Orsaker till ryggsmärta
Nedsjunkna fotvalv frestar på nederdelen av ryggen (Foto: Joel Benjamin/The Epoch Times)


I förra artikeln nämndes att de flesta av oss har dålig förståelse när det gäller ryggsmärtor, ryggproblem och deras ursprung. Den här gången ska vi titta på våra käkar och fötter som potentiella orsaker till ryggsmärta.

Leden mellan tinningbenet och underkäken (temporomandibularisleden; TML) är den mest använda leden i kroppen. Vi använder den när vi talar, tuggar, sväljer och gäspar – till och med när vi snarkar.

Den här leden kan vara den främsta orsaken till spänning längs ena sidan av kroppen och kan orsaka att ett ben blir kortare än det andra, och det kan medföra förskjutning i sakroiliakaleden, belägen mellan mellan korsbenet och tarmbenet på höger respektive vänster höftben,  spänningshuvudvärk, brännande smärta i kinden, nack- och ryggsmärta som inte svarar på behandling, yrsel och tinnitus.

Det finns en nära funktionell koppling mellan huvudet, nacken, axlarna, bäckengördeln och käkarnas rörelse – ett ben som är kortare kan orsaka en öm käke eller tvärtom!

I friskt tillstånd stänger sig tänderna symmetriskt, huvudets tyngd överförs via tänderna till underkäken och ansiktsmusklerna är avslappnade.

Under rörelse lossas först den låsta käken och dras sedan framåt så att munnen kan öppna sig. Gångjärnsmekanismen är avgörande för en normal funktion hos käkleden och för att den ska fungera i harmoni med huvudet och nacken.

Av en mängd orsaker kan det komma sig att käkens gångjärnsmekanism inte fungerar som den ska och låses av en muskelkramp. Denna spänning överförs till nacken och sprider sig sedan ner till ryggradsfästena. TML-syndromet varierar från lindrigare till allvarligare, beroende på vilken sorts ”utlösare” som är inblandad. I en del fall kan en tandregleringsspecialist behöva upprätta ett behandlingsprogram. I andra fall kan behandling av tänderna ha orsakat problemet.

Omvänt kan leden mellan tinningbenet och underkäken (TML), när den är avspänd, vara nyckeln till en total avslappning av kroppen.

Nedsjunkna fotvalv

Foten är ett enastående stycke biologisk ingenjörskonst, bestående av 26 ben, vart och ett med sin egen form, och tillsammans arrangerade så att de bildar två valv. Med dessa valv kan foten åstadkomma en idealisk fördelning av kroppstyngden – de ger efter och fjädrar tillbaka när tyngden förflyttas med kroppens alla rörelser och absorberar stötarna vid varje ny kontakt med det hårda underlaget.

Upprätthållandet av alla andra muskel- och skelettstrukturer i kroppen är beroende av att fötterna kan utföra dessa uppgifter.

Benen som bygger upp fotvalven hålls på plats av ledband och senor, med tärningsbenet som en slutsten. Ett nedgånget eller nedsjunket fotvalv orsakas av en försvagning och sträckning av ledbanden och senorna. Senorna är en förlängning av musklerna i underbenet, och är i andra änden fästa vid fotens benytor.

Ett nedgånget eller nedsjunket mellanfotsvalv stör fotens normala funktion och medför påfrestningar på knäet, höften, sakroiliakaleden och/eller de nedre ländkotorna från belastningen orsakad av tyngdförskjutningen. Under dessa förhållanden kommer, om vi inte korrigerar problemet med foten, alla andra behandlingar att endast ha kortvarig effekt.

Behandling

  • Skelettbenen behöver återställas till sin normala position. Vanligen är tärningsbenet lätt förskjutet.
  • Musklerna i underbenet och de korta musklerna i foten behöver förstärkas.
  • Därtill kan fotvalven behöva stöd för att minska påfrestningen på ligamenten.
  • Kroppen är mycket skicklig när det gäller att kompensera för ryggsmärta, men på ett sätt som kanske inte är så bra i det långa loppet.

Veckans övning: Sidliggande dubbellyft

Lossa spänningar med axelstretchningar