Rättvist och orättvist – historien om en god flicka


Den här folksagan handlar om en god flicka som levde i Kina under Songdynastin för omkring tusen år sedan. Flickan var inte bara fattig utan också handikappad. Förutom det hade hon förlorat båda sina föräldrar vid unga år och var tvungen att lita till tiggeri och bybornas hjälp för att överleva.

En flod strömmade förbi vid utkanten av hennes by och byborna var tvungna att vada genom vattnet när de skulle samla ved till elden eller sköta sina ägor på andra sidan floden. Under regnperioden blev floden ofta ofarbar. Byborna hade blivit vana vid att leva med den olägenheten, men den lilla flickan hade en annan uppfattning.

Varje dag plockade hon upp stenar i närheten och staplade upp dem vid flodens strandkant. Hon sade att hon ville hjälpa till att bygga en stenbro så att människorna mycket lättare kunde korsa floden. De vuxna skrattade åt hennes dröm, till en början.

Men allteftersom tiden gick, såg de att högen av stenar växte, så de började ändra sina tankar. De gjorde den lilla flickan sällskap och samlade in stenar.

Det dröjde inte länge förrän högen av stenar vid flodens strandkant blev så stor att byborna bjöd in en brobyggare för att bygga en stenbro. Den lilla flickan lade all sin tid på att hjälpa till med brobygget.

När bron var nästan helt färdig, inträffade en olycka i stenbrottet och den lilla flickan blev allvarligt skadad. Hon överlevde men blev blind på bägge ögonen. Medan hon fortsatte att hjälpa till med vad hon kunde göra, suckade byborna över himlens orättvisor mot den goda flickan.

När byborna firade invigningen av bron, kände alla sig ledsna för den goda flickans skull. Trots att hon var fattig, handikappad och blind, hade hon inspirerat dem alla. Den lilla flickan kände sig emellertid inte ledsen. Hon visade en genuin glädje för bybornas skull och log brett.

En oväntad åskby kom plötslig, som om den ville tvätta bort allt damm från den nya bron. Efter att blixten slagit ned och följts av ett vrålande dunder, blev människorna mållösa, när de upptäckte att den goda lilla flickan hade dött av laddningen i blixten. De kunde inte fatta varför himlen var så grym mot den goda flickan.

Den välrespekterade domaren Bao Zheng, vid den kejserliga domstolen, råkade passera området. Byborna stoppade Bao och berättade historien om den goda flickan för honom. De frågade honom varför himlen var så orättvis? Domare Bao kunde inte svara. Bedrövade av historien, skrev han ned följande ord: Gör inget ont, gör inget gott.

När han återkom till den kungliga domstolen, bad kejsaren honom om ett privat möte. Kvällen innan hade kejsaren fått en nyfödd son, men han skrek ofta och ingen visste vad som skulle göras åt det. Bao tittade på den nyfödde, förundrad över att han såg ut som hälsan själv. När han tog den nyföddes hand i sin, blev Bao överraskad att finna ord på den. Gör inget ont, gör inget gott. Exakt de orden som han hade skrivit ned efter att ha hört historien om den lilla flickan. Hans ansikte blev oroligt. Han skyndade sig att snabbt torka bort dessa ord från den nyföddes hand och orden försvann med det samma.

När kejsaren såg att födelsemärket på sonens hand hade försvunnit, blev han upprörd, rädd för att Bao hade suddat bort sonens lyckotecken. Bao berättade då för kejsaren historien om den lilla flickan och att han skrivet exakt dessa ord, som han kände sig olustig inför. Kejsaren blev förbryllad och han beordrade Bao att söka efter förklaringen i underjordens värld.

Försedd med ett shamanverktyg gick domare Bao till den underjordiska världen. Kungen i den underjordiska världen sade sanningen till honom. Den där lilla byflickan kom från en själ som hade begått många stora synder och gudarna hade arrangerat att hon skulle betala tillbaka karman under tre livstider. Den första livstiden som fattig, ensam och handikappad, den andra livstiden som blind och att under den tredje livstiden bli slagen av blixten. Flickan föddes handikappad och fattig, men hon var så snäll mot andra så gudarna beslöt att förkorta hennes återbetalningstid, till två livstider. Så hon gjordes blind. Den lilla flickan klagade ändå inte utan fortsatte att tänka på andra först. Gudarna reducerade då hennes återbetalningstid till en livstid och hon slogs ned av blixten. Kungen i den underjordiska världen frågade domare Bao, ”Tycker du inte att det är en bra sak att betala tillbaka karma under en livstid i stället för tre? Nu har den själen ackumulerat tillräckligt med dygd för att föddas till prins”.

Domare Bao, vars arbete var att upprätthålla rättvisa för folket, fick nu veta en ny betydelse av rättvisa som han inte ens kunde fatta. En sak var han i alla fall säker på, han kunde ge kejsaren en bra förklaring.

Berättelsen är en bearbetning av engelsk version.