Brian Barber arbetar med att intervjua egyptiska ungdomar och tar en kort paus på ett hotell i Kairo, på andra sidan Nilen från Tahrirtorget räknat. Det fenomen som spred sig överraskade världen, då sociala medier på internet blev verktyg för att organisera massorna, och de underlättade revolutionerna som har kommit att kallas ”Arabvåren”.
Som professor i barn- och familjestudier vid University of Tennessee, vars studier inriktar sig på ungdom i konfliktzoner, hoppas Barber kunna producera en dokumentärfilm där man följer en liten grupp egyptiska ungdomar under de kommande åren när landet förändras.
– Det mest imponerande är att de har kunnat åstadkomma detta med icke-våldsmetoder, sade Barber i en telefonintervju efter att den egyptiske presidenten Hosni Mubarak hade avgått.
– Jag tycker det är en storartad lektion för hela världen – att veta att stora förändringar kan ske med civiliserade metoder.
Barbers tycker det är särskilt intressant att studera hur ungdomar drog nytta av webbsidor, så som Twitter och Facebook, när de krävde reformer. Han påpekade att såvitt han erfarit har de flesta ungdomarna i Kairo, oavsett social tillhörighet, konton i sociala nätverk.
En fråga som fortfarande hänger i luften är huruvida revolutionen ska tillskrivas teknologi eller sociala frågor. Allteftersom händelserna har fortsatt att utspela sig har det dock blivit tydligare att användandet av sociala medier bara var en biprodukt av de outnyttjade talangerna hos tekniskt kunniga ungdomar i länder med dålig ekonomi.
Krav på en bättre framtid från den här generationen med underutnyttjad utbildad ungdom, som varit frustrerad över en ekonomi fokuserad på oljemarknaden, tände till slut de revolutioner som nu sveper över Arabvärlden.
I Egypten och Tunisien har den samlade talangen bland ungdomen blivit till en hoppets ledstjärna för ländernas framtid.
– Man får en massa välutbildade, men ekonomiskt besvikna, unga män, som har blivit socialt duktiga på Twitter och liknande teknologi. De har en massa tid till förfogande och sjuder av förbittring över sin ekonomiska situation, sade Barney Warf, professor vi University of Kansas som har specialiserat sig på forskning på internetfrihet, i en telefonintervju.
– Detta är en betydande del av de faktorer som har underblåst oroligheterna.
Länder i Arabvärlden har levt gott på sin olja. Men den begränsade andel som gagnades – landets ledare och en snäv elit – bidrag till att ett dåligt tillstånd med korruption som ökade på förbittringen hos massorna.
I ett tal den 19 maj om Mellanöstern och Nordafrika sade USA:s president Barack Obama:
– Över hela regionen har många unga människor en gedigen utbildning, men slutna ekonomier gör att de inte kan hitta arbeten. Entreprenörer är bräddfyllda med idéer, men korruption låter dem inte dra nytta av dessa idéer.
Planen för att hjälpa Egypten och Tunisien att växa till stabila demokratier baserar sig därför på att utveckla nya ekonomigrenar så att outnyttjad talang ska kunna användas. Detta omfattar ett lån på en miljard dollar till byggande av finansiell infrastruktur, utformande av ett regionalt handelsavtal, samt skapande av Overseas Private Investment Corporation (korporation för privata investeringar från utlandet) à två miljarder dollar.
Obama fastslog att insatserna för Tunisien och Egypten kommer att utformas enligt mönster från den finansiering som hjälpte Östeuropa till stabilitet efter Berlinmurens fall.
Enligt Max Abrahms, postdoc-student vid Dickey Center for International Understanding vid Dartmouth College, överensstämmer insatserna väl med det som behövs i orostider.
– Jag tycker att åtminstone på retorisk nivå, när det gäller det som Obama säger att Mellanöstern vill ha, och det som de allra flesta araberna säger att de vill ha – så går det troligen mer åt samma håll än vid något annat tidigare skådat tillfälle, sade Abraham i en tidigare intervju med Epoch Times.
Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/world/untapped-talent-fuel-of-middle-east-unrest-57493.html