Papperslösa vågar inte längre gå ut


Behnam från Afghanistan sitter instängd i en lägenhet hela dagarna. Han vågar inte gå ut. Han har levt gömd i Sverige i ett år utan uppehållstillstånd och är rädd att bli upptäckt i polisens utlänningskontroller. Blir han hemskickad kommer han att dö, tror han.

Klimatet för papperslösa i Sverige har hårdnat den sista tiden, trots att polisen hävdar att deras metoder att hitta illegala invandrare varken har förändrats eller intensifierats.

För två år sedan kom 45-åriga Behnam (som egentligen heter någonting annat) till Sverige i en gurktransport, tillsammans med två söner. Resan på tio dagar i det kyliga utrymmet skulle vara värt det, trodde han, för i Sverige skulle deras problem vara över.

Han berättar lågmält sin historia i ett rum med fördragna gardiner. Han tittar stillsamt ned på sina händer som ligger i knät. Det är svårt för honom att hålla tillbaka tårarna. Han ser ingen framtid, säger han.

Han blev mordhotad av talibaner i sin hemstad på grund av sin religiösa övertygelse. Svenska migrationsverket gjorde bedömningen att han skulle kunna återvända till en annan stad i Afghanistan och gav honom avslag på asylansökan i december 2011. Sedan dess har han hållit sig gömd.

Sönerna, som är 10 och 13 år, bor för närvarande i en annan familj och de har inte träffat sin far på snart ett år, och vet inte var han befinner sig.

– Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill inte stanna här. Jag gör det bara för mina söners skull, säger han på knagglig engelska.

Han håller sig borta från sina söner för att skydda dem här i Sverige. Han tror att så länge han håller sig undan får sönerna hjälp. Papperslösa i Sverige har en del rättigheter. De har till exempel rätt till sjukvård och barnen har rätt att gå i skolan. Om man hittar honom kommer både sönerna och han själv att skickas tillbaka till Afghanistan. Hans fru och dotter befinner sig i Iran, de hamnade på olika vägar under flykten.

Behnam har hört talas om ”Reva”, ett projekt som svenska polisen, migrationsverket och kriminalvården bedriver för att hitta illegala invandrare. Det är många historier om Reva som cirkulerar i bekantskapskretsen, om flyktingar som råkat illa ut och skickats hem till en säker död.

Under vintern har debatten om Reva hettat till i Sverige och Behnam har nu inte vågat gå utanför dörren på en månad. Han ser rädd ut när han uttalar ordet Reva.

– Jag har sett poliser i köpcentret. De stoppar invandrare och kontrollerar deras ID-kort. Jag har bekanta som heller inte vågar gå ut, inte ens för att köpa mat, säger han.

Behnam är djupt deprimerad. Den mycket stressande situationen har förvärrats i och med ryktena som florerar kring Reva.

Bland annat misstänks polisen för att hålla på med rasprofilering. Det sägs att de står nere i tunnelbanan och gör identitetskontroller på personer som kan tänkas vara av utländsk härkomst med syfte att hitta personer som inte har rätt att befinna sig i landet. Enligt gränspolisen gör man dock ett tjänstefel ifall man stoppar någon bara på grund av utseendet.

Dessutom rör det sig inte om projektet Reva, utan om ”inre utlänningskontroller”, ett åtagande som Sverige har i förhållande till de andra Schengenländerna. Förra året gjorde man, enligt Jessica Fremnell på gränspolisavdelningen, runt 10 000 inre utlänningskontroller i Stockholms län. De flesta kontrollerna utförs på exempelvis arbetsplatser eller i lägenheter efter inkomna tips.

Enligt Fremnell är de inre utlänningskontrollerna ett jobb som polisen utfört i många år, och det är ingen skillnad på tillvägagångssättet. Från 2009 registrerar man hur många utlänningskontroller som polisen gör. Det betyder dock inte att den typen av löpande arbete har intensifierats, säger Fremnell.

Debatten har främst handlat om att personer med tillstånd att befinna sig i landet blir kränkta av att behöva bevisa att de är svenska.

Före Reva-debatten jobbade Behnam ibland, när han fick något svartjobb genom kontakter. Oftast tjänade han 20-25 kronor i timmen för fysiskt tunga jobb. Nu tar han istället emot pengar från sina vänner, lån på obestämd tid. I Afghanistan drev han ett internetcafé.

Behnam har vid några tillfällen uppsökt vård. Vårdcentralen gav honom tre olika sorters antidepressiva mediciner, men Behnam har ändå ångest och kan inte sova på nätterna. Hans enda önskan just nu är att familjen ska kunna återförenas.