Över 100 efternamn och 50 dialekter i en ovanlig kinesisk by


Qucun är en liten by som ligger nära staden Xikou i länet Jianning i Fujianprovinsen i Kina. Byn ser inte annorlunda ut än en vanlig by, men så snart man lär känna invånarna och inleder en konversation kommer man att bli mycket förvånad. Denna lilla by med ungefär 1700 invånare har över 100 efternamn. Ungefär 15 personer delar alltså ett efternamn och ungefär åtta familjer har samma dialekt.

Enligt ett reportage i tidningen Southeastern är Qucun en liten by med ungefär 1 700 invånare fördelat på 400 familjer. Byborna använder vanligen mandarin* för att kommunicera med varandra. Till och med de äldsta i byn kan tala mandarin. Detta är mycket ovanligt i regioner där det talas dialekt, som Fujianprovinsen.

Den förre byledaren sade att det är den enda utvägen. Denna by har färre än 2 000 personer, men i genomsnitt talar var 15:e person en annorlunda dialekt, och det finns över 50 dialekter. Dialekten används vanligen hemma. Han och hans fru använder en Liancheng-dialekt som kommer från Longyan. Deras barn och barnbarn har också ärvt denna dialekt.

De äldsta i byn säger att byn uppkom på 1940-talet genom att flyktingar från olika platser samlades där. Innan 1930-talet fanns det bara två efternamn i byn. Då kom först människor från Zhejiangprovinsen, följt av personer från Jiangxiprovinsen. Vid slutet av 1940-talet fanns det över 100 efternamn i byn.

De nuvarande byborna härstammar från 57 olika län i elva olika provinser.

Byn ligger i en dalgång. Fastän många invånare kommer från olika platser lever de i fred med varandra. Enligt tradition skriver varje familj i byn ner de kinesiska tecknen för ”himmel, jord, land, släkting och lärare”. Små bokstäver bredvid dessa anger länet som deras efternamn har sitt ursprung i. Om man till exempel ser länet Fenyang vet man att efternamnet är ”Guo”. Trots att de har varit hemifrån så länge, är hemlängtan mycket svår att bota.

Mandarin

Kinesiska dialekter är mycket olika varandra och folk från olika regioner förstår inte nödvändigtvis varandras talspråk, trots att man delar samma skriftspråk. Mandarin är ett slags standardkinesiska som används över hela landet för att man ska kunna förstå varandra även i tal.

Översatt från: http://en.epochtimes.com/news/7-1-29/51099.html