Oscar trots alltför välkänt koncept


En polis infiltrerar maffian och en brottsling infiltrerar polisen. En konflikt storlek större uppstår när det uppdagas att både polisen och maffian har infiltratörer. Värst är det för infiltratörerna själva, som leker katt och råtta med varandra. Men vem är katten och vem är råttan?

Låter det bekant? Det borde det göra. Vinnaren av 2007 års Oscarstatyetter i kategorierna bästa regissör, klippning, manus och film byggde på detta koncept. Jag pratar så klart om ”The Departed”(Martin Scorsese, USA/Hong Kong, 2007). Att den vann alla dessa Oscars gör mig ärligt talat ganska irriterad. ”The Departed” är nämligen inte originell någonstans. Filmen är en remake på ”Infernal Affairs”(Mou gaan dou, Wai-keung Lai & Siu Fai Mak, Hongkong) från 2002. Översättningen av ”remake” är ungefär ”nyinspelning”. Vanligtvis gör man nyinspelningar av gamla filmer, eftersom man då kan vara en smula originell genom att uppdatera dem. Men amerikanerna orkar inte läsa texten i de utländska filmerna, så därför väntar de inte ens fem år innan de gör en nyinspelning på en Hongkong-film.

Fast det är klart, de kunde ha valt en sämre film att göra om. ”Infernal Affairs” är ett riktigt mästerverk (betyg 5/5 alltså). Att den dessutom är en kriminalfilm, gör det lite extra speciellt, eftersom kriminalfilmer sällan uppnår högsta betyg (i alla fall i min bok). Detta höga betyg uppnås genom att filmen inte fokuserar på våldet, utan mer på de två huvudkaraktärernas inre konflikter. Förutom att de hela tiden måste titta sig över axeln, vill de vara goda människor, vilket blir väldigt svårt i den situation de befinner sig i. Hur kan man vara god när man sviker dem man svurit lojalitet till? För polisen har levt som brottsling i tio år och brottslingen har levt som polis i tio år. Då suddas gränsen ut mellan polis och brottsling. Det är därför de har en förståelse för varandra och respekterar varandra. Det är inga kallblodiga män; empatin som uppstår för motståndaren gör det väldigt svårt att agera ”rätt”.

Allt detta har Scorsese missat i sin version. Istället har han lagt till en massa blodiga och våldsamma scener. Förutom att ha tagit bort filmens kärna, som jag tog upp i föregående stycke, är det i stort sett samma film. Därför blir det lite löjligt när ”The Departed” vinner Oscar för bästa manus. Hör inte det priset i så fall hemma på en gala som firar USA:s bästa översättare? För jag tycker inte det är så märkvärdigt att manusförfattaren, William Monahan, översatt manuset från kantonesiska, bytt ut namnen och bytt ut triaderna mot irländska maffian.

Jag hade sågat ”The Departed” vid fotknölarna om det inte vore för två av filmens skådespelare. Först har vi Jack Nicholson, som alltid går att titta på, även om han i just denna film är kul att titta på för att han spelar över en smula och verkar ha väldigt roligt. Den andra skådespelaren är Leonardo Di Caprio. Före 2007 hade jag alltid svårt för Di Caprio; jag tyckte helt enkelt att han var värdelös (förutom i ”Titanic”(James Cameron, USA, 1997), så klart). Men i ”The Departed”, och även i ”Blood Diamond” (Edward Zwick, USA/Tyskland, 2006) är han riktigt bra. Han är den enda som bevarat lite av den inre konflikten från ”Infernal Affairs”. Tack vare dessa två skådespelare höjs filmens betyg till 2/5, men det är knappt, eftersom våldet dominerar så totalt i filmen.

Jag har alltid haft svårt för Scorseses filmer, och har då trott att det kanske är något jag missat. Skulle jag ha baserat mitt omdöme om Scorsese på ”The Departed”, hade jag kallat honom en klåpare, som totaltförstört ett utmärkt manus, och som definitivt inte förtjänar en Oscar för bästa regi. Ge statyetten till Wai-keung Lai och Siu Fai Mak istället.

Andreas Ziegler är fristående filmskribent och tipsar om nytt på bio och dvd i Epoch Times Sverige.