På tal om propaganda… hur kan en kritiker hamna så snett?
Londonbor, asiater och västerlänningar underhölls av Chinese Spectacular på Royal Festival Hall förra helgen. (Foto: Epoch Times)


Ett team med reportrar från Epoch Times närvarade vid fyra utsålda föreställningar av Chinese Spectacular – en föreställning som sponsras av denna tidning – på Royal Festival Hall i London förra helgen.

Jag är säker på att var och en av oss skulle ha kunnat skriva en strålande recension om vi hade valt att göra så. Men det gjorde vi inte. Istället frågade vi publiken vad de tyckte och berättade om deras reaktioner i våra artiklar. Artiklarna finns på vår hemsida och baseras på intervjuer av mer än 200 personer.

Sarah Crompton på Daily Telegraph gick tillväga på annat sätt. Hon recenserade föreställningen. Crompton tog upp ett antal av sina intryck av hur publiken responderade.

Vi kliar oss nu i huvudet och undrar om Crompton var på en annan föreställning än den som vi, och det stora flertalet av dem vi intervjuade, bevittnade.

Så gott som alla vi talade med beskrev föreställningen som en ”underbar” eller ”fantastisk” uppvisning av traditionell kinesisk kultur. Responsen var densamma, oavsett om personen var av kinesisk härkomst, från Storbritannien eller någon annanstans ifrån. Faktum är att många var mycket upprymda när de beskrev skönheten och kvaliteten på föreställningen.

Fern, lärare på Royal Academy of Dance, som varit i Kina vid två tillfällen, kallade det för en “föreställning i toppklass”. Han fortsatte: ”Nu kan vi få se äkta vara – autentisk dansteknik. Jag är mycket imponerad. Det är bortom denna värld.”

Den typen av reaktioner var allmänt förekommande. Professionella dansare och artister som såg föreställningen talade om den höga standarden på dansen och koreografin. Musiker hyllade kompositionerna och kineser var mycket förtjusta i det de betraktade som en pånyttfödelse av deras traditioner.

Så här har responsen varit hos publiken runt om i världen, vilket har skildrats av våra reportrar när de har bevakat Chinese Spectacular på dess globala turné. Citat och bilder på mer än 1000 personer har publicerats i Epoch Times och många av dessa har publicerats på föreställningens egen webbsida. Det är således svårt att bortse ifrån publikens överväldigande mottagande av Chinese Spectacular.

Crompton gjorde dock sitt bästa. Oförmögen, eller ovillig, att se den skönhet som uttrycktes var Crompton upptagen av något annat – den andliga metoden Falun Gong.

En viss del av programmet innehåller saker om denna andliga metod som förföljs i Kina. Uppenbarligen har inte en andlig metod, som följer den kinesiska traditionen av att vörda dygden och som följer den flera tusen år gamla traditionen av självförbättring, någon plats i en föreställning som marknadsförs som ett återupplivande av den 5000-åriga kinesiska kulturen.

Så många som en tolftedel av alla människor i Kina uppskattades utöva Falun Gong i Kina 1999. I realiteten var det den enda storskaliga andliga disciplinen som inte styrdes av kommunistregimen innan regimen satte igång sitt hänsynslösa förtryck. Det tycks därför fullkomligt rimligt att det skulle vara en del av en föreställning som försöker utforska och återuppliva Kinas förlorade kulturarv.

Crompton verkar inte ha tänkt på det viset. Hon stämplade anspelningarna på Falun Gong som ”propaganda” och hävdade – utan att ha lagt fram några bevis – att hon inte var ensam om att ta anstöt av det.

Det är sant. Det var hon inte. Det fanns också andra som blev irriterade när Falun Gong och dess olycka nämndes – men det var kanske en person av hundra. Och med tanke på den kinesiska regimens ansträngningar att smutskasta gruppen under de senaste nio åren är det inte särskilt förvånande.

Förvånande är emellertid att Crompton inte bara uttrycker sin avsmak för Falun Gong, hon ifrågasatte också äktheten i föreställningen och stämplade den som en ”fruktansvärd disneyfierad version av den traditionella kultur man försöker prisa”.

Tyvärr förklarar inte Crompton vad den genuina kinesiska kulturen innebär.

Kanske skulle organisatörerna för Chinese Spectacular lyssna upp. Kanske har de som gjort noggranna efterforskningar kring dräkterna i de kinesiska dynastierna i det förgångna för att säkerställa autentisk reproduktion i denna föreställning fått allt om bakfoten. Kanske har de som pedantiskt har återskapat den forntida arkitekturen i föreställningens digitala kulisser gått vilse. Och kanske är koreograferna, vars kunskaper i klassisk kinesisk dans har slipats under årtionden, fel ute.

Men om det vore sant så skulle det inte komma sådana reaktioner från Kinaexperter, som till exempel följande från Mandy, kinesisk tolk som såg Spectacular i Holland strax före ankomsten till London.

”Jag blev verkligen berörd. Jag är så stolt över att vara kines”, sade hon. ”Den visar upp verklig kinesisk kultur och tradition och det är det jag försöker visa min man, att lära känna det verkliga Kina – inte det som förorenats av den kinesiska kommunismen.”

Reaktioner som den från Mandy är vanliga, om inte typiska.

Man kan bara undra vad som inspirerat Crompton i hennes syn på den kinesiska kulturen. Det råder dock ingen tvekan om att de utsända kineserna som har arbetat så hårt för att ge media och allmänheten i Väst ett sådant synsätt tyckte mycket om att läsa det.

Märkligt nog följde två andra tidningar efter och gjorde liknande recensioner av Spectacular på tisdagen. Det är underligt att flera tidningar kan vara så samstämmiga i sitt förtal och ändå så oense med publiken som såg samma föreställning. Men det är kanske en annan historia.

Översatt från: http://en.epochtimes.com/news/8-2-26/66652.html