Snabbheten hos kriminella organisationer har också ökat markant. För tjugo år sedan tog det tre-fyra månader från den tidpunkt då en noshörning sköts tills dess horn nådde marknaden. Idag tar det oftast inte mer än 30 timmar.

– Europa behöver göra mycket mer. De spenderar mer pengar på stöd än andra länder men man måste även börja titta på hur människor kan hjälpa samtidigt som man skyddar den biologiska mångfalden. Annars kommer vi alla att hamna i trubbel de närmaste åren, sade Hiel.