I flera årtionden har kinesiska vattendrag förgiftats av höga nivåer av kadmium och andra giftiga tungmetaller. Via bevattning hamnar de på risfälten. Människor på landsbygden klagar på smärtor i benstommen och har slutat äta sina egna grödor för att i stället sälja dem om man kan eller mata djuren med dem.

74-årige lantbrukaren Huang Yunsheng kunde inte sälja någonting av förra årets risskörd.
– Skalet är alldeles svart. Ingen ville ha det. Vi vågar inte äta det själva, så vi gav det till våra kycklingar och grisar, sade Huang till Southern Weekly i en artikel den 6 januari.

Huangs problem började när en mangangruva öppnades på 50-talet nära hans by i Xiangtan-häradet i Hunanprovinsen, vilken är en av de största risodlingsområdena i Kina. Från gruvan kom stoft som täckte bergsbyn, och sedan började vatten och jord förgiftas.
Huang berättade att jordbruksproduktionen i byn fallit i många år. Numera produceras bara hälften så mycket grödor som tidigare. Den mark som ligger nära gruvan ger ingenting, sade han.

En statlig rapport från 2007 avslöjade att gruvhanteringen har skadat vattendragen i området. 2009 fann byborna dock att de hade större problem än så: Riset är förgiftat av kadmium, en mycket giftig tungmetall som kan leda till njurskador, lungemfysem och sjukdomar i skelettet, till och med cancer.

Byborna valde dock att dölja situationen eftersom de var tvungna att tjäna sitt levebröd. När de kunde sälja sitt ris gjorde de det, och köpte annat ris till sig själva, från andra regioner och till högre pris. Regeringen betalar kompensation till bönderna, men inte tillräckligt mycket för att de ens ska kunna köpa nytt ris, sade Huang.

Många byar i Hunan och andra risodlarprovinser har också allvarliga tungmetallföroreningar i sina risskördar. Enligt de kinesiska myndigheterna har miljontals tunnland med jordbruksmark förgiftats av tungmetaller och över 12 miljoner ton ris är förgiftat. En rapport nyligen i officiella kinesiska medier visade att 10 procent av det kinesiska riset, omkring 20 miljoner ton, har för höga halter av kadmium.

Människor i de förgiftade områdena har blivit de första offren för tungmetallförgiftningen. Li Wenxiang, en 84-årig bonde i byn Sidi i Guangxiprovinsen sade till Century Weekly att han får outhärdliga smärtor i ben och fötter av den allra kortaste promenad. Dussintals äldre bybor lider av samma problem, sade Li.

Forskare upptäckte att byns bevattningsvatten har varit allvarligt förorenat av kadmium så långt tillbaka som innan 60-talet. Det är en statlig bly- och zinkgruva 14 kilometer uppströms som är boven, enligt Century Weekly.

Flera forskare misstänker att bybornas fot- och benproblem är tidiga symptom på vad som kallas ”itai-itai”-sjukdomen, där benstommen mjuknar, enligt artikeln. Sjukdomen har observerats hos japaner som exponerades för kadmium via ris de åt på 60 talet, och fick sitt namn från det japanska ”itai” som betyder smärtsamt (den japanska motsvarigheten till ”aj!”), efter de drabbades klagan när de var tvungna att gå.

Även djur drabbas. Byns hönor lägger ägg med mjuka skal och abnormt mjuk benstomme har upptäckts hos nyfödda kalvar.
Än så länge har ingen officiell diagnos ställts på byborna i Sidi, och man kan inte bevisa att det man lider av kommer från tungmetallförgiftning. Föroreningen av riset i byn är dock välkänd, eftersom flera forskare har undersökt den. Unga kvinnor vill inte gärna gifta sig med män från byn och det statliga spannmålscentret köper inte bybornas grödor, enligt vad invånarna berättat för kinesisk media.

Det är dålig kontroll av tillverkningsprocesserna som är det huvudsakliga skälet till de utbredda föroreningarna. Många tungmetallgruvor gör så gott som inga försök att rena avloppsvattnet från produktionen.

Till exempel har en arsenikgruva i Yunnan provinsen lämnat hundratals ton arsenikslagg ute i det fria på en oanvänd markplätt. Regn sköljer ner den giftiga arseniken i grundvattnet. Halten av arsenik i regionens grödor är 100 gånger högre än den rekommenderade säkerhetsnivån, enligt en artikel i China Economic Weekly den 21 februari.

Obehandlat avloppsvatten från industrin som innehåller höga halter tungmetaller släpps ut i floder och på marken, och kommer in i riset via bevattning.

Bönder, forskare och myndigheter har känt till den här föroreningen i årtionden, men man har inte gjort mycket för att stoppa den. Eftersom det är dyrt att skaffa tjänligt ris från någon annan tvingas många bönder äta sitt eget förorenade ris.

Pan Genxing, professor på Nanjings jordbruksuniversitet, sade att på makronivå är Kinas nuvarande system med att hyra ut mark till individuella hushåll något som gör det mycket svårt att samla krafterna och göra en gemensam ansträngning för att hantera problemet.

De kinesiska myndigheternas policy att censurera ”dåliga nyheter” har också bidragit till att många bönder inte känner till situationen och därmed ovetande säljer och äter giftigt ris.

Enligt kinesisk media har den senaste publiciteten kring föroreningarna kommit för att lokala befattningshavare försöker få pengar från centralregeringen för att hantera problemet.

Peking har gått med på en plan att begränsa tungmetallföroreningarna, men få detaljer kring den är kända. Zhou Shenxian, som är Kinas miljöskyddsminister, sade till Central People’s Radio att myndigheterna kommer fokusera på att strängt kontrollera och övervaka företag som sysslar med kemisk industri och tillverkning.

Enligt kritiker har myndigheterna gjort alldeles för lite.

Den kinesiske vetenskapsmannen Wang Weiluo, som nu bor i Tyskland, krävde att få veta hur den kinesiska regeringen ska hantera problemet med att tio procent av riset som redan finns på marknaden är kontaminerat.

Förutom det måste man se till att det inte planteras mer ris i de förorenade områdena, enligt Century Weekly.
”Så länge som man tillåter stora mängder tungmetallförgiftat ris att planteras kommer det att hanma på folks middagsbord, och människor kommer drabbas,” stod det i artikeln.

Hittills har majoriteten av de förgiftade områdena, inklusive byn Sidi i Guangxi, inte förbjudits att odla ris.

De komplicerade inköpskanalerna och bristen på infrastruktur gör det omöjligt för handlare att veta om riset är förorenat.
Chen Nengchang, som arbetar på ett institut i Guangdong som bedriver forskning på odlingsjord och hållbarhet sade till Southern Weekly att Kina helt enkelt saknar ett system för att testa spannmål.

– Ingen skulle kunna upptäcka om stora mänger kadmiumförgiftat ris hamnar på folks matbord, sade han.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/china/chinas-toxic-rice-problem-52331.html