Den 11 november presenterade Peking ett gigantiskt stimulanspaket på 4 biljoner yuan som ska löpa fram till slutet av 2010. Tanken är att detta paket ska stärka efterfrågan inom landet genom att finansiera program på 10 viktiga områden.
Cheng Xiaonong, chefredaktör på tidskriften Contemporary China Studies kommenterade emellertid att den grundläggande orsaken till Kinas ekonomiska kris är den orimliga ekonomiska strukturen och den undermåliga kvaliteten på företagen. En räddningsplan av den här typen kommer inte lösa problemet utan bara lägga en gigantisk skuldbörda på regimen.
Sedan innan det globala finanskaoset hade Kinas ekonomi börjat visa tecken på att stanna av. Enligt statlig statistik hade 67 000 små och medelstora företag med en sammanlagd årlig bruttoinkomst på över 50 miljoner yuan gått omkull under första halvan av 2008. Textilföretag hade sagt upp mer än 20 miljoner arbetare. Den ekonomiska tillväxten som helhet hade stannat av i Kina.
Enligt statistik från Kinas nationella statistikbyrå hamnade tillväxten av Kinas BNP för de tre första kvartalen i genomsnitt precis under 10%, vilket var första gången detta inträffat under de senaste sex åren. Kinas ekonomi bygger på att BNP-tillväxten ligger på minst 8-9% för att de mellan 15 och 20 miljoner nya arbetare som kommer in på marknaden varje år ska ha ett jobb.
Den vikande ekonomiska tillväxten och försämrade vinsten för företagen har i kombination med ökade statliga utgifter lett till att tillväxten hos de statliga skatteinkomsterna minskat drastiskt, från 33,5% under första halvåret av 2008 till bara 2,5% i september, vilket äts upp helt av inflationen.
Chen Xiaonong, chefredaktör för tidskriften Contemporary China Studies. (Foto: Epoch Times)
Kinas ekonomiska motor, stålindustrin, är ett tydligt exempel på den sviktande ekonomin. Shan Shanghua, sekreterare för Kinas järn- och stålindustriorganisation meddelade den 24 oktober att så gott som alla kinesiska stålföretag förlorat pengar under oktober, vilket tvingat dem att skära ner sin produktion kraftigt.
Organisationen för Kinas kemi- och petroleumindustri meddelade den 5 november att den kinesiska petroleumindustrin förlorat 120 miljarder yuan under årets första tre kvartal.
Många kinesiska ekonomer tror att Pekings nya stimulansplan kommer vara bra för både inhemsk och global ekonomi.
Cheng Xiaonong är av en annan åsikt.
– Det verkliga problemet med Kinas ekonomi är landets onormala ekonomiska struktur. Kinas ekonomi är kraftigt beroende av export, utländska investeringar och regeringssponsrade projekt. De flesta kinesiska industrier har ingen konkurrenskraft och saknar förmåga att ta för sig på sin egen marknad.
Cheng kommenterade vidare att både central- och lokalregeringarna nu befinner sig i en finansiell kris och saknar dessa stora medel som ska rädda upp marknaden.
– Det stora problemet nu är inte hur pengarna ska spenderas utan huruvida pengarna faktiskt finns tillgängliga. Centralregeringen har upplevt finansiellt underskott den i september. Många lokala regeringar upplever nu också finanskriser på grund av en kraftig nedgång när det gäller markuthyrning. Några av dem var redan kraftigt skuldsatta sen tidigare och kommer få det ännu svårare nästa år.
Xia Yeliang, biträdande professor vid Pekings universitet, sade i en intervju med Radio Free Asia:
– Många små och medelstora företag i Kina har gått omkull. Även om regeringen investerar pengar så tror jag att det viktigaste är att rationalisera investerings- och konkurrensförhållandena för dessa företag. Dessutom borde man sänka skatterna kraftigt. Om detta inte görs kommer det vara svårt att vända utvecklingen bara genom att pumpa in mer pengar.
En nätundersökning utförd av CCTV frågade kineserna om vad de tyckte om det stora stimulanspaketet. Bara knappt 9% höll med om att det var en bra plan att försöka vända en ekonomisk kris till ett tillfälle för ytterligare utveckling. De flesta var tveksamma och 33% sade att de verkligen hoppades att pengarna skulle spenderas rätt, medan 28% menade att planen oroade dem och att även om själva beslutet är bra så finns det inga bra övervakningsmekanismer. Drygt 14 % ansåg att planen var tvivelaktig och troligen bara skulle gynna ett fåtal monopoliserade industrier.
