Öppet brev till USA:s kongress från Gao Zhisheng
Gao Zhisheng på sitt kontor, medan han var i frihet. (Foto: The Epoch Times)


Ärade medlemmar i den amerikanska senaten och representanthuset.

Jag vill sända Er mina varmaste hälsningar för ert varma stöd och den uppmärksamhet som ni ägnat mig och de värderingar jag eftersträvar.

Under de två senaste månaderna har jag vid två tillfällen läst Debates in the Federal Convention of 1787; det verk som skrevs 1787, av James Madison, gällande den amerikanska lagen. Det regelverk för frihet, demokrati och rättvisa är något som Kina länge eftersträvat men ännu inte kunnat uppnå.

Det finns ett ordspråk i Kina som lyder: ”En liten tugga när man är hungrig är mer uppskattat än en festmåltid när man är mätt”. Och precis på samma sätt är ert motstånd mot den kinesiska kommunistregeringen, som styr sitt folk med tortyr, så värdefullt – när den övriga världen ofta möter denna förtryckarregim med tystnad eller till och med med undergivenhet.

Ert motstånd är en symbol som talar om för världen att den lysande goda sidan av mänskligheten fortfarande existerar. Det motstånd som ni och många andra visar genom att vägra samarbeta med denna ondskefulla regering är en stark vägg som inte den kinesiska regeringen kan klättra över. Ert motstånd är en boj – ett hopp som håller de förtryckta människorna över ytan, och som förhindrar att de drunknar i mörker. Ert motstånd är ett stöd för många av de kinesiska människor som kämpar för att motstå den kinesiska kommunistregimens förtyck, och för de som kämpar för mänskliga rättigheter. Ert motstånd fungerar som manna som ger oss hopp att fortsätta våra fredfulla protester.

Ni och andra samvetsgranna människor är en viktig kraft som gör det möjligt för den kinesiska befolkningen att fridfullt motsätta tyranniet och etablera ett fritt, demokratiskt, nytt Kina.

Jag är inte en politiker. Ni kommer därför inte att se någon retorik, förvrängning, eller några dolda svepskäl i detta brev. Genom erfarenheter vet vi att världen kan vara väldigt kritisk, och att människor ofta favoriserar förfalskade dygder. Detta gäller särskilt i det land jag kommer från, av de människor som baktalar godheten och förskönar elakheten. Under de senaste två åren har den kinesiska kommunistregimen använt alla möjliga tänkbara sätt att försöka tysta ned mig på.

Som för att riktigt bevisa sin beslutsamhet att förstöra mänskliga känslor och samveten oavsett kostnad, så beordrade den kinesiska regimen ut minst fyra civila poliser för att konstant bevaka och följa efter min treårige son. Min tolvåriga dotter lät de sex eller tio manliga och kvinnliga poliser följa efter varje dag; dag som natt, månad efter månad. De följde med henne in i klassrummet. Alla mina familjemedlemmar har varit förföljda av den hemliga polisen och har också blivit olagligt frihetsberövade många gånger.

Under den här perioden har min familj upplevt många brutala kränkningar. Regimen tänker inte låta någonting stoppa dem att förfölja mig, och de har visat mig vad jag har att vänta mig, och vad jag har att vara rädd för – och detta bara för att jag följer mitt samvete och ansvar som människa. Ett uppträdande som inte är mänskligt påtvingas nu människor i Kina med politiska medel.

Eftersom vi närmar oss tidpunkten för de olympiska spelen i Kina, så ber jag er om att uppmärksamma det nuvarande katastrofala läget för de mänskliga rättigheterna i Kina. Och jag önskar att ni kan framföra min önskan till andra människor runt om i världen. Jag ber er att allvarligt beakta, först hur inställningen till moral, rättvisa, och mänsklighet ser ut för dagens människor, runt om i världen – och sedan se på hur djupt inställningen till dessa värden nu är på väg att raseras i Kina.

Allt fler kineser talar nu ut om de kommande olympiska spelen i Kina, vilka de kallar för ”de blodiga spelen”, och ”handklovsolympiaden” Människor har börjat protestera, med orden; ”vi vill ha mänskliga rättigheter – inte olympiska spel”. Jacques Rogge, som är president i den olympiska kommittén uttryckte i kinesisk media sin beslutsamhet att inte låta sig påverkas av dessa ”desperata” och ”upprörda” röster. Samtidigt uppmanade Rogge människor att inte göra politik av de politiska spelen.

Trots att jag har positiv inställning till den ursprungliga andan i de olympiska spelen, så tillrättavisar jag inte Rogge, för hans försummelse av plikten att försvara de etiska värderingarna i de olympiska spelen. Men det är nödvändigt att påminna Rogge om att den kinesiska kommunistregimen behandlade ansökan om de olympiska spelen exakt som en politisk uppgift. Och det kinesiska kommunistpartiet behandlar allting relaterat till de olympiska spelen just som en politisk angelägenhet. Liu Qi som är den högste ansvarige för de olympiska spelen, i Kina sade själv att det är en ”övergripande politisk uppgift” att försäkra att allting som gäller de olympiska spelen behandlas rätt. Detta är konkreta fakta i Kina.

Vad de kinesiska myndigheterna dock misslyckats med att förutse är hur vitt de korrupta tjänstemännen tar fördelar av denna ”övergripande politiska uppgift”. Under namnet att säkra framgången för de olympiska spelen så har alla möjliga slags brott begåtts, mitt på ljusan dag och utan att någon ingripit, såsom tvångsvräkningar, illegala frihetsberövanden, förföljelse av personer som lämnat in handlingar till myndigheter, och förtryck av religiösa människor.

Det står klart för alla kineser, att med de olympiska spelen så vill kommunistpartiet uppnå två mål: Först så försöker det bevisa för det kinesiska folket att världen fortfarande erkänner det kinesiska kommunistpartiet som en laglig regering, trots allt blodig tyranni och diktatur och alla de fruktansvärda brott som har begåtts mot mänskligheten under de senaste decennierna, och som har kostat minst 80 miljoner människors liv. För det andra så vill det visa världen att det kinesiska kommunistpartiet fortfarande styr i Kina och att det fortfarande har folkets fullständiga stöd.

Allteftersom allt fler kineser vaknar upp och vill ha ett slut på tyranniet, så har ropet på mänskliga rättigheter blivit starkare. Under sådana omständigheter har det kinesiska kommunistpartiet utvecklat en förvirrad och bräcklig mentalitet och en besatthet av att upprätthålla stabilitet för att försäkra sig om de olympiska spelen ska genomföras till varje pris.

Nyligen inträffade en händelse som speglar regimens rädsla för det egna folket. En gammal man fortsatte ända tills han dog att lämna in petitioner för att protestera mot den falska avhysningsordern som hade vräkte honom från hans hem. När han begravdes hade Pekings poliskår placerat ut 59 polisfordon kring hans bostad för att förhindra att människor deltog i begravningsceremonin som hölls där.

Sådana skamfyllda handlingar mot det egna folket har pågått i flera decennier. En bonde i Heilongjiang, Yang Chunlun, gick miste om marken han ägde, och arresterades för att han ”uppmanat andra att störta regeringen”, eftersom han hade skrikit rakt ut: ”Vi vill ha mänskliga rättigheter inte olympiska spel”. De senaste åren har arresteringarna av oskyldiga människor trappats upp till rekordsiffror.

Kära vänner, som kines älskar jag mitt land och vårt vänliga och olycksdrabbade folk. Jag längtar också efter den dag då de olympiska spelen ska hållas i Kina. Men när jag ser på de sociala förhållandena i Kina i dag och ser på hur de olympiska spelen kommer att utnyttjas, så får samvetet och rättvisan mitt hjärta att värka. Som ni vet så utsätts de som kopplar samman de olympiska spelen med mänskliga rättigheter omedelbart för häxjakt av det kinesiska kommunistpartiet och de stämplas som ”fiender till staten”, ”folkets syndare”, och ”samhällsförstörare”.

Vi stödjer inte – ej heller låtsas vi stödja – det faktum att de olympiska spelen används som ett politiskt redskap. Inte heller kan vi stödja – eller låtsas stödja – en olympiad som inte tar hänsyn till mänskliga samveten, rättvisa eller moral. I en värld där politiska krafter värderar profit framför allting annat, och där moralen sätts på undantag, där går det inte att upprätthålla de olympiska spelens ursprungliga ideal.

Jag fortsätter att uttrycka mina åsikter och väljer att framföra vad som händer i Kina, och berätta om den utveckling som sker parallellt med förberedelserna inför de olympiska spelen, trots att det nästan har lett till utplånandet av hela min familj, och jag vet vilken fara jag utsätter mig för. Detta är mitt ansvar som människa och som kines. För i denna stund är många upptagna med att gratulera varandra och sig själva till vad de tjänat på att de olympiska spelen hålls i Kina.

Det kinesiska kommunistpartiet är ett gäng kriminella som begår sina gärningar under statsapparatens beskydd. Det är viktigt att människor lär känna igen de kriminella beståndsdelarna – så att vi på objektiva grund kan fatta rättfärdiga beslut. Jag vet att på grund av strävan efter ekonomisk vinning så vill inte många människor erkänna, eller se de kriminella dragen hos det kinesiska kommunistpartiet, och alltför många låtsas som om de inte ser dem.

Det är allmänt vedertaget att för vilken laglig regering i världen som helst så måste den basera sina beslut på värderingarna i konstitutionens lagar. Och dessa värderingar ska skyddas. Vad vi ser i Kina är dock den raka motsatsen. Här har regimen blivit ett hinder för att människor ska kunna utöva sina rättigheter, och den kinesiska regimen trampar på sina egna lagar. Folkets lagliga rättigheter har blivit ett hinder för regimen. Den enda lag som det kinesiska kommunistpartiet följer till punkt och pricka är ”lagen som försäkrar det kommunistiska partiets styre i Kina”.

Gao Zhisheng, 12 september 2007

Fortsättning följer…