Feng Junqi har varit vice borgmästare och assistent till borgmästaren i ett län i centrala Kina. Där kunde han iaktta hur sammanflätade de olika politiska makthavarnas relationer var. Erfarenheterna därifrån har han haft nytta av i sina doktorandstudier i sociologi vid Pekings universitet. Han har skrivit rapporten ”Undersökning av politiska familjer i Zhong-länet”, vilken nyligen publicerades av tidningen Southern Weekend.
Baserat på hur många politiska kadrer det finns i varje familj har Feng Junqi kategoriserat dem i ”stora klaner” och ”små klaner”. Familjer med fler än fem kadrer på en position högre än vice sektionschef klassas som ”stora klaner” och de med med två till fem som ”små klaner”.
I Zhonglänet identifierades 21 stora och 140 små politiska klaner.
Att några få familjer lagt monopol på de politiska resurserna har varit ett allvarligt problem i Kina sedan 1990-talet. I min bok ”The Pitfalls of Modernization” (Moderniseringens fallgropar) berättade jag om Shi Qingfeng i Woyang, Anhuiprovinsen. Shiklanen bestod av tre familjer som sammanlänkats genom giftermål och hade över 40 medlemmar som var ämbetsmän på sektionsnivå och närmare tio på länsnivå.
En annan artikel i Southern Weekend, publicerad 27 februari, berättar hur den högsta ledningen för ett statsägt företag i Guandongprovinsen domineras av ett komplext nepotistiskt nätverk. 28 av de 45 anställda har någon form av chefsbefattning och 15 har släktingar som arbetar på samma företag. Det finns bland annat tre äkta par, två systrar, en farbror, liksom svåger och svägerska med mera.
I den moderna politiken är ansamlande av makt hos vissa familjer ett tecken på att man allvarligt misslyckats med rekryteringen av landets talanger och elit.
Det kinesiska kommunistpartiet har under sitt drygt 60-åriga styre aldrig upphört att selektera eliten utifrån släktförhållanden, utom under en kort period på 1980- och i början av 1990-talet, då prestationsprincipen gällde.
Jag ska förklara varför det finns så många politiska familjer i Kina.
För det första har de politiska familjerna funnits länge i den kinesiska historien. Från dynastierna Yin, Wei och Jin, till de Norra och Södra dynastierna, har den politiska makten fördelats enligt en hierarkisk struktur där den gått i arv mellan generationerna. I Sui-och Tangdynastierna ersattes ärftligt maktövertagande av ett kejserligt examinationssystem, som endast undantog kejsare och några få aristokrater.
Detta halvöppna sociopolitiska system skapade en trång passage där begåvningar kunde ta sig upp på karriärstegen. Men det användes bara för rekryteringen av tjänstemän ovanför länsnivån. Lokalt dominerade fortfarande de prominenta familjer som hade den politiska och ekonomiska makten.
För det andra har kommunistpartiet aldrig skapat något verkningsfullt system för rekrytering av duktiga och framstående personer. Partiets rekrytering har de senaste 60 åren genomgått tre stadier.
Det första stadiet var under Maoeran då härkomst var det viktigaste vid valet av en ”röd arvtagare”.
Det andra stadiet var från 1976 fram till början av 2000-talet, då rekryteringen inte längre enbart baserades på härkomst utan även på rikedom och prestationer. Bakgrunden var att systemet för högre utbildning då inte var kommersialiserat. Många medelmåttiga barn till partitjänstemän kom inte in på utbildningarna och klarade därför inte ens det första trappsteget på vägen mot att bli rekryterade. Begåvade barn till privatpersoner kunde däremot ge sig ut på arbetsmarknaden efter att ha skaffat kompetens på högskolorna.
Det tredje stadiet inleddes med kommersialiseringen av de högre utbildningarna och sträcker sig fram till nutid. Under det har man återgått till en dominant samhällstyp där status är viktigt. När högskolorna har sänkt antagningskraven har många medelmåttiga tjänstemannabarn getts möjlighet att få utbildningsdiplom och därmed också en chans att bli rekryterade.
Det nationella antagningsförfarandet för offentliga tjänster är dunkelt, vilket gör det lättmanipulerat för personer med makt. Med undantag för tjänster där det krävs avancerat yrkeskunnande är härkomst fortfarande grundprincipen för utnämningar. Det gäller bland annat för utbytbara icke-specialister i parti- och regeringsorganisationerna. Detta är förklaringen till den kraftiga kvalitetsförsämringen inom Kinas toppskikt.
För det tredje är lagarna bara tomma ord i Kina. I ”Tillfälliga föreskrifter för offentliga tjänstemän” som infördes av kommunistpartiet i oktober 1993 ägnas ett helt kapitel åt hur man ska undvika nepotism. Där anges att offentligt anställda som är man och hustru, nära anhöriga, släkt i släkt intill tredje led eller släkt genom giftermål inte tillåts arbeta under samma chef i samma avdelning, inte heller tillåts de vara direkt överordnad-underlydande. Liknande formuleringar kan läsas i ”Temporära regler för undvikande av nepotism rörande parti- och regeringskadrer”.
Lagar har emellertid aldrig fått kommunistpartiet att begränsa sin makt, de anses endast tjäna till att kontrollera allmänheten. Kommunistpartiets politiska system bygger på att den som har makten står över lagen. Därför får reglerna om nepotism aldrig någon praktisk betydelse.
Roten till politisk korruption i ett samhälle utgörs i grund och botten av en korrumperad mekanism för rekrytering av personal till högre befattningar. Det dåliga uppförandet hos den ”andra generationen” (barn till privilegierade regeringstjänstemän) som ofta exponeras i kinesisk media, visar att landets politiska elit inte besitter den begåvning som krävs för att tillhöra samhällets toppskikt. Dessutom leder monopoliseringen av de politiska resurserna till att de nuvarande politiska grundvalarna undermineras. Långsiktigt innebär det kraftig tillbakagång i Kinas politiska utveckling.
He Qinglian är kinesisk författare och ekonom som lever i USA. Hon har skrivit ”Chinas Pitfalls”, om korruptionen i samband med Kinas ekonomiska reformer under 1990-talet, samt ”The Fog of Censorship: Media Controll in China”, som behandlar manipulation av och begränsningar för pressen. Hon skriver regelbundet i Epoch Times om aktuella kinesiska sociala och ekonomiska frågor.
Översatt från engelska.
Läs artikeln på kinesiska
