Olika bilder av Jokkmokks framtid
Nickas Lundmark. (Foto: Privat bild)


Det planeras för en gruva i Kallak utanför Jokkmokk. Oavsett om invånarna är för eller emot gruvan så väcker frågan starka reaktioner.

Osämjan handlar om vinstintressen, arbetstillfällen och miljöförstörelse. Inte minst samernas situation är en väsentlig del i konflikten. Med drygt 5 000 invånare på en yta större än Värmland kunde man tro att det är gott om plats i Jokkmokks kommun, men de olika näringarna kräver sitt utrymme.

Det är -17 grader i Gällivare. I utkanten av staden står sju husvagnar uppställda. I en av dem bor Nicklas Lundmark, som jobbar på en av industrierna i området. Han veckopendlar de tio milen till Gällivare från Jokkmokk, där han har sin familj.

– Det är en bra firma. Inget knussel. Men när man har haft julledigt i fem dagar och det är kall vinter, då känner man inte för att åka tillbaka. -27 grader, då är det inget kul i husvagnen. Ingen golvvärme, säger han.

Lundmark hoppas på att gruvan i Kallak ska realiseras. Den skulle om fem år ge runt 250 jobb under 14 års tid, och då skulle han kunna söka jobb där istället.

Det är jobbigt för familjen med veckopendlingen. Lundmark har till exempel inte kunnat vara närvarande i sina barns liv så som han hade velat.

– Jag har inte varit på ett föräldramöte på två och ett halvt år. Frun får ta en stor tyngd av det vardagliga, berättar han.

Han ser Jokkmokk som en avfolkningsbygd. Kommunen har stadigt tappat invånare det senaste decenniet. Skolklasserna har minskat från tre klasser till en klass i varje årskurs. Vill barnen spela hockey får man köra dem 14 mil tur och retur till Boden en tisdagskväll. Han tror att gruvan skulle sätta snurr på ekonomin och ge bygden ett andningshål på 15 år, så att man kunde stoppa avvecklingen. En gruva skulle bygga en bra basnäring, säger han.

Den svenska regeringens gruvstrategi påskyndar och underlättar etablerande av nya gruvor. Utländska företag, exempelvis det brittiska bolaget Beowulf Mining som är aktuellt med brytningen i Kallak, ser stor potential i norra Sverige gällande mineraler och naturresurser, enligt en intervju med SR.

Den infekterade konflikten i gruvfrågan har pågått länge, men kulminerade i och med protesterna på prospekteringsområdet i Kallak i somras, då en grupp demonstranter försökte att stoppa bolaget Jokkmokk Iron Mining ABs provborrningar i området. Aktivisterna förde främst fram miljöaspekterna av gruvnäringen samt samefrågorna. Många anser att gruvnäringen utgör ett hot mot hela den samiska kulturen, vilket Epoch Times skrev om i augusti (läs artikeln här).

Ekoturismföretagaren Matti Holmgren har tillsammans med sin sambo en hundkennel för slädhundar och ett guideföretag. Han anser att Sverige ger bort mineralerna till företagen.

– Bara mineralpolitiken och hela mineralstrategin borde vara anledning för hela bygden att stå upp och säga ”ni hämtar inte ett jot här ur backen innan ni visar hur det ska gynna bygden”. Miljöprocessen kom så sent in i bilden. Det är svårt att sätta stopp för gruvbolagen. Jag tror att regeringen medvetet har gjort så här, säger Holmgren.

Nicklas Lundmark har alltid varit för en dialog mellan de båda sidorna. Han åkte bland annat ut till demonstranterna i Kallak vid ett par tillfällen i somras, för att visa att han är en människa av kött och blod.

– Jag åkte dit symboliskt och försökte att vara medlare på något vis. Det togs emot väl. Jag stannade i två timmar och drack kaffe, och de bjöd på surströmming.

Han startade också Facebookgruppen ”Gruva i Jokkmokk. Ja eller nej.”, som är tänkt som ett forum där folk med olika åsikter kan diskutera tillsammans.

Debatten hettade till, och för Lundmark innebar det ett mordhot via posten. Polisen såg inte hotet som så allvarligt, och Lundmark vet fortfarande inte vem som skickade det. Han blev dessutom beskylld för att ”ha gjort det själv”, vilket han tycker är absurt och löjligt. Han tror dock att många av dem som varit hetsigast i gruvdebatten antagligen är personer som utan den här frågan skulle ha hittat andra arenor att bråka på. Även personer från nejsidan har förkastat hotet.

Nyligen inledde kommunen en serie medborgarsamtal för att få till en dialog mellan ja- och nejsägare. Runt 150 personer kom till den första dialogen som var för två veckor sedan.

Processledaren Agneta Setterwall från Uppsala är anlitad av kommunen som moderator för samtalen. Setterwall tycker att det gick hyfsat bra, men att tre timmar inte är tillräckligt för alla svåra frågor och motsättningar som finns i staden. Tidpunkten var heller inte den bästa för dem som håller på med renskötsel. Hon hoppas att fler röster kommer att göra sig hörda framöver.

– Jag antar att det är viktigt att en del av de här väldigt besvärliga frågorna kommer upp under respektfulla former, säger hon.

Matti Holmgren ser en alternativ väg för Jokkmokk. Han har en vision om att göra nationalpark av hela Jokkmokks kommun, med bland annat ekoturism och stuguthyrning, vilket han anser har bättre förutsättningar för en stark lokalekonomi.

Holmgren är medveten om att även hans egen turistverksamhet inkräktar lite på samernas område. Han har dock en bra dialog med dem och han tror att de står på samma sida i många frågor. Turismen skulle ge 15-20 nya långsiktiga jobb per år, säger han.

– Det går inte så fort, men det blir mångfald och småskalighet istället för stora multinationella företag.

Det är full snurr på hans eget guideföretag. De marknadsför sig i hela världen. Imorgon kommer till exempel en kvinna från Sydafrika för en guidad tur, och sedan ett belgiskt par.

Han säger att jokkmokksborna är driftiga, men industribranschen gynnas mest. Han önskar att man kunde ändra lite på företagsklimatet så att andra yrkesgrupper fick gehör, som till exempel kläddesigners, musiker och mediefolk.

Både Lundmark och Holmgren var på kommunens första medborgardialog. Holmgren var lite missnöjd efteråt.

– Jag bad Fred Boman (vd för Jokkmokk Iron Mines AB) att kommentera hur man ser på att FN gett en pekpinne åt Sverige angående hur man behandlar ursprungsbefolkningen. Han fick ge en liten kommentar, och sedan gick frågan vidare. Det fanns inget utrymme för följdfrågor.

Måndagen den 25 november hålls den andra medborgardialogen. Utöver civilpersoner och Jokkmokks kommun hoppas man att Sametinget, Länsstyrelsens rennäringsenhet, Bergsstaten, Rennäringen och Jokkmokk Iron Mines AB kommer att närvara på mötet. Dessutom representanter från besöksnäringen. Kommer Jokkmokksborna någonsin att komma överens i gruvfrågan?

– Folk kommer troligtvis inte att komma överens i det här. Men medborgardialogerna kan hjälpa till att motverka destruktivitet och göra det lättare att leva i samhället, säger Agneta Setterwall.