Glädjen över det officiella återupptagandet av oljehandeln mellan Sudan och Sydsudan den 10 maj varade inte länge.

Det senaste avtalet var ett stort steg mot att lugna ner de spända förbindelserna mellan de båda grannländerna. När Sydsudan utträdde i juli 2011 följde 75 procent av Sudans olja med.

Efter ett 15-månader långt stopp återupptogs oljeflödet mellan de största oljefälten i övre Nilen i södra Sudan och Sudan. Men bara en dag senare utbröt nya spänningar mellan de två afrikanska länderna.

Den 11 maj anklagade regeringen i Khartoum, Sudan, dess motsvarighet i Juba, Sydsudan, för att stödja rebellerna från Sudans revolutionära front (SRF). Rebellerna anföll staden Um Rawaba i norra Kordofan, Sudan, för ungefär två veckor sedan.

Khartoum varnade att detta skulle kunna hindra den senaste tidens olje- och säkerhetsöverenskommelse.

De två länderna undertecknade avtalet efter en veckas förhandlingar i Etiopiens huvudstad Addis Abeba i mars 2012. Juba gick med på att återuppta produktionen av råolja, medan Khartoum lovade att transportera oljan via sina pipelines till Port Sudan vid Röda havets kust från den 10 maj 2013.

Även om den officiella dagen för oljehandelns återupptagande var den 10 maj anlände den första oljan till Khartoum den 13 april.

År 2010 före Sydsudans utbrytning var Sudan subsahariska Afrikas tredje största oljeproducent.

I januari 2012 stängde Sydsudan oljeproduktion på grund av ”orimliga transitavgifter och tariffer och i protest mot de sudanesiska myndigheternas fortsatta stölder av deras olja”, enligt regeringen i Juba.

Det nya avtalet medförde nya förhoppningar på båda sidor om gränsen.

”Det finns en känsla av lättnad i båda länderna”, sade Luka Biong Deng, på Harvard Kennedy School. ”Folk är trötta på krig och nu är de glada att åtminstone oljan kommer att flöda”.

Med ett återupptagande av oljeexporten beräknas den initiala produktionen bli 150 000-200 000 fat per dag och öka till 250 000-300 000 fat per dag under de kommande månaderna.

Men misstron mellan Sudan och Sydsudan är fortfarande hög efter 20 år av inbördeskrig. Striderna fortsätter i Darfur och i gränsområdena i Abyei, Blå Nilen och Södra Kordofan.

Deng sade att det finns en oro i syd att Khartoum inte ska hålla sin del av avtalet.

”Regeringen i Khartoum är så oförutsägbar. Något kan hända och Khartoum kan besluta att stoppa oljeflödet”, sade Deng.

Men det kan också komma från Juba.

Förra veckan anklagade Sydsudans president Salva Kiir Mayardit Khartoum för att ha iscensatt mordet på Kuol Deng Kuol, högste ledare för Dinka Ngok-stammen. Kuol dödades i den omtvistade regionen Abyei under en attack mot en FN-konvoj den 4 maj.

John Akec, vicerektor för University of Northern Bahr El Ghazal i Sydsudan, skrev i ett mail till Epoch Times: ”Dessa frågor kommer fortsätta att vara en nagel i ögat för båda regeringarna och båda måste använda ansvarsfull politik och visdom för att gå vidare tills dessa frågor har lösts en efter en.

Eftersom Sydsudan baserar 98 procent av sin årliga budget på oljan, försöker de hitta alternativ att exportera oljan utan att behöva förlita sig på Sudans pipelines.

I september förra året tecknade Sydsudan ett avtal med Etiopien och Djibouti om att bygga en oljeledning genom de två länderna. De förväntar sig också att teckna ett liknande avtal med Kenya, vilket skulle möjliggöra byggandet av en pipeline till den kenyanska hamnen i Lamu med start i oktober.