Om ett halvår är det OS i Peking. Förespråkare för demokrati och mänskliga rättigheter befarar att det stora idrottsarrangemanget kommer att bli en propagandaseger för en regim som fortsätter att underminera kinesernas rätt till grundläggande fri- och rättigheter.
De återkommande argumenten mot dem som kräver en OS-bojkott är att en sådan aktion inte har någon effekt, samt att idrott inte får blandas med politik.
Dolda motiv
Bakom dessa argument finns naturligtvis dolda motiv. Om det hade varit ett mindre land som inte hade erbjudit lika stora ekonomiska ”möjligheter” hade det tveklöst blivit en bojkott. Nu handlar det om världens största diktatur som också är ett land med åtråvärd billig arbetskraft och en potentiell enorm marknad.
Med undantag av Kanadas premiärminister Stephen Harper och Tysklands förbundskansler Angela Merkel har inga statschefer haft moralen att agera upprätt och öppet kritisera regimens allvarliga förtryck av oliktänkande kineser, tibetaner, mongoler och uigurer. Regimen håller också på att upplåna deras kulturella arv. Till och med traditionell kinesisk kultur anses som ett hot mot den kinesiska kommunistideologin.
Förnedrande bild av kineser
Huruvida en bojkott kan ha någon effekt på en utveckling mot demokrati i Kina är svårt att säga. Om man emellertid måste ha garantier för effekter innan man agerar lär det aldrig bli demokrati i Kina. Kommunistpartiet sprider budskapet om att partiet är oumbärligt för Kina. Partiet försöker ge ett falskt intryck av att kineserna i allmänhet inte har förmåga att ansvara för sin egen tillvaro – de måste styras av en envåldshärskare.
Regimens representanter sprider också den här förnedrande bilden av det kinesiska folket när de är i utlandet. Vissa Kinaexperter som tjänar sitt levebröd på att vara regimvänliga påstår till och med att västdemokratin inte är bättre för kineserna än den nuvarande enpartistaten, men ingen av dessa Kinaexperter har deklarerat att de själva vill leva under samma villkor som kineserna. En del påstår att de flesta kineser i dag inte behöver leva på mindre än en dollar om dagen, tack vara regimen. Kina hade en blomstrande ekonomi innan andra världskrigets utbrott och kommunistpartiets maktövertagande. Partiet har drivit landet i botten och den ekonomisk tillväxt som har skett är ingen bedrift.
Som det katastrofala stora språnget
Faktum är att kineserna är ett hårt arbetande folk som kan klara sig ekonomiskt under vilket system som helst. Taiwan och Hongkong är bevis på detta. Händelseutvecklingen i Kina påminner dessutom om ”Det stora språnget” mellan 1958 och 1962, vilket slutade i en katastrof med utbredd hungersnöd och tiotals miljoner döda. På den tiden skulle kineserna förutsättningslöst producera stål. Nu ska kineserna förutsättningslöst tjäna pengar.
Utvecklingen sker i dag i skuggan av oreparerbar miljöförstöring, utbredd korruption, moraliskt förfall, och den stora skaran andraklassens kineser som regimen har utnyttjat för att tjäna pengar. Korruptionen är utbredd bland tjänstemän på alla nivåer från lokala myndigheter till högsta partitoppen.
Företeelser som omfattande förfalskningar av märkesvaror och läkemedel, organstöld från fångar och falungongutövare, giftiga matvaror och allmänt respektlöshet för intellektuell äganderätt avslöjar regimens prioriteringar när det gäller skapandet av ett rättsamhälle. Jakten på pengar fortsätter i samma anda som under det stora språnget.
Allt är politik i enpartistaten Kina
Det andra argumentet mot en eventuell bojkott, som handlar om att inte blanda politik och idrott saknar verklighetsförankring. Nästan allt är politik i enpartistaten Kina. Till och med kulturyttringar utsätts för politisk granskning. Regimen har politiska motiv i sina förhandlingar om idrotten med andra länder oavsett motpartens ställningstagande. Det pågår nu en omfattande utrensning av oliktänkande och regimkritiker i Peking inför OS. Utanför Kina kartlägger spioner på de kinesiska ambassaderna personer som arbetar för mänskliga rättigheter i Kina. Över fyrtio grupper har utestängts från Kina.
Berlinmuren
1980 bojkottade över 50 länder OS i Moskva. Nio år senare rasade Berlinmuren. Tack vare murens fall har nästan hela Östeuropa befriats och miljontals lever ett människovärdigt liv. Ingen kan påstå att bojkotten inte hade någon effekt på murens fall.
Med knappt sex månader kvar till OS i Peking ökar trycket mot den kinesiska regimen att ta itu med över ett halvt århundrades kränkningar av mänskliga rättigheter. Nu senast ansluter sig en rad nobelpristagare, olympiska idrottare, politiker och affärsmän till den växande skaran av människor som kräver att regimen ta sitt ansvar. Dessa personer värderar moral framför pengar och kortsiktiga vinster.
En kinesisk man poserar den 8 februari i Paris i samband med en aktivitet från Reportrar utan gränser. Allmänheten inbjöds att bära en T-shirt med ord som uppmanade den kinesiska regimen att frige fängslade journalister och internet-användare/aktivister, sex månader innan OS i Peking inleds. På affischen syns skådespelerskan Carole Bouquet. (AFP PHOTO BERTRAND GUAY)
Kändisar bojkottar OS
Den 13 februari anslöt sig Steven Spielberg till Mia Farrow och George Clooney i en bojkott av OS i Peking i protest mot regimens likgiltighet inför folkmordet i Darfur. Kina köper upp två tredjedelar av Sudans oljeproduktion, säljer vapen till Sudan och skyddar Sudans regering i FN:s säkerhetsråd.
Den internationella organisationen för pressfrihet Reportrar utan gränser har initierat en internationell kampanj mot OS i Peking. Framför Citadium, en av Europas största sportaffärer, genomförde organisationen den 8 februari en aktivitet för att uppmuntra allmänheten att stödja kampanjen mot OS i Peking genom att bära en T-shirt med den olympiska logon i form fem sammankopplade handbojor.
Den stora elektroniska tavlan framför Citadium visade logon och bilderna på de fängslade kinesiska människorättsaktivisterna Shi Tao, Yang Zili och Hu Jia. Skådespelare och idrottsmän stödjer och deltar i kampanjen, bland dem finns skådespelerskan Carole Bouquet, skådespelaren Vincent Perez och solokappseglaren Isabelle Autissier.
Olympiska andan
Jiang Youlu, vice ordförande för den franska grenen av Kinas demokratiparti med huvudkontor i New York sade att det kinesiska kommunistpartiet inte tar chansen att som värdland för OS främja den olympiska andan som talar för rättvisa, kärlek och värdighet, utan lurar allmänheten både i och utanför Kina samt intensifierar förföljelser av oliktänkande och stärker sin maktställning.
Med eller utan bojkott, fortsätter kineserna att sträva efter rätten till grundläggande fri- och rättigheter – vilka du och jag redan har. Om regimen lyckas med att göra OS till en propagandaseger kommer de olympiska spelen att förlora sin anda och för många har då dess eld för evigt slocknat.
