Ovanliga tecken på motstånd i statlig kinesisk media, del 2
På tidningars första sida i Peking visas Kinas president Hu Jintao och USA:s president Barack Obama under Hus besök i USA den 20 januari 2011. (Foto: AFP/Peter Parks)


Det är välkänt i Kina att den 53-årige konstnären Ai Weiwei är på de kinesiska myndigheternas ”dissidentlista”. Han stödjer aktivt och öppet mänskliga rättigheter och har bland annat samlat in namn på elever som dog i jordbävningen i Sichuan 2008 för att deras skolor var undermåligt konstruerade. Han har stött den fängslade dissidenten Tan Zuoren från Sichuan och Yang Jia från Peking, som blev känd för att han dödade poliser som han ansåg kränkt hans medborgerliga rättigheter.

Den 16 december publicerade Hebei Youth Daily en artikel på sin sida för kulturprofiler som bar titeln ”Ai Weiwei söker efter alla möjligheter”. Artikeln berömde Ais konstnärliga bedrifter och behandlade även hans sociala engagemang. ”Internet har gjort det möjligt för Ai Weiwei, som inte är professionell skribent, att göra sin röst hörd. Det har gett honom ännu en arena, förutom den moderna konsten, där han kan driva sin kamp för individens värde. Ai Weiweis kritik av samtida händelser utvidgar även hans konstnärliga utgångspunkt till att upprätthålla individens värdighet och uttrycksfrihet.”

Den 13 december etablerade Wang Xiaoshan ett mediepris, ”Wang Xiaoshan News Award”, för journalister och andra enastående branschaktörer. Wang är kolumnist för över ett dussin tidningar och webbplatser och chefredaktör för Kinas mest inflytelserika litterära sajt, rongshuxia.com.

Namnen på priskategorierna var dubbelbottnade ordlekar. Till exempel gav han ”Stora hammarpriset” för den mest intensiva nyheten och ”Flodkrabbspriset” till nyheter som fått genomslag men som ”harmoniserats” av myndigheterna. (”Flodkrabba” är en homonym, alltså ett ord som uttalas likadant som ”harmonisera” på kinesiska. ”Harmonisera” är en förskönande omskrivning för censur). Vidare gick ”Alpackapriset” till årets mest uppmärksammade personer (Alpackan är en referens till ”gräs- och lerhästen” som förekom i en Youtubevideo. Termen har använts på nätet för att retas med de kinesiska myndigheternas censur av ”omoral” eftersom den är en homonym på en mycket grov förolämpning.)

Wang berättade för Radio Free Asia om sina ursprungliga avsikter med priset.

– Det finns många nyhetspriser i Kina. Förutom Southern Weekends pris har de ingenting med sanningen att göra. Därför skapade jag ett eget pris på internet och bad användarna rösta. Jag vill se vad som händer.

Nätanvändare har varit entusiastiska i sitt stöd för priset. Wang öppnade ett konto för att samla in donationer till prissumman.

– Det har varit allt från småpengar till donationer på flera tusen yuan. Nu har vi över 20 000 yuan, sade Wang.

Myndigheterna har varit mindre förtjusta. Wangs sajt som meddelade nyheten om priset på sina.com blockerades snabbt på order av propagandaministeriet och Wang flyttade sajten till en blogg, wangxiaoshan.

I november 2010 började Xiaoxiang Morning ge ut specialutgåvor för att börja uppmärksamma hundraårsminnet av Xinhairevolutionen 1911.

I ett förord till en av dem talas det om hur Qingdynastins härskare vägrade tillåta ett rättssamhälle och orsakade konfrontationer med folket. ”Kineserna ville förenkla informationsutbytet med hjälp av telegraf och tidningar för att uttrycka sina tankar. Ju mer väggar Qingdynastins härskare byggde, desto bättre blev folket på att klättra över dem. Så här ser historien om väggbyggare och väggklättrare ut…när väggbyggarnas förtryckande kraft ökar med en fot ökar väggklättrarnas förmågor med en meter. Den kinesiska nationen har missat många möjligheter men många återstår. Det här är anledningen till att vi uppmärksammar minnet av Xinhairevolutionen,” stod det,

Strax efter att den publicerats beordrades Xiaoxiang Morning att upphöra med att ge ut den. Chefredaktören Liu Jia avskedades och den exekutiva redaktören Gong Xiaoyue straffades även han.

Qiushi, en tidskrift om politisk teori som kommer ut varannan månad och publiceras av kommunistpartiets centralkommitté, hade med en artikel i sitt novembernummer i fjol som hade titeln ”Bristen på mediakontroll, en katalysator för sovjetunionens sönderfall”. Där målade man upp bilden av hur ett leninistiskt system kan gå under när media tillåts löpa amok. ”Det här hände inte för länge sedan, så vi kommer inte låta oss luras,” stod det i artikeln.

I september 2010 intevjuade Taiwantidningen Want Daily den förre chefredaktören för Southern Metropolis Daily, Chang Ping. På frågan om hur den officiella kontrollen av media fungerat nyligen sade han att medieindustrin i Kina är som ”en kamp mellan ljus och mörker”. Även fast kontrollen blir hårdare dyker nya sprickor upp och ljuset tränger in. Allting är i förändring, sade Chang.

Han menar att det för närvarande finns ett par personer inom media som försöker följa principen om oberoende rapportering, som man kunde se i den ledarartikel som 13 tidningar publicerade gemensamt, där man krävde reformer av hushållsregistreringssystemet och deras protester mot att polisen kallat in tre journalister på Chongqing Morning News för förhör.

Chang Ping sade också att mediaproffsen i Kina är inte bland de socialt utsatta. De skulle tjäna personligt på att samarbeta med myndigheterna. Några av dem väljer ändå att hålla sig till sina principer. Chang Ping sade att han och hans kollegor i Southern Newspaper Group ”försöker utvidga utrymmet och flytta gränserna för mediakontrollen” och gör allt de kan för att presentera sann information för allmänheten.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/49757/