Partiorganet Global Times två ansikten
Kommunistpartiets Global Times ges ut på kinesiska och engelska, men nyhetsvinklarna i det båda utgåvorna varierar beroende på de politiska behoven. (Foto: Frederic J. Brown/AFP/Getty Images)



Kommunistpartiets Global Times ges ut på kinesiska och engelska, men nyhetsvinklarna i det båda utgåvorna varierar beroende på de politiska behoven. (Foto: Frederic J. Brown/AFP/Getty Images)

Kommunistpartiets Global Times ges ut på kinesiska och engelska, men nyhetsvinklarna i det båda utgåvorna varierar beroende på de politiska behoven. (Foto: Frederic J. Brown/AFP/Getty Images)

Global Times heter kommunistpartistyrda Folkets dagblads utgåva för internationella nyheter. Global Times har en engelskspråkig och en kinesiskspråkig utgåva men det är inte två olika tidningar utan en. Peking har gett den uppdraget att sprida propaganda till omvärlden, genom att ”bygga upp Kinas nationella image och tävla om rätten att göra sig hörd utomlands”. Inne i Kina marknadsförs den som en elitmedia som ”avundas i hela världen”.

Nyligen visade tidningen återigen upp vad andra kinesiska medier kallat ”personlighetsklyvning”. Den 9 augusti publicerade engelska Global Times en artikel med rubriken: ”Exklusivt: Ai Weiwei bryter tystnaden”. Artikeln publicerades emellertid inte i den kinesiska utgåvan av Global Times.

Uppdraget att sprida propagandan utomlands innebär att den engelskspråkiga utgåvan publicerar nyheten om Ai Weiwei för omvärlden, å den kinesiska regimens uppdrag, för att visa att Weiwei nu får tala fritt och att Kina är ett land med yttrandefrihet. Samtidigt försöker den stärka sin position bland engelskspråkiga tidningar med en ”exklusiv intervju” med regimens tillåtelse.

Global Times har erfarenhet av detta dubbelspel. Den 30 mars fanns artikeln ”Tre frispråkiga akademiker” i engelska Global Times om professor Zhang Ming, målaren Chen Danqing och professorn He Weifang.

I artikeln sades: ”De är eller var universitetsprofessorer. De har alla insett bristerna i utbildningssystemet. Till skillnad från majoriteten som håller tyst ha de tagit bladet från munnen.”

Efteråt skrev He Weifang på sin mikroblogg: ”Åter en gång har vi sett de dubbla standarderna för Kinas inrikes och utrikes media. Det skulle vara fantastiskt om Kinas [inrikes] media också kunde följa mediaetiken och vara uppriktig, ärlig och visa respekt för fakta.”

Hes kommentar beror troligen på att han saknar en djupare förståelse för målet med Kinas externa mediapropaganda riktad mot andra länder. Jag föredrar att kalla denna inkonsekventa hållning för att ”ha två ansikten”.

År 2006 fångade en bedräglig artikel i kinesiska Global Times min uppmärksamhet efter att dokumentären ”Loosers and Winners” visats i Tyskland. Dokumentären jämförde tyska arbetare i allmänhet med kinesiska arbetare i kinesiskt ägda företag i Tyskland. De tyska arbetarna sades ha en stark medvetenhet om sina rättigheter och få bra betalt. Men detta ledde till stigande kostnader för  de anställda och omfattande utlokalisering, vilket tog jobben från de tyska arbetarna. Kinesiska arbetare jobbade däremot ofta övertid, tjänade lite, utstod extremt hårda arbets- och levnadsvillkor, men erbjöds i gengäld arbete.

Den tyska tidningen Deutsche Welle skrev om dokumentären den 13 november 2006. Kinesiska Global Times återpublicerade sedan den artikeln efter ”kreativ redigering”.

Deutsche Welles artikel hade samma titel som dokumentären. ”Loosers and Winners”. Kinesiska Global times ändrade rubriken till: ”Deutsche Welle: Kinesiska arbetares arbetsmoral chockar tyskar”.

En artikel som beskrev problemen för arbetare i de båda länderna förvandlades till en om hur tyskar hyllar kinesiska arbetare och som helt raderat de kinesiska arbetarnas svagare ställning när det gäller arbetsrätt.

Som reaktion på detta skrev jag artikeln ”Kinas mediafälla” i vilken jag påpekade hur kinesiska Global Times, genom redigering och omskrivningar ändrade en dokumentär om kinesiska arbetares bedrövliga villkor till en fiktiv berättelse om européer som blir djupt berörda av de kinesiska arbetarnas vilja att arbeta hårt. Dessutom lånade kinesiska Global Times en utländsk medieröst för att hävda att Kina kommer att komma ifatt de utvecklade länderna om de kinesiska arbetarna fortsätter vara ihärdiga och jobba hårt.

Egenskapen att ”ha två ansikten” har blivit tydligare efter att engelska Global Times startades den 20 april 2009. För att kunna utföra uppdraget att ”berätta om Kina för världen” och för att bygga upp sin trovärdighet har engelska Global Times dolt sin roll som språkrör för det kinesiska kommunistpartiet och gett sken av att ”respektera fakta”. Därför förekommer material från den engelska utgåvan inte i den kinesiska – eller så publiceras det i en helt annan tappning.

Global Times ”två ansikten” blev hett stoff i andra kinesiska medier under den engelska utgåvans andra verksamhetsår. Det är kanske ett sällsynt fenomen i journalistikens historia.

Professor Zhan Jiang från departementet för internationell media och kommunikation vid Pekings universitet för utlandsstudier skrev artikeln ”Global Times personlighetsklyvning” och använde en rapport från tyska Boll Foundation för att visa på skillnaden mellan engelska och kinesiska Global times.

I juni 2010 publicerade Boll Foundation ett sammandrag av 2008 års Kinarapportering i Tysklands sju största medier, som citerades i både engelska och kinesiska Global Times. Zhan sade att innehållet i den engelska versionen låg närmare ursprungsrapporten.

Den kinesiska utgåvan gick däremot ganska långt i fråga om omskrivningar och att fabricera människors åsikter. Zhan sade att kinesiska Global Times är förlöpare för andra kinesiska medier i fråga om påhittade åsikter.

På grund av sin ”patriotiska” stil har kinesiska Global Times kallats ”baslägret för arg ungdom”, ”patrioternas hem” och ”kommersiell nationalism”.

Southern Peoples Weekly intervjuade Global Times chefredaktör Hu Xijin den 11 juni, i artikeln ”Global Times is not happy (Global Times är inte lycklig)”.

Hu förklarade utförligt Global Times politiska uppdrag. Den engelska versionen ska rapportera ”kinesiska nyheter ur ett internationellt perspektiv” medan den kinesiska ska rapportera ”internationella nyheter ur ett kinesiskt perspektiv”.

Problemet är att information inte nödvändigtvis når fram bara för att den sprids. Och om den når fram är det inte säkert att mottagaren förstår informationen på det sätt som avsändaren avsett.

I det västerländska samhället är trovärdighet livsviktig för medier. Med kommunistpartiet i ryggen är det inte pengar Global Times saknar utan just det nödvändiga förtroendekapitalet.

He Qinglian är kinesisk författare och ekonom som för närvarande lever i USA. Hon har skrivit ”Chinas Pitfalls”, om korruptionen i samband med Kinas ekonomiska reformer under 1990-talet, samt ”The Fog of Censorship: Media Controll in China”, som behandlar manipulation av och begränsningar för pressen. Hon skriver regelbundet om aktuella kinesiska sociala och ekonomiska frågor.

Översatt från engelska