Pirahã-folket


Den brasilianska stammen Pirahã har ett av de mest säregna språken bland de nästan 6000 språk man funnit på Jorden och kartlades för första gången av fonetikexperten Dan Everett på Manchester University 1977.

Pirahã-folket har inga uppfattningar om tid, färger eller specifika kvantiteter och deras sinnen tycks ha stått tidlöst stilla – som en representation av människan i ett enklare tillstånd.

Everett har lagt ner stor ansträngning på att förstå Pirahã-folkets språk och kultur de senaste 25 åren. Han är en av väldigt få utomstående som har lyckats förstå detta mystiska språk och eftersom denna unika stam i Amazonas bara utgörs av några hundra människor tillhör Everett en mycket liten skara människor som talar språket.

Pirahã-folkets språk är extremt: det är begränsat till åtta konsonanter för män, sju för kvinnor, och har bara tre vokaler. Det innehåller inga begrepp för räkning eller enkel aritmetik. Everett har dock noterat att Pirahã-folket uttrycker omväxlande mängder information via uppskattning.

Mest fascinerande av allt är kanske Everetts upptäckt att Pirahã-folket inte använder rekursiva satser. Med andra ord sätter de inte ihop och kombinerar olika satser i en större sats. Everett testade omkring 20 personer ur Pirahã-folket och fann att ingen av dem använde någon rekursiv sats. Enligt Everett pratar och tänker Pirahã-folket bara i termer av direkta upplevelser. Den typ av refererande som finns i rekursiva satser är helt enkelt inte en del av deras tänkande.

”I kontexten av min nästan tre decennier kontinuerliga forskning bland Pirahã-folket leder mig slutsatsen till att det inte finns något starkt bevis för kvantifierande begrepp bland Pirahã-folket”, skriver Everett i sin artikel ”Cultural Constraints on Grammar and Cognition in Pirahã” i journalen Current Anthropology 2005

Trots Everetts omfattande studie av denna stam har hans påstående om avsaknad av rekursion i språket fått många kollegor att tvivla på hans slutsatser. Everetts beskrivning av kvaliteterna i Pirahã-språket trotsar det som många språkforskare betraktar som en universell lag bland alla språk. Enligt den inflytelserike språkforskaren Noam Chomsky är rekursion något som visat sig vara medfött i allt mänskligt tänkande i hela världen. Många insisterar på att denna ofelbara språkliga lag gäller för alla språk (med undantag för Pirahã-språket förstås.)

Men Everett hade dragit denna slutsats först efter lång tid. Trots att han tidigt hade uppfattat en avsaknad av rekursion i språket försökte han som hängiven anhängare av Chomskys språkforskning få sin forskning att passa in i dessa ramar. Men trots sina försök upptäckte han att många aspekter av Pirahã-språket inte passade in i Chomskys modell.

– …vissa av komponenterna i så kallad kärngrammatik begränsas av kulturella betingelser, något som man enligt universella grammatiska modeller inte kan förutse. Jag hävdar att dessa till synes osammanhängande realiteter i Pirahã-språket – luckor som är mycket förvånande ur vilket grammatiskt perspektiv som helst – ytterst kommer från en enskild kulturell begränsning hos Pirahã-folket, nämligen i de konverserandes begränsning i kommunikation av den omedelbara upplevelsen, säger Everett.

Enligt Everett är Pirahã-folkets skenbart enkla språk inte en indikation på mental underlägsenhet. Förvånande nog anser stammen alla andra språk vara ganska löjliga. Deras språk kan tyckas enkelt från vårt perspektiv, men Everett menar att de bara använder andra sätt för att uttrycka begrepp och känslor. Han konstaterar att Pirahã-folket har en komplex verbal morfologi och system för betoning som ger språket dess uttrycksfullhet.

Han menar i texten att Pirahã-folket kommunicerar nästan lika mycket genom att sjunga, vissla och nynna som genom att använda konsonanter och vokaler, 

Ett annat förvånande faktum är avsaknaden av myter, ritualer, symbolik och andra antropologiska egenskaper som sätter Pirahã-folket i relation till andra kulturer genom historien. För Pirahã-folket existerar varken någon gudomlig skapare eller någon skapelse; inget har någonsin skapats eftersom det alltid har existerat. Deras tidsbegrepp och upplevelse av tiden är helt begränsade till nuet. Faktum är att det inte finns några stammedlemmar som är intresserade av att spåra mor- eller farföräldrarnas – och än mindre förfädernas – historia. Så fort något ligger bortom den direkta upplevelsen är det för dem som om det inte existerade.

Pirahã-språket saknar färger, tid och behov av rekursiv meningsstruktur. Kan det vara så att Pirahã-folket anser ytterligare detaljeringsnivå som överflödigt? Eller passar dessa begrepp helt enkelt inte in i Pirahã-folkets världssyn? Everett säger att Pirahã-folket betraktar andra språk som skrattretande och har ingen önskan att lära sig portugisiska (eller amerikanska) utan motsätter sig detta i sina liv. De ställer frågor om andra kulturer främst för underhållningsvärdet i svaren. Eftersom många anhängare till Chomskys teser inte delar Everetts åsikter, kan det vara så att Pirahã-stammen helt enkelt representerar ett intellektuellt utvecklingstillstånd som modern språkvetenskap inte lyckats förstå?

Översatt från:
http://en.epochtimes.com/n2/science-technology/a-defiance-of-linguistic-laws-1161.html