Att få ett cancerbesked innebär stora förändringar för den drabbade men också för partnern. Personer som lever med en cancersjuk blir ofta själva mer sjuka under året efter partnerns cancerdiagnos, visar en ny avhandling.

Att leva med en cancersjuk partner innebär att relationen förändras. Ofta måste man vänja sig vid att gå in i en annan roll som kan kännas ovan. Att bli vårdad eller vara den vårdande kan kännas främmande.

Cancersjuksköterskan Katarina Sjövall vid Lunds universitet har studerat sjukligheten bland cancerpatienters partners. Hon kom fram till att en orsak till att närstående själva blir sjuka under året efter cancerdiagnosen ställts, är att de upplever en känsla av utestängdhet.

Lundaforskaren såg redan för några år sedan att sjukligheten ökade tydligt bland partners året efter cancerdiagnosen.

Bland makar/makor och sambos till cancerpatienter ökade både psykiatriska diagnoser som depression, men även hjärt-kärlsjukdomar, led- och muskelvärk, magsår och inflammatoriska tarmsjukdomar.

Den kraftigaste ökningen nästan 50 procent, gällde hjärt-kärlsjukdomar hos partners till personer med lungcancer.

I motsats till det som är normalt, att sjukvårdskostnaden är störst bland kvinnor, så var det nu i stället bland männen under 64 år med en cancersjuk partner, som kostnaderna ökade mest.

– En tänkbar förklaring kan vara att männen känner sig mer främmande för att gå in i en vårdande roll som partner till en cancerpatient. Den mentala stressen och den ökade arbetsbelastningen kan slita på hälsan, säger Katarina Sjövall i ett pressmeddelande.

I en delstudie har Sjövall intervjuat patienter med tjock- och ändtarmscancer och deras partners.

Både patienterna och deras partners beskriver ibland känslan av att inte bli bekräftad av sjukvården i sina fysiska och psykiska upplevelser, förklarar Sjövall som i dagarna ska disputera på en avhandling om detta problem.

– Våra intervjuer visade att de cancersjuka ibland av omsorg om sina närstående lät bli att berätta om vad de gick igenom. Men den hänsynen kunde få motsatt effekt, säger Katarina Sjövall.

Studien visade också att de anhöriga kände delaktighet i sjukvården under livets slutskede men att det under de tidigare faserna under sjukdomens gång kunde skilja sig när det gällde de anhörigas upplevelser av bemötande och möjlighet till samtalsstöd.

FAKTA: