Enligt kinesiska Legal Evening News har Peking haft dåligt med vatten sedan 1999 och har nu en allvarlig vattenbrist sedan flera år tillbaka.

Peking behöver i genomsnitt  3,6 miljarder kubikmeter vatten om året, men vattenkällorna förser bara staden med 2,1 miljarder kubikmeter, vilket resulterat i en brist på 1,5 miljarder kubikmeter vatten per år.

Enligt internationella definitioner innebär vattenbrist att man har mindre än 500 kubikmeter per person och år. Den årliga vattentillgången i Peking är mindre än 100 kubikmeter per person och år, vilket gör Pekings vattenbrist värre än den i Mellanöstern eller Nordafrika.

Tidigare hade Peking ett överflöd av vatten från de fem floder som rinner genom staden. Yongdingfloden, en av Haisystemets huvudflöden och känd som den största floden som flyter genom Peking, har nu torkat ut.

I ett försök att klara av bristen började man använda underjordiskt vatten och reservoarer. Överexploateringen torkade dock till sist ut även dessa källor, och det enda som återstod var at överföra vatten från andra regioner.

Motsvarande tiotals miljarder kronor har spenderats på vattenöverföringsprojektet från södra till norra Kina. Men enligt ett uttalande på en presskonferens nyligen av Liu Bin, som är biträdande chef på Pekings vattenmyndighet, så är  till och med den miljarden kubikmeter vatten som man hämtar söderifrån varje år otillräckligt för att lösa den allvarliga vattenbristen i Peking.

Vattenkonserveringsexperten Wang Weiluo från Tyskland sade till Sound of Hope radio att vattenbristen i Peking är katastrof som skapats av människor, och att det hela började när det Kinesiska kommunistpartiet tog över 1949.

Enligt Wang så stoppade Maos beslut att bygga en vattenreservoar för Peking upp 1,4 miljarder kubikmeter vatten från Yongdingfloden, vilket orsakade uttorkning och föroreningar.

Det finns enligt Wang inga siffror på om vattenöverföringsprojektet från söder till norr är genomförbart, och han menar att man helt enkelt inledde projektet för att Mao sade det.

När Mao besökte Gula floden 1959 föreslog han att man skulle ”låna” 100 miljarder kubikmeter vatten från söder, vilket är dubbelt så mycket som allt vatten i hela Gula floden. Wang sade att Maos förslag var helt baserat på hans intryck och att det inte fanns någon forskning eller några siffror som stödde det.

När Kina fick värdskapet för OS 2008 i Peking inledde Jiang Zemin den mellersta vägen i vattenöverföringsprojektet för att få rent vatten till Peking under spelen. Mer än fem år efter att spelen tog slut har inget vatten runnit genom Peking. Man har fått vatten från den närbelägna Hebeiprovinsen sedan 2008.

Det finns en annan faktor bakom Kinas vattenbrist, nämligen Pekings dominerande ställning i Kina.

Enligt den Pekingbaserade människorättsadvokaten Tang Jitian håller Kina på att skapa en katastrof för Peking genom att centrera all sin energi och alla sina resurser på staden. Andra regioner berövas resurser och möjligheter till utveckling, vilket innebär att deras arbetskraft flyttar till Peking. Därmed ökar befolkningen, vilket sätter press på Pekings naturresurser. Förr eller senare kommer expansionen av Peking att nå en punkt där det helt enkelt inte kommer att finnas resurser längre, enligt Tang.