De svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson som i 14 månader satt fängslade i Etiopien möttes av varma applåder och en stor publik när de kom till bok- och biblioteksmässan i Göteborg på torsdagen.
– Vi vill rikta ett enormt stort tack till alla som visade sitt stöd för oss under vår tid i fängelset, sade Martin Schibbye.
För några veckor sedan benådades de från elvaåriga fängelstraff i Etiopien, som de gavs för att ha undersökt förhållanden i Ogadenprovinsen, och poängterade att stödet från omvärlden varit mycket betydelsefullt.
– Sitter man fängslad för en bra sak är det lätt om man får stöd utifrån, sade Johan Persson.
Även Esayas Isaak säger att hans bror Dawit Isaak som sedan elva år tillbaka hålls fängslad i Eritrea, tackade innerligt för allt stöd han fått när han kort frigavs 2005. Dawit Isaak fängslades dock snart igen och efter det har ingen fått några tydliga livstecken från honom. Oavsett om det kommer livstecken eller ej är det mycket viktigt att man fortsätter uppmärksamma Isaaks fall, säger Lotta Schüllerqvist, ordförande i Reportrar utan gränser.
Pressfrihetsorganisationen har under Schibbyes och Perssons tid i fångenskap samlat in mycket pengar, och ordföranden slogs av det svenska folkets stora vilja att skänka pengar till de i början av rättsprocessen relativt okända svenska journalisterna.
– Vi fick in 1,7 miljoner kronor. De har inte bara gått till advokatkostnader utan har också gjort det möjligt för de fängslades familjer att resa ner till Etiopien flera gånger.
Schüllerqvist tror engagemanget beror på att allmänheten plötsligt förstod vilket utsatt jobb journalisterna i många av världens länder har, och hur viktig frågan om press- och yttrandefrihet är.
– Persson och Schibbye råkade ju i klistret bara för att de gjorde sitt jobb, säger hon.
De båda journalisterna har bara varit fria i några veckor och ännu inte hunnit smälta alla intryck, eller göra någon djupare analys av vad de upplevde under drygt ett år i etiopiskt fängelse. De är givetvis glada att de inte behövde sitta ännu längre.
– Vi satt 14 månader i fängelse. Jag vill inte tänka på hur lång tid elva år är, säger Johan Persson.
– Och nu när vi kommit hem är det tungt att tänka på hur många som fortfarande sitter kvar.
Den personligt upplevda bristen på press- och yttrandefrihet gör att de vill väcka debatt om journalistik och samvetsfångar. De har diskuterat att göra något tillsammans med Esayas Isaak när de har hunnit landa efter den omtumlande upplevelsen.
Tiden i fångenskap har förändrat deras liv. Nu frågar de sig hur det som hände dem kan förändra journalistiken.
– Om detta får passera obemärkt står vi inför ett paradigmskifte, säger Martin Schibbye.
När de greps, för att under ett reportage ha samarbetat med en gerillarörelse i Ogadenprovinsen, vägde den etiopiska regimen deras fall i två vågskålar. I den ena fanns den internationella kritik som skulle komma. I den andra fanns skrämseleffekten mot andra journalister som vill undersöka missförhållanden i landet.
Det var uppenbart att regimen använde deras fall för att skrämma andra journalister.
– Det sades öppet i den resultatstyrda teven, säger Persson.
En insikt de fått under processen är att ”detta aldrig får hända igen”.
– En lärdom är också att det internationella samfundet faktiskt lät detta ske, säger Johan Persson, som inte stärkts i tron på skyddet av yttrandefriheten i världen.
– Journalister i konfliktområden är rättslösa. De måste skyddas, inte bara för sig egen skull, utan för att de ska kunna ge röst åt de människor som lever under förtryck, säger Martin Schibbye.
– Och jag hoppas att våra journalistkolleger fortsätter granska vad som händer i Etiopien och Ogadenprovinsen. Annars har den etiopiska regimen vunnit.
Manifestationen på bok- och biblioteksmässan arrangerades av Reportrar utan gränser och Svenska journalistförbundet.
