Ohyggligheterna som beskrivits från Sujiatun, och som enligt vittnen har sin motsvarighet i 35 andra kinesiska koncentrationsläger, var förutsägbara. De möjliggjordes av ett omfattande system av organskörd, som pågått under två årtionden.
Systemet behandlar fångar som råmaterial som utnyttjas för vinning. Det fördärvar skoningslöst domstolarnas och läkarnas roller. Domstolar uppmuntras av transplantationsindustrin att planera avrättningar. Läkare blir de facto delar i det kriminella rättssystemet. Istället för att ha som högsta prioritet bota sjukdomar blir läkarna assistenter vid avrättningarna.
Början
Enligt traditionell kinesisk tro kan bara en hel kropp gå vidare till nästa liv. På grund av den uppfattningen, samt för att den kinesiska kommunistregimen aldrig riktigt försökt utveckla ett system av frivillig organdonation, finns det nästan inga frivilliga organdonatorer i Kina.
Enligt vittnesmål från professor Tsuyoshi Awaya på Tokuyamauniversitet inför USA:s kongress 1998, har organtransplantationerna i Kina från första stund varit beroende av organ från avrättade fångar.
1983 blev den immunförsvarsnedsättande medicinen Cyclosporine tillåten att använda. Detta ökade stort chanserna för lyckade transplantationer. 1983 började en rad kampanjer för att “slå till mot kriminalitet” vilket resulterade i en stor ökning av antalet fångar som avrättades och således ett stort förråd av tillgängliga organ. Dessa två utvecklingar ledde till fram till Kinas organskörd.
1984 utfärdade sex myndigheter, inkluderat hälsoministeriet och ministeriet för offentlig säkerhet ett hemligt direktiv, “Tillfälliga regler gällande användningen av liken eller organen från avrättade fångar”, som första gången publicerades av Human Rights Watch Asia i rapporten “Framskaffande av organ och opartisk avrättning i Kina”. Dessa tillfälliga regler styr än i dag procedurerna för att ta organ i Kina.
Sekretess
Att ta organ involverar en hemlig överrenskommelse mellan säkerhetsbyråer och medicinska tjänstemän. Resten av världen anser den vara grovt oetisk och behandlingen av fångar uppfattas inte bara som oetisk utan också inhuman. Borttagande av organ sker därför ofta i hemlighet.
Det här direktivet ställer som krav att: “användningen av liken eller organen från avrättade kriminella måste hållas strikt hemligt.”
För att garantera sekretess är det tillåtet för ett kirurgfordon tillhörande hälsodepartementet att köra in på avrättningsområdet för att ta bort organen, men det är inte tillåtet att använda ett fordon som bär på hälsodepartementets tecken eller att bära vita kläder. Vakter måste förbli utposterade runt avrättningsområdet under tiden organborttagningen pågår.
“Samtycke är inte en fråga”
Denna föreskrift ger sken av att skydda fångarnas rättigheter genom att försäkra att organ bara kan tas från dem med deras samtycke. I själva verket har fångarna inte några rättigheter till sina egna kroppar.
Enligt direktivet får organ användas om några av de här kraven möts: “1, Ingen gör anspråk på kroppen eller familjen vägrar att göra anspråk på kroppen, 2. Den avrättade brottslingen har frivilligt erbjudit att få sitt lik lämnat till medicinsk behandling eller till en hälsoenhet för användning; 3. Familjen ger sitt samtycke av användningen av liket”.
Dessa regler är knappast absoluta. Och oavsett hur bra en lag låter i teorin så är det i Kina inte alls säkert att den gäller i praktiken.
I en rapport om levertransplantationer på Sun Yatsen-sjukhuset i Guangzhouprovinsen citerade South China Morning Post, i januari 2000, en av transplantationsläkarna när denne sade ”Samtycke är inte en fråga”.
I praktiken berövas en dödsdömd fånge alla sina politiska rättigheter när dödsdomen faller, vilket omedelbart upphäver de föreskrivna garantierna från 1984.
Det finns talrika redogörelser för att organ tagits från fångar som fortfarande lever. I några fall togs organ tagits bort före avrättningen. I andra fall misslyckades avrättning med gevärrskott avsiktligt för att säkerställa att organen inte blev skadade. I ett vittnesmål inför USA:s kongress 2001 beskrev doktor Wang Guoqi en avrättning som gick fel, där han drog huden av en fånge som fortfarande levde.
Antalet avrättningar i Kina betraktas som en statshemlighet. Amnesty International kunde verifiera 2 468 avrättningar under 2001, men uppskattar att det faktiska antalet var mycket högre, kanske så många som 10 000 årligen. Liu Renwen, akademiker vid the Chinese Academy of Social Sciences uppgav nyligen att han trodde att antalet avrättningar varje år var omkring 8 000.
70 brott i Kina kan straffas med dödsstraff, inkluderat stöld och förskingring. Fyra kinesiska män blev nyligen avrättade för att ha förfalskat momsanmälningar. Bland dem som avrättas finns varje år samvetsfångar. På grund av det utbredda användandet av tortyr för att framtvinga bekännelser och de generella misslyckandena med rättssystemet tros en stor del av domarna vara falska.
Pengar
Organtransplantationer i Kina ger stora pengar. Besök http://www.bek-transplant.com/en/index.htm och du hittar en engelskspråkig hemsida som upprättats för att assistera dem som söker transplantationer i Kina..
Priserna varierar men transplantationer är inte billiga. Enligt en artikel i The Daily Telegraph, erbjöd en mellanhand en njurtransplantation för 40 000 dollar. I en artikel i The Globe and Mail uppger en mellanhand ett pris på 125 000 dollar för en ny njure.
I vilket fall sprids pengarna från transplantationspatienterna snabbt. Väl i Kina förväntas patienterna erbjuda “röda kuvert” med kontanter till alla sina läkare och sköterskor. Doktorer involverade i transplantationerna betalar domare och exekutionsbiträden. Alla profiterar och alla har del i att hålla systemet igång.
Originalartikel: http://www.theepochtimes.com/news/6-3-30/39868.html
