Vid sidan av Kinas snabbt ökande globala betydelse och dess imponerande ekonomiska statistik finns det en växande befolkningsgrupp som fortsätter att försummas av den breda allmänheten, nämligen petitionärerna.

Det finns numera tusentals petitionärer i Peking som hankar sig fram, sover hopkurade i grupper på gatorna och jagas av polisen.

Att petitionera, att söka sin rätt, är ett system som innebär att man försöker få upprättelse utanför rättssystemet i ärenden där man behandlats illa. Man reser från sin hemort för att presentera sitt fall för den ineffektiva och i stort sett maktlösa statliga byrån för brev och besök. Vanligen får man vänta länge på ett besked, om man alls får något.

Många av Pekings petitionärer blir i praktiken invånare i staden efter att de får slut på pengar och deras fall fortfarande inte löses. De tvingas stanna i huvudstaden där de bor i tunnelbanan, under broar och, om polisen får tag i dem, i ”svarta fängelser”, olagliga interneringsläger där de kan utsättas för misshandel, tortyr och våldtäkter utan någon chans att få laglig upprättelse.  

Svarta fängelser inrättas av de provinsiella myndigheterna som försöker få tag i petitionärer från sina respektive regioner innan de kommer fram till Peking, för att hålla sig väl med centralmakten.

Xu Chongyang har en släkting som bor i USA och han har drivit sitt fall i mer än 10 år. Xu sade att han bestulits på sin bostad och sina pengar, men när han begav sig till Peking för att söka sin rätt skickades han tillbaka till sin hemort av myndigheterna, som hävdade att han var Falun Gong-utövare. Man klädde av honom naken, låste in honom i en bur och tvångsmatade honom med vatten med pepparvatten.

Xu har alltså förstahandserfarenhet av korruption inom regeringen och förstår det lidande som många vanliga människor utstår. Han kommenterade att regimen inte längre kan hindra korruptionen och anser att den förlorat sin makt, sin förmåga att regera och att man nästan kollapsat.

Hemlösa petitionärer sover i en tunnelbanetunnel i Peking. (Foto: NTDTV)

Pekingbor har märkt att grupper av hemlösa petitionärer, bestående av allt mellan ett dussintal till flera hundra, bor på gatan under Pekings södra järnvägsstations bro, nära den statliga byrån för brev och besök och i Taoranting-parken i södra Peking.

Den 16 och 19 augusti intervjuade en NTDTV-reporter hemlösa petitionärer som sover runt järnvägsstationen och fick en inblick i deras liv.

Song Xili, en 60-årig petitionär från Heilongjiang nekades pension vid 55 års ålder och efter fem år är hans fall fortfarande olöst. 

– Jag har sovit på gatorna i två månader nu och vet aldrig var min nästa måltid ska komma ifrån, sade Song.

52-årige Jiang Meixiang från Zhejiangprovinsen kom till Peking 2008 för att protestera mot tvångsrivningar, men hennes fall är ännu olöst och har skickats fram och tillbaka mellan arbetsministeriet och byggnadsministeriet. Nu bor hon på Pekings gator och förberedde sig just för att sova på Pekings järnvägsstation.

Den 16 augusti är den kinesiska alla hjärtans dag, när kärlekspar ska återförenas enligt kinesisk tradition. I en underjordisk gångtunnel sover en kvinna från Hubeiprovinsen som säger att hon kom till Peking för att protestera mot att hennes hus tvångsrivits. Fast besluten att driva sitt olösta fall till slut tvingas hon nu bo kvar i Peking och försörja sig på att plocka sopor.

60-åriga Lu från Tangshan i Hebeiprovinsen kom till Peking för att protestera mot han nekats pensionsförsäkring. 

– Idag borde vara en dag när jag och min make återförenas, men i stället är jag här för att driva mitt fall. Jag har inte råd med hotell, så jag sover på marken.

Hemlösa petitionärer sover på gatan i Peking. (Foto: NTDTV)

Yan Yuguo, som kommer från samma företag som Lu, sade att han kom till Peking på grund av problem med sjukförsäkringen som uppstod när företaget omstrukturerade. 

– Jag har inget annat val än att komma hit och söka min rätt. Eftersom jag fått slut på pengar är jag tvungen att bo på gatan.

Bredvid Yan sov Bai Guangjian, som berättade att han arbetade på en mekanisk fabrik i Gongzhulin i Jilinprovinsen. Han har förföljts för att han avslöjat sin chefs skandaler.

– Jag har drivit mitt ärende i Peking i fem åt nu och mitt fall är fortfarande inte löst.

Polisen gör ibland gripanden om man anser att det finns för många petitionärer som sover på gatorna. Trots raden av polisbilar med bevakningskameror i närheten ligger det minst 100 personer och sover på gatan nära järnvägsstationen varje natt.

Enligt rapporter har många petitionärer attackerats och gripits av polisen i Peking. Trots att de inte begår något brott har somliga satts i fängelse eller tvångsarbetsläger för sitt rättssökande.

Li Dagang är en typisk petitionär. Hans familjs arvshem togs över och hyrdes ut av kommunistpartiet när de tog makten. Han har dömts till två års fängelse för ”innehav av statshemligheter”.

Hemlös petitionär sover i en underjordisk gångtunnel i Peking. (Foto: NTDTV)

Petitionären Du Mingong från Jilinprovinsen greps två gånger i Peking och skickades tillbaka till ett tvångsarbetsläger i Jilin där han torterades svårt.

Hemlösa petitionärer i Peking löper konstant risk att gripas eller attackeras av myndigheterna, men många har även dött av köld eller sjukdom under vinternmånaderna.

Petitionssystemet är unikt för Kina. Efter att det tagits bort efter att Qingdynastin föll 1912 återinfördes i en omgjord version av kommunistregimen efter att de tog makten 1949. Systemet är tänkt att vara en mekanism utanför rättssystemet där medborgarna kan söka sin rätt gentemot korrupta ämbetsmän, felaktiga domstolsbeslut eller andra problem som inte lösts på lokal nivå.

I praktiken är det ytterst få fall som löser sig genom att folk petitionerar. Ändå representerar denna mekanism det sista hoppet för många som söker rättvisa.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/41542/