För första gången på länge har USA:s relation med Kina tagit plats i presidentvalskampanjen.
Både den republikanska utmanaren Mitt Romney och den sittande demokratiske presidenten Barack Obama har pratat om Kina. Men den som lyssnat noga har förstått att båda undvikit nyckelfrågan vilket innebär att de inte kommer att stå upp mot Kina. Deras svar i deras andra debatt – som handlade om utrikesfrågor – illustrerar saken.
Debattledaren Candy Crowley frågade hur amerikanska företag ska kunna ta hem jobb när arbetskraften är så billig i Kina.
Romney sade bland annat att Kina måste ha en rättvis värdering av sin valuta.
En enkel räkneoperation visar att det inte är någon relevant analys.
När Apple säljer en ny Iphone för 650 dollar gör företaget en vinst på cirka 400 dollar. Delarna kostar cirka 200 dollar. Foxconn, det taiwanesiska företag som står för tillverkningen – vilken praktiskt sker i Kina – fakturerar Apple kanske 20 dollar i monterings- och ytterligare 30 i tillverkningskostnader. Den kinesiske arbetare som gör jobbet får bara omkring åtta dollar. (Kostnaderna bygger på flera olika men i stort likalydande analyser som finns online).
Vad skulle det innebära om Mitt Romney, om han kommer till makten, klassar Kina som valutamanipulatör och dubblar den kinesiska valutans värde i förhållande till dollarn och gör en Iphone dubbelt så dyr?
Om telefonen ska bli lika konkurrenskraftig som tidigare måste Apple acceptera en prissänkning med 40 procent, samtidigt som arbetskraftskostnaden kan öka till 10 dollar.
Barack Obamas svar är om möjligt ännu längre från verkligheten. ”Det finns en del jobb som inte kommer tillbaka på grund av att de är lågavlönade och lågkvalificerade”.
Är det lågkvalificerat att tillverka mobiltelefoner?
Det skulle vara en förolämpning mot båda kandidaterna att påstå att de inte vet vilket det verkliga problemet är. Flera av Kinas bästa forskare har öppet hänfört de låga kostnaderna för kinatillverkade produkter till de bristande mänskliga rättigheterna.
Enligt forskarna innebär detta mer än att den kinesiska regimen håller nere lönerna, det innebär också osäkra arbetsförhållanden, inga eller dåliga sociala förmåner, inga pensionsinbetalningar inget miljöskydd, inget privatliv och ingen tanke på personalens välbefinnande. Ett exempel på detta är att en uppmärksammad ökning av antalet självmord vid Foxconns fabriker endast resulterade i att företaget satte upp nät så att arbetarna inte skulle kunna ta livet av sig genom att hoppa från höga byggnader.
Värt att notera är att Foxconn erbjuder arbetarna så bra förhållanden de kan få i Kina. Fabrikerna är de bästa man kan hitta i Kina, med härliga gym, pooler och andra bekvämligheter.
Problemet är att personalen aldrig hinner utnyttja dem. Den arbetar sexton timmar om dagen, sju dagar i veckan. När en 16- till 25-åring hamnar i en situation där han eller hon inte kan ha något socialt liv, inte kan träffa pojk- eller flickvän eller få någon form av andlig vägledning, blir de lätt deprimerade och vill ta livet av sig.
Forskarna pekade också på att dessa villkor skadar såväl Kina som landets handelspartners. Det är inte konstigt att deras krav på policyförändringar ignorerats och att de själva marginaliserats.
Varken Kinas stora marknad eller stödjandet av mänskliga rättigheter har någonsin förverkligats.
Varför skulle också USA:s presidentkandidater ignorera dessa forskares förklaring av Kinas låga produktionskostnader? Svaret är att de knappast har något alternativ, vilket deras föregångare visat.
Det började 1989 när kommunistpartiet förlorade sin legitimitet i hemlandet efter massakern på Himmelsk fridens torg och istället började hungra efter internationellt erkännande för att överleva.
Kommunistregimen öppnade den kinesiska marknaden och amerikanska företag fann den oemotståndlig. Multinationella företag startade en stor lobbykampanj som syftade till att dämpa den amerikanska kritiken mot människorättsbrotten. Svaret blev den listiga hållningen att man skulle ”stödja mänskliga rättigheter i Kina genom ekonomisk utveckling”.
Vare sig Kinas stora marknad eller stödjandet av mänskliga rättigheter har förverkligats. De multinationella företagen har däremot gjort stora pengar på export av kinaproducerade varor till USA. Hur gick det till, kanske någon frågar? De exploaterar Kinas billiga arbetskraft. Ligger inte exploatering av så billig arbetskraft farligt nära slaveri?
Det vore vansinne att påstå att amerikanska företag skulle vara inblandade i slaveri, som ju varit förbjudet i ett och ett halvt decennium. I detta fall är det dock inte de amerikanska företagen som bedriver slaveriet. Deras händer är rena eftersom den kinesiska regimen inte har några betänkligheter i fråga om att utnyttja den egna befolkningen.
Detta har lett till en symbios. Det kinesiska slaveriet, som sker tack vare bristen på mänskliga rättigheter, garanterar amerikanska företag goda förtjänster samtidigt som deras fina namn är obefläckade. Amerikanska företag (och andra västerländska företag /översättarens anmärkning) ser till att de fördelar de drar av Kinas brott mot de mänskliga rättigheterna kan fortsätta och går samtidigt fria från otrevlig exponering och kritik.
Problemet är att Kinas dåliga mänskliga rättigheter bidrar till att jobb försvinner från USA, vilket gör det svårt för amerikanska politiker att bli valda.
Klämda mellan mäktiga företag och arga väljare måste politikerna hitta alternativa strategier, som inte rör Kinas dåliga mänskliga rättigheter, samtidigt som de får väljarna att tro att politikerna anstränger sig för att få tillbaka jobben till hemlandet. Kommer det verkligen att fungera?
Shizhong Chen är ordförande i Conscience Foundation och forskningsassisten hos ChinaScope.
Översatt från engelska.
Epoch Times ges ut i 35 länder och på 19 språk.
