loadingJim Caviezel. (Foto: Mark Ralston/AFP)
Jim Caviezel. (Foto: Mark Ralston/AFP)
Kultur

Person of Interest - Inte särskilt intressant

Andreas Ziegler, för Epoch Times Sverige

”Person of Interest” (Jonathan Nolan, USA, 2011-) är en ny serie som har svensk premiär på betalkanalen Canal+ Series den 21 november.

Serien är skapad av samma man som var med och skrev manuset till bland annat ”The Dark Knight” (Christopher Nolan, USA/Storbritannien, 2008). Det nya kriminaldramat fick bättre testresultat än något annat drama fått de senaste femton åren. Det första avsnittet gav mig dock bara en ljummen känsla.

Det är alltså det brittiska regissörsesset Christopher Nolans bror, Jonathan Nolan, som ligger bakom denna nya serie. Dessutom är J.J. Abrams, en av skaparna av dundersuccén ”Lost” (J.J. Abrams/Jeffrey Lieber/Damon Lindelof, USA, 2004-2010), medproducent. Det kan inte gå fel, kan man kanske tycka. Och visst har serien blivit väl emottagen hittills. Men det är vad många andra tycker. Personligen tycker jag att serien känns en aning tam.

En av huvudrollerna spelas av Michael Emerson, som spelade Benjamin Linus i ”Lost”, som jag räknar till en av TV-historiens marigaste skurkar. Det är tydligen många som håller med mig, då han blev nominerad för en Emmy fyra år i rad för denna roll. I ”Person of Interest” spelar han en man som kallar sig själv Mr. Finch. I typisk ”Lost”-anda skulle detta kunna vara hans riktiga namn, likväl som det skulle kunna vara ett alias. Han har uppfunnit en maskin som samlar in information och kan förutsäga brott. Då maskinen skapades för att förutse terrorattentat, är det mycket information som försvinner som den amerikanska regeringen inte bryr sig om. Finch har dock sett till att han får en persons försäkringsnummer(amerikanernas motsvarighet till våra personnummer) varje dygn. Det enda han vet är att denna person kommer att vara inblandad i ett våldsbrott inom kort. Han vet inte om personen i fråga kommer vara ett offer, ett vittne eller kanske till och med förövaren själv. Det enda han vet är att denna person inom kort kommer att vara inblandad i ett brott, som han tänker förhindra.

Den andra huvudrollen spelas av Jim Caviezel, mest känd som Jesus i ”Pasion of the Christ” (Mel Gibson, USA, 2004). Han spelar en man som en gång i tiden dödade på uppdrag av regeringen, men som nu tappat tron på det han gör och på sig själv. När han kontaktas av Finch ser han en möjlighet att rädda liv, vilket han ser som en möjlighet till upprättelse. Precis som Finch skulle hans namn, Mr. Reese, lika gärna kunna vara hans riktiga namn som ett alias.

Den här serien för tankarna till en annan serie, ”Stingray” (Stephen J. Cannell, USA, 1985-1987), som också handlade om en namnlös man som hjälpte människor för sakens skull. Det var en ganska bra serie, med mycket action och mystik. Det båda de här serierna lider lite av är att huvudkaraktärerna är lite ointressanta; de får väldigt lite utrymme. Desto mer tid läggs på att beskriva det detektivarbete som utförs i varje avsnitt, som berättar en fristående berättelse. På 80-talet funkade detta bra, eftersom det var det som gällde då. Nu för tiden är det dock mer modernt med en följetång, där man följer en berättelse som utvecklar sig under en längre tid.

Vad jag sett av ”Person of Interest” än så länge känns ganska tamt. Det läggs alldeles för lite tid på karaktärsutveckling. Och fristående avsnitt kanske funkar för rena kriminalserier som ”CSI” (Ann Donahue & Anthony E. Zuiker, USA/Canada, 2000-). Men det räcker inte långt för en serie som ”Person of Interest”. Emerson är dock lika bra som alltid; han är expert på att spela en man som ser oförargelig ut, men som besitter mer makt och kunskap än man kan tänka sig. Caviezel är dock en riktig trägubbe, som alltid. Men samtidigt kan actionfantasten i mig inte förneka att hans karaktärs extrema dödlighet ger krydda åt serien. Det kanske ska tilläggas, i seriens försvar, att, precis som i ”Lost”, får man veta i alla fall lite om karaktärerna i tillbakablickar. Detta tyder på att karaktärerna kommer att få mer djup, vilket gör att i alla fall jag kommer att fortsätta titta.

Mest lästa

Rekommenderat

loadingJim Caviezel. (Foto: Mark Ralston/AFP)
Jim Caviezel. (Foto: Mark Ralston/AFP)
Kultur

Person of Interest - Inte särskilt intressant

Andreas Ziegler, för Epoch Times Sverige

”Person of Interest” (Jonathan Nolan, USA, 2011-) är en ny serie som har svensk premiär på betalkanalen Canal+ Series den 21 november.

Serien är skapad av samma man som var med och skrev manuset till bland annat ”The Dark Knight” (Christopher Nolan, USA/Storbritannien, 2008). Det nya kriminaldramat fick bättre testresultat än något annat drama fått de senaste femton åren. Det första avsnittet gav mig dock bara en ljummen känsla.

Det är alltså det brittiska regissörsesset Christopher Nolans bror, Jonathan Nolan, som ligger bakom denna nya serie. Dessutom är J.J. Abrams, en av skaparna av dundersuccén ”Lost” (J.J. Abrams/Jeffrey Lieber/Damon Lindelof, USA, 2004-2010), medproducent. Det kan inte gå fel, kan man kanske tycka. Och visst har serien blivit väl emottagen hittills. Men det är vad många andra tycker. Personligen tycker jag att serien känns en aning tam.

En av huvudrollerna spelas av Michael Emerson, som spelade Benjamin Linus i ”Lost”, som jag räknar till en av TV-historiens marigaste skurkar. Det är tydligen många som håller med mig, då han blev nominerad för en Emmy fyra år i rad för denna roll. I ”Person of Interest” spelar han en man som kallar sig själv Mr. Finch. I typisk ”Lost”-anda skulle detta kunna vara hans riktiga namn, likväl som det skulle kunna vara ett alias. Han har uppfunnit en maskin som samlar in information och kan förutsäga brott. Då maskinen skapades för att förutse terrorattentat, är det mycket information som försvinner som den amerikanska regeringen inte bryr sig om. Finch har dock sett till att han får en persons försäkringsnummer(amerikanernas motsvarighet till våra personnummer) varje dygn. Det enda han vet är att denna person kommer att vara inblandad i ett våldsbrott inom kort. Han vet inte om personen i fråga kommer vara ett offer, ett vittne eller kanske till och med förövaren själv. Det enda han vet är att denna person inom kort kommer att vara inblandad i ett brott, som han tänker förhindra.

Den andra huvudrollen spelas av Jim Caviezel, mest känd som Jesus i ”Pasion of the Christ” (Mel Gibson, USA, 2004). Han spelar en man som en gång i tiden dödade på uppdrag av regeringen, men som nu tappat tron på det han gör och på sig själv. När han kontaktas av Finch ser han en möjlighet att rädda liv, vilket han ser som en möjlighet till upprättelse. Precis som Finch skulle hans namn, Mr. Reese, lika gärna kunna vara hans riktiga namn som ett alias.

Den här serien för tankarna till en annan serie, ”Stingray” (Stephen J. Cannell, USA, 1985-1987), som också handlade om en namnlös man som hjälpte människor för sakens skull. Det var en ganska bra serie, med mycket action och mystik. Det båda de här serierna lider lite av är att huvudkaraktärerna är lite ointressanta; de får väldigt lite utrymme. Desto mer tid läggs på att beskriva det detektivarbete som utförs i varje avsnitt, som berättar en fristående berättelse. På 80-talet funkade detta bra, eftersom det var det som gällde då. Nu för tiden är det dock mer modernt med en följetång, där man följer en berättelse som utvecklar sig under en längre tid.

Vad jag sett av ”Person of Interest” än så länge känns ganska tamt. Det läggs alldeles för lite tid på karaktärsutveckling. Och fristående avsnitt kanske funkar för rena kriminalserier som ”CSI” (Ann Donahue & Anthony E. Zuiker, USA/Canada, 2000-). Men det räcker inte långt för en serie som ”Person of Interest”. Emerson är dock lika bra som alltid; han är expert på att spela en man som ser oförargelig ut, men som besitter mer makt och kunskap än man kan tänka sig. Caviezel är dock en riktig trägubbe, som alltid. Men samtidigt kan actionfantasten i mig inte förneka att hans karaktärs extrema dödlighet ger krydda åt serien. Det kanske ska tilläggas, i seriens försvar, att, precis som i ”Lost”, får man veta i alla fall lite om karaktärerna i tillbakablickar. Detta tyder på att karaktärerna kommer att få mer djup, vilket gör att i alla fall jag kommer att fortsätta titta.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024