Organstölderna kommer att krossa Kinas kommunistregim
Klämmor, saxar och andra kirurginstrument i ett operationsrum under en njurtransplantation. (Brendan Smialowski/AFP/Getty Images)


En ohygglig företeelse hemsöker Kina. Exakt hur och när brotten kommer att avslöjas på bred front, och vilken effekt det kommer att ha på staten när det händer, är ännu oklart. Men liksom i andra historiska fall i den kinesiska kommunisthistorien kommer det förmodligen att bli en vändpunkt – och detta blir säkerligen det kinesiska kommunistpartiets sista illgärning.

Det gäller naturligtvis organstölderna. Ända sedan år 2000 har den statliga säkerhetsapparaten och militärsjukhusen dödat samvetsfångar för deras organ – eller snarare tagit organ från dessa människor med följden att de dött. Fångarna är till allra största delen utövare av Falun Gong, en andlig metod som har sitt ursprung i Kina.

För att förstå vidden av detta brott är det nödvändigt att undersöka Falun Gong, vad som hände med det i Kina, och vad dess relation är med den politiska kamp som för närvarande äger rum inom kommunistpartiet. Därefter kan vi betrakta det möjliga resultatet av avslöjandet av organstölderna och hur detta kommer att hjälpa till att förstöra alla de sista strimmorna av legitimitet för partiet.

Falun Gong är en form av kultiveringsmetod – en disciplin för kropp och själ som är en del av traditionell kinesisk kultur. Begreppet kultivering är väl beskrivet på en Falun Gong-webbsida, att ”idén … att en människa genom disciplinerad andlig utövning kan gå bortom den vanliga existensen.”

Det är en gammal tanke i den kinesiska kulturen som har kallats ” biospiritual cultivation” av vissa västerländska lärda. Falun Gong är således en kombination av fysiska övningar och moralisk disciplin. De moraliska dygder som främjas i Falun Gong är sanning, godhet och tålamod. Det finns också fem meditativa, fysiska övningar.

Metoden blev extremt populär efter att den introducerades till allmänheten i Kina 1992. Enligt en beräkning 1998 från Kinas idrottsadministration utövade 70 miljoner människor metoden. Utövare av Falun Gong uppskattar siffran till 100 miljoner.

Metoden stod för en uppfriskande förändring i den cynism och korruption som karakteriserade Kina, där människor bara sökte efter rikedom och, i stora drag, hade förkastat alla moraliska filosofier.

Det fanns inga avgifter, inget ledarskap, ingen hierarki, och ingen organisationsstruktur, bara gratis undervisning och moraliska principer. Många utövare kallade det för ett ”rent land”.

Från 1996 till 1999 pågick det en kamp inom partiet mellan de hårdföra och anhängare av metoden. I juli 1999 släpptes giljotinen, och en kampanj för att utplåna Falun Gong började.

Det var den största säkerhetsmobiliseringen sedan Maoeran och påverkade direkt upp till 100 miljoner människor som utövade Falun Gong, plus deras vänner och familjer. Dessutom stod Falun Gongs traditionella filosofi i motsats till den logiska materialismen i den kommunistiska ideologin. De hårdföra i partiet svor därför på att krossa metoden. Utövarna var helt vanliga människor: kadrer, forskare, akademiker, bönder, pensionärer, studenter – ett tvärsnitt av samhället.

När man bedömer betydelsen av kampanjen är det nödvändigt att inse ett antal saker. För det första har Falun Gong gjort ett motstånd utan motstycke vad gäller intensitet, omfattning, geografisk fördelning och internationell utbredning.

För det andra har kommunistpartiet lagt enormt hög prioritet på att hålla kampanjen igång, på ett sätt som ofta kan tyckas löjligt eller bisarrt för utomstående. För det tredje har kampanjen ytterst letts av en person: Jiang Zemin, före detta ledare för Kinas kommunistparti.

Och detta är den första kopplingen till den nuvarande ledarskapskrisen.

Jiang Zemin har drivit igenom ett antal viktiga personella, institutionella och politiska förändringar med avsikt att säkerställa att hans kampanj fortsätter efter att han släppt makten.

Först av allt var det nödvändigt att bygga upp en falang.

2002 utökade han till exempel politbyråns stående kommitté från sju till nio personer, och satte in två kompanjoner där – Luo Gan och Li Changchun. De var ansvariga för säkerhet respektive propaganda: de två viktigaste organen i kampanjen att trycka ner det populära trossystemet.

De flesta andra medlemmarna i stående kommittén var också anhängare till Jiang Zemin. Han använde sitt inflytande för att säkerställa att den modell med en stark ledare som utövades av Mao, Deng och Jiang mjukades upp till en mer ”konsensusorienterad” modell.

Hu Jintao blev ordförande för partiet 2002 men hade långt mindre makt än vad Jiang tidigare utövat. Det fanns naturligtvis fler faktorer som bidrog till detta skifte, men försvagningen av partiordförandens makt var en vital del av Jiangs planer.

Bo Xilai, den vanhedrade partitjänstemannen, och Zhou Yongkang, Bos beskyddare och den nuvarande säkerhetschefen, tillhörde Jiangs falang. Detta var välkänt, men blossade upp till diskussion när Wang Lijun, Bo Xilais högra hand, flydde till det amerikanska konsulatet i Chengdu i februari.

Säkerhetsreportern Bill Gertz rapporterade snart att Zhou och Bo enligt amerikanska källor planerade att omintetgöra Xi Jinpings väg till makten och sätta in Bo som ledare för partiet. Wang Lijun var hantlangaren som genomförde avlyssningen i den här planen.

Bo Xilai hade Jiang Zemin att tacka för sin karriär. Jiang belönade honom för hans entusiasm i förföljelsen av Falun Gong. Bo gick från borgmästare i Dalian till handelsminister på bara fyra år.

Men Wen Jiabao satte stopp för Bos kliv uppåt. Efter att Wen invände att Bo inte kunde representera partiet på den internationella scenen på grund av att han stämts i 13 länder av Falun Gong-utövare så blev Bo förvisad till Chongqing.

Wang Lijun var djupt inblandad i förföljelsen av Falun Gong i Liaoning, där han också arbetade under Bo. I ett tal som Epoch Times har arkiverat erkänner han att man utfört tusentals organtransplantationer på platsen.

Experter menade att dessa organ högst sannolikt kom från levande människor och högst sannolikt från Falun Gong-utövare. Bedömningen gjordes baserat på platsen för aktiviteterna, antalet avrättningar, den forskning Wang var inblandad i, tillgången på organ, och Wangs kända roll i kampanjen mot Falun Gong.

Och Bo Xilai kände absolut till sin underställde Wangs aktiviteter.

Forskare som låtsades vara partitjänstemän bekräftade att höga partitjänstemän kände till organstölderna. Li Changchun fick till exempel frågan om att använda ”Bo Xilais inblandning i mord och avlägsnande av organ från Falun Gong-utövare för att fälla Bo, precis vid den här tiden.”

Li sade: ”Zhou Yongkang har det specifika ansvaret för detta. Han känner till det.”

Att Zhou skulle vara ansvarig för att utreda sin lierades öde är naturligtvis vad Bo önskade.

Efter att Wang Lijuns försök till avhopp den 6 februari hände några märkliga saker.

I mars tillkännagav Huang Jeifu, vice hälsominister, att Kina skulle sluta använda organ från fångar inom fem år. Liknande uttalanden hade gjorts tidigare, men i detta fall gjorde tajmningen att man höjde på ögonbrynen.

Enligt Ethan Gutmann, forskaren som har följt den här historien noga, var det ett försök att effektivt slinka bort från massmordet på Falun Gong genom att långsamt anta västerländsk etisk standard vad gäller källorna till organen.

Ungefär vid samma tidpunkt tilläts internetsökningar på väldigt känsliga termer kopplade till den här skandalen. Till exempel var det på Baidu möjligt att söka på ”organstölder på levande”, ”blodiga organstölder” och ”Wang Lijun levande organstölder”. Intressanta resultat dök upp och dessa sidor blockerades inte av Kinas stora brandvägg.

Den kinesiska regimen är ökänd för sin strikta censur, och de ovanstående termerna tillhör de mest känsliga i den politiska ordboken. För många observatörer är det otänkbart att blockeringen av termerna– mitt i en kamp mellan falangerna i partiet om hur Bo Xilai och Wang Lijun ska hanteras – skulle ha skett oavsiktligt.

Vid den här punkten måste vi sammanfatta och bedöma vilka slutsatser som kan dras.

Helt uppenbart har vi en stor mängd kroppar. Forskare uppskattar att åtminstone 60 000 Falun Gong-utövare dödades för sina organs skull mellan 2000 och 2008. Det verkliga antalet är okänt.

Falun Dafa Information Center har bekräftat att mer än 3 500 utövare har dödats genom tortyr och misshandel. Den verkliga siffran är dock sannolikt mycket högre. Informationscentret bedömer att det kan vara tiotusentals. Miljontals har skickats till arbetsläger och fängelser. En generation av föräldralösa och splittrade familjer har skapats.

Vi har bevis för att förföljelsen av Falun Gong och responsen från Falun Gong är avgörande för kommunistpartiet. Betrakta Bo Xilais politiska karriär, som i grund och botten var kopplad till hans engagemang i förföljelsen. Betrakta vidare den långa tidsperiod som kommunistpartiet har förföljt Falun Gong och det faktum att brotten kring organstölderna blev ett verktyg som användes av en falang för att angripa en annan tidigare i år. Medlemmarna i den hårdföra falang där Jiang Zemin, Zhou Yongkang och Bo Xilai ingår är djupt involverade.

Till slut kommer sanningen i den här historien att komma ut. Den fråga man ställer sig är, vad kommer då att hända? Hur kommer detta att påverka Kina och partiets framtida inriktning?

Det finns ett liknande fall i historien, vilket Gutmann har berättat om.

På 1940-talet mördade den sovjetiska säkerhetspolisen mer än 20 000 polska officerare i skogsområdet Katyn i Ryssland. Stalin skyllde det på nazisterna och sovjetregimen höll fast vid lögnen de kommande 50 åren.

1989 kom sanningen fram, och 1990 medgav Gorbatjov vad som hade hänt. Massakern användes i maktkampen mellan Jeltsin och Gorbatjov. Avslöjandet stärkte det polska motståndet och krossade den moraliska auktoriteten hos de kvarvarande sovjetiska hårdföra.

Avslöjandena om kommunistpartiet kan få liknande effekt.

Gutmann skriver: ”Detta är Kinas motsvarighet till Katyn – tidpunkten då Wen Jiabao, likt Gorbatjov yttrar de första orden i en bekännelse om ett historiskt brott som är så stort, och en lögn som är så ofantlig, att partiet inte kommer att ha någon väg ut från den nedbrytande kraft som säkerligen följer.”

Kommunistpartiets stora upplösning kommer snart att spelas upp, och avslöjandena om hemskheterna kommer att knuffa regimen över stupet. Dess legitimitet kommer att krossas och aldrig återupprättas.

Översatt från engelska.