Om de rätta lärdomarna dragits efter tidigare oljekatastrofer som Alpha Piper hade olyckan vid oljeplattformen Deepwater Horizon vid Mexikanska golfen 2010 aldrig behövt hända, hävdar forskaren Charles Woolfson vid Linköpings unversitet.

Den 20 april 2010 exploderade oljeriggen Deepwater Horizon i havet söder om USA:s sydkust. Explosionen ledde till att 11 människor dog och den orsakade en omätbar miljökatastrof.

Charles Woolfson, tidigare professor i arbetssociologi i Glasgow, numera professor vid REMESO*, Linköpings universitet, gjorde på 1990-talet en stor studie av världens största oljekatastrof, Alpha Piper. När oljeplattformen gick under i Nordsjön 1988 miste 167 människor livet. I sin nya studie har Charles Woolfson jämfört oljekatastrofen vid Alpha Piper med katastrofen vid Deepwater Horizon.

Det finns obehagliga likheter hos de båda katastroferna, anser Woolfson och mycket handlar om en bristande säkerhetskultur. Woolfson pekar på att det finns en grundläggande motsättning mellan säkerhet och lönsam produktion.

– Den avgörande lärdom som drogs från Piper Alpha efter den långa offentliga utredningen av världens värsta oljekatastrof, var statliga tillsynsmyndigheters behov att skilja uppmuntrandet av produktionen av olja (vilket gynnar statens intäkter) från övervakningen av säkerhet och miljön i branschen. Den enkla ekvationen blir ”Säkerhet eller vinst?”, säger Woolfson till Epoch Times.

Vid båda katastroferna finns exempel på kostnadsbesparande beslut som försämrat säkerheten. I fallet Deepwater Horizon inställdes exempelvis ett sista oberoende test av den ödesdigra cementförslutningen vid borrhålet. Testet skulle ha kostat 128 000 dollar, enligt ett pressmeddelande från Linköpings universitet.

Oljeindränkta bruna pelikaner hittade utanför Louisianas kust efter oljeutsläppet vid Deepwater Horizon i Mexikanska golfen väntar i en anläggning för rengöring på Fort Jackson Wildlife Rehabilitation Center i Buras, Louisiana, den 9 juni 2010. (Foto: Saul Loeb/ AFP)

USA:s regering har nyligen via sitt justitiedepartement lämnat in en stämningsansökan mot företaget BP som äger Deepwater Horizon.

Bolagets ord och handlingar vad gäller säkerheten ”skulle inte tolereras ens i ett medelstort företag som producerar varor för ett vanligt köpcenter”, heter det bland annat i den 39-sidiga anklagelseakten.

Företagsledningen har uppenbarligen inte lyssnat på sin personal, vilket framkommer i det amerikanska justitiedepartementets anklagelser mot BP.

– Vad som verkligen är upprörande att läsa, är att BP:s ledning kände till att det fanns djupgående säkerhetsproblem. Personalen klagade i e-postmeddelanden, även de sista dagarna före katastrofen, på ”paranoia … kaos .. vansinne … att operationen inte kommer att lyckas om vi fortsätter på detta sätt ,” men dessa varningar hörsammades inte. Det amerikanska justitiedepartementet talar om en ”kultur av företagshänsynslöshet ”. Det är en mycket allvarlig anklagelse, säger Woolfson.

Rädsla hos de anställda påverkade den katastrofala händelseutvecklingen i båda fallen, konstaterar Woolfson. På Deepwater Horizon vågade besättningen exempelvis inte ta beslut om att aktivera ett nödsystem som kunde ha begränsat katastrofen.

– Teoretiskt sett finns det i oljeindustrin (offshore) ett tänkande om ”säkerheten först” och rätten hos en anställd att få stoppa farliga processer utan rädsla för vedergällning från ledningen. Men verkligheten är annorlunda, säger Woolfson.

Woolfson förklarar att personalledningen är auktoritär och hierarkisk, och att det hör ihop med behovet att få snabba resultat.

– Om du ifrågasätter för mycket, kan du bli identifierad som en ”bråkstake” med, ska vi säga, negativa konsekvenser för karriären. I den här atmosfären kvävs enskilda initiativ och även när man står inför ett kritiskt händelseförlopp som innebär en säkerhetsrisk, kan det finnas en djup immobilisering av lämpliga åtgärder, säger Woolfson.

– Det är den stora bilden, men detaljerna skiljer sig i varje katastrof, som alltid är en blandning av kumulativa tekniska och mänskliga fel som kunde ha förebyggts.

Volontärer på Fort Jackson Wildlife Rehabilitation Center i Buras, Louisiana, tvättar bort olja som täcker en brun pelikan som hittades utanför kusten i Louisiana, den 9 juni , 2010. (Foto: Saul Loeb/ AFP)

Industriolyckor ”händer” inte bara, hävdar Charles Woolfson, de är oftast ett resultat av att företagen systematiskt underlåter att prioritera säkerheten. Men det finns ågärder som kan få företag att tänka på miljön och säkerheten.

– I första hand finns det ett behov av lagstiftningsreformer – separera överväganden av produktion och intäkter från säkerhetstillsynen. För det andra, måste anställda ha rätt att utmana ledningen, företrädesvis genom oberoende valda representativa organ, till exempel fackföreningar.

Men som Woolfson tillägger är fackföreningar inte välkomna inom den här branschen, så det lär dröja innan sådana förändringar uppnås.

– För det tredje, säkerhetssystem som generellt har förbättrats mycket som till exempel i Storbritanniens offshore-sektor, måste tillämpas till havs i ett globalt sammanhang, säger Woolfson.

Woolfson poängterar att slutligen måste det finnas ett ansvarsåliggande på företagen i en helt ny skala, där det straffrättsliga systemet har till sitt förfogande olika slags sanktioner, och även rimliga påföljder för de sociala och miljömässiga skador som orsakats.

– Påföljderna kan vara upp till och med ”uteslutning” av företag från att verka inom branschen, och där företagets tjänstefel så meriterar (avsiktlig försummelse), ett frihetsberövande av ansvariga chefer, avslutar Woolfson.

Efter båda katastroferna har visserligen omorganiseringar och skärpningar av tillsynsmyndigheter och lagar gjorts. Men Woolfson talar också om risken för en ”gradvis erosion” som med tiden leder tillbaka till ett försvagat säkerhetstänkande.

Vartefter oljan blir allt dyrbarare och mer svåråtkomlig ökar också riskerna när den utvinns.