Räddas av personkemin
Skådespelerska Katherine Heigl anländer med regissören Robert Luketic på premiären av "Killers" i Hollywood, Kalifornien den 1 juni 2010. (Foto: AFP/Gabriel Bojar)


  • Titel: Killers
  • Produktionsår: 2010
  • Produktionsland: USA
  • Regi: Robert Luketic
  • Medverkande: Ashton Kutcher, Katherine Heigl, Tom Selleck, Catherine O’Hara m fl.
  • Kommer ut: 101020

Filmer av detta slag, det vill säga romantiska actionkomedier, är de perfekta filmerna att se med sin respektive, eftersom de i grund och botten är romantiska komedier, vilket passar den kvinnliga publiken. Men de är också actionfilmer, vilket passar den manliga målgruppen. Och visst är ”Killers” en ganska underhållande film. Dessvärre känns den som en blek kopia av alla tidigare romantiska actionkomedier.

Regissör Luketic har tidigare gjort heldassiga filmer som ”Legally Blonde” (USA, 2001) och ”21” (USA, 2008). Men å andra sidan har han även gjort ”The Ugly Truth” (USA, 2009) som faktiskt är en ganska underhållande romantisk komedi. Men nu handlar det alltså om action också.

Luketic har haft lite svårt att hålla ihop filmen känns det som. Han skyndar genom den första delen av filmen. Denna del brukar vi filmvetare kalla för ”presentationen”. Här presenteras alla karaktärerna och filmens huvudkonflikt. Denna del av filmen känns det som Luketic har slarvat sig igenom; det är svårt att hänga med i de snabba vändningarna. Därefter följer diverse actionsekvenser som sedan leder fram till en antiklimax. Kort sagt var Luketic fel man för jobbet.

Men det går faktiskt fortfarande att se filmen, eftersom filmer av detta slag först och främst drivs av personkemin mellan de två huvudrollsinnehavarna. Detta blir tydligt om man tittar på till exempel ”Den vilda jakten på stenen” (Romancing the Stone”, Robert Zemeckis, Mexiko/USA, 1984). Filmen har en ganska enkel handling, men personkemin mellan Michael Douglas och Kathleen Turner lyfter filmen och gör den mycket bättre än den borde vara. Ett annat bra exempel, från senare år, är ”Mr. & Mrs. Smith” (Doug Liman, USA, 2005). Handlingen är egentligen knappt värdig en B-rulle med Jean-Claude van Damme, men personkemin mellan Brad Pitt och Angelina Jolie fungerar så bra att jag faktiskt har sett om filmen flera gånger.

Kutcher och Heigl har också god personkemi, vilket lyfter ”Killers”. Förutom huvudrollsinnehavarna, bjuds vi även på bra spel från Tom Selleck och Catherine O’Hara, som spelar Heigls föräldrar. Selleck är osedvanligt okarismatisk. Och eftersom han är en skådespelare som byggt hela sin karriär på sin karisma, är det förvånande hur bra han funkar i sin roll som den stela svärfadern. Selleck ackompanjeras perfekt av O’Hara, som spelar hans väldigt alkoholiserade fru.

”Killers” är en typisk dussinfilm: Luketics halvdassiga regi gör att man snabbt kommer att glömma den. Men för stunden, som en film att se med sin respektive, fungerar den. Detta beror främst på fin personkemi mellan Kutcher och Heigl. Och för actionfantasten finns det dessutom ett par ganska kreativa actionsekvenser att njuta av.