Det så kallade ekonomiska miraklet i Kina är enbart byggt på dödlig miljöförstörelse. Medan folket gläds åt den skeva ekonomiska utveckling som resulterat i Kinas ytliga rikedom, så blundar de inför den skrämmande förstörelsen av landets miljö, liksom inför det grymma faktumet att 70 procent av den kinesiska befolkningen berövats sina sociala rättigheter.
I dagens Kina är människor som bor i samhällen med vattentillgångar rädda för att det egna vattnet. De som har mjölkgårdar är rädda för att dricka de egna kossornas mjölk. Lantbrukare är rädda för att äta av sin egen skörd. Livsmedelsproducenter är rädda för att äta av sina egna produkter.
Sådan är den förkrossande verkligheten. Människor tenderar att inte se verkligheten och förnekar sanningen. Det har blivit populärt i Kina att avvisa skönheten och hylla fulheten. Det kinesiska kommunistpartiet utgör ett exempel på det och är roten till alla Kina problem.
Den depraverade regimen i Kina inför regleringar för att förtrycka det goda och uppmuntra det onda, vilket får dåliga människor att löpa amok i Kina. De med makt kommer alltid att ligga före i konkurrensen. De som saknar moral kommer också att ha ett försprång. De som har makt men saknar moral skapar grupper för de starka. Kinas korrumperade rättssystemet har vållat ytterligare hat och avsky mot de mäktiga grupper som har kommit fram tack vare de orättvisa ekonomiska reformerna. Det förekommer protester och våldsamheter över hela Kina, vilket för in landet i ännu en våldsperiod.
Dagens Kina är ett korrumperat samhälle. Det är inte korrumperat av ett utvalt fåtal. Det är istället majoriteten av den kinesiska befolkningen som korrumperats.
Samtidigt som kommunistpartiet lade mycket prestige i att vara värd för de Olympiska spelen, så gjorde spelen det möjligt för regimen att tvinga på den storslagna idrottstävlingen sin totalitarism.
De nordkoreainspirerade programmen vid Olympiadens invignings- och avslutningsceremonier förkroppsligade den totalitära kulturen och innehöll en skildring av Kinas ”fredliga uppgång”. Sångerna och danserna vid spelen dolde ropen på hjälp från människorna på botten av det kinesiska samhället, liksom kommunistpartiets människorättsövergrepp.
När jag var i Xinjiang insåg jag att folkmassorna som hurrade längs gatorna för den olympiska fackelstafetten var anlitade av de kinesiska makthavarna. Varje familj längs den olympiska facklans väg hade i själva verket varnats: Ingen får öppna sina fönster eller dörrar. Ingen får höja någon banderoll eller ropa slagord. De som gjorde det skulle bli skjutna av prickskyttar på gatorna.
Omvärlden fick aldrig veta att kommunistpartiets hot och våld låg bakom jublet för den olympiska facklan. Så här kontrollerar och förtrycker partiet det kinesiska folkets olika röster, för att kunna visa upp en falsk bild av Kina för världen.
Några av de mäktiga aktörerna i Kina måste ha förstått att alla de falska intryck som partiet har gett inte kommer att rädda det från sin dom. Den påkostade propagandan har varken stoppat korruptionen bland kinesiska tjänstemän och poliser eller minskat protesterna i hela Kina.
Jag vill ta tillfället i akt att uttrycka min varma tacksamhet till de kineser i och utanför Kina som har brytt sig om Kinas framtid.
Jag vill uppmana fler utlandskineser att samarbeta för ett demokratiskt Kina.
Jag vill uppmana demokratiska och religiösa grupper att jobba tillsammans och framhärda i kampen för en fredlig förvandling av Kina till ett demokratiskt samhälle.
Jag föreslår att man bildar en människorättskommitté som företräder vart och ett av alla offren för Kinas människorättsövergrepp. Det finns ju, när det kommer till kritan, fler sådana offer än vad man kan räkna.
Jag rekommenderar också att man grundar en människorättstidning som har i uppdrag att dagligen rapportera om människorättsövergrepp och anger offrens namn och stad så att den långa listan av människorättsövergrepp kan publiceras för världen. Den föreslagna människorättskommittén ska ha förgreningar i olika provinser och städer i Kina så att den kan hämta in rapporter om människorättsbrott i Kina.
Kommittén kan ha olika arbetsgrupper för övergrepp av religionsfriheten, förtryck av människor som appelerar för sina rättigheter, bönder som fråntagits sin mark och människor som förföljs för sin inblandning i demokratiprotesterna i Peking 1989 och som slutade med studentmassakern den 4 juni. Värdet av ett demokratiskt styre är att man har möjlighet att agera för dem som utsätts för människorättsövergrepp.
Jag föreslår att de som är beredda att gå till handling förenar alla kineser som är emot det totalitära styret, också de etniska grupper som strävar efter självständighet. De ska också göra radio/tv-sändningar som berättar för medborgarna om fördelarna med en federal union med självständiga provinser. Låt dem förstå att det naturligt kommer att leda till ett förverkligande av de etniska gruppernas självständighet.
Det nya systemet kommer också att utveckla medicinsk omsorg, pensioner och andra allmänna sociala trygghetsgaranter för det framtida Kina, som att utveckla ett oberoende juridiskt system, ta fram ett löfte om årlig ersättning för offren för diktaturens förföljelse och utreda de brott som begåtts av ledarna för kommunistpartiet.
Vi behöver effektivt sprida våra tankar och höja allmänhetens medvetenhet på ett sätt liknande det som användes för att ge de Nio kommentarerna [artikelserie i Epoch Times] spridning.
Jag uppmanar särskilt grupper i och utanför Kina att verkligen anstränga sig för att rädda Guo Quan och Liu Xiaobo. Fängslandet av Liu Xiaobo visar hur skamlös den nuvarande regimen är.
Jag kan inte heller låta bli att vädja till kinesiska demokrati- och människorättsaktivister. För närvarande är många demokrati- och människorättsfigurer inte längre flitiga i arbetet för förändring, de har blivit berömmelsesökande opportunister. De blundar för den kinesiska kommunistregimens förföljelse av Falun Gong, som om den inte existerade. I själva verket är det den grymmaste och mest skrämmande förföljelsen bland den kinesiska historiens alla katastrofer.
Efter att jag offentligt höjt min röst för Falun Gong-utövarna blev jag kallad ”radikal” av folk som kontaktade mig privat. Den typen av ”konsensusuppfattning” ger näring åt de allra ondaste handlingar som någonsin utförts i Kina, och gör förföljelsen av deras landsmän ännu värre.
Den ickevålds-hungerstrejk som jag startade var fredlig och inom lagens ramar. Men istället för att visa sitt stöd gick de berömmelsejagande demokratiaktivisterna samman och skällde ut mig. Författarna bland dem åberopade till och med rättvisans namn i attacken mot mig. De slutade inte förrän jag satt bakom galler; detta får mig verkligen att sucka av beklagan.
Varför gjorde de det? Det är inte ofta jag får chans att tala numera. Men i dag måste jag klargöra detta: Sådana handlingar är utförda av den mänskliga naturens mörka sida! Av deras själviska sida! Upphör omedelbart med det! Oavsett hur skickligt ni uttrycker era skamliga åsikter så är allt förgäves. Sedan jag genomlidit tortyr så talar jag med min sanna smärtfyllda röst. Det är inte behagligt att höra, men det är definitivt inte ilskans röst.
Det kinesiska kommunistpartiets medlöpare i världen måste förstå att detta parti är dagens mörkaste regim och den besitter egenskaper som står i motsats till civilisationen. Många av kommunistpartiets överlöpare blev del av dess mörka politik i jakten på materiella vinningar. Andra kollaboratörer har blivit lurade av partiets raffinerade lögner, förstår inte dess onda natur och sjunger till och med lovsånger till dess falska påståenden och påhitt.
Slutligen vill jag tacka de vänner utanför landet som verkligen bryr sig om mänskliga rättigheter I Kina. Tack vare Scott [Edward McMillan-Scott, vice ordförande i Europaparlamentet] Manfred Nowak [tidigare FN:s särskilde rapportör om tortyr], de två David [David Kilgour och David Matas, som nominerats till Nobels fredspris och författat rapporten Blodig skörd: Rapport om anklagelserna om organstöld från Falun Gong-utövare i Kina] i Kanada och damerna och herrarna i den europeiska unionen! Ni gav oss ert osjälviska moraliska stöd, och vårt hopp i kampen för frihet och mänskliga rättigheter.
Publiceringen av denna artikel kommer att leda till att jag blir bortrövad igen. Bortrövanden har blivit en del av mitt normala liv. Om det sker igen, låt det då ske!
Gao Zhisheng
1 januari 2009.