Ökad konfliktrisk på arbetsmarknaden


Vårvinterns stora lönerörelse visar alla tecken på att bli extra het. Rekordvinster och ett pressat fack borgar för konflikter. Blir det ”för höga” löneökningar blir arbetslösheten högre.

De senaste stora avtalsrörelserna har varit relativt lugna. Men denna gång är de potentiella konflikthärdarna ovanligt många och tydliga inför den kommande rekordstora avtalsrörelsen. Den historiska statistiken visar att antalet strejkdagar går upp när högkonjunkturen är på väg att vända ned, precis det läge som infinner sig nu.

– Vi ligger längre ifrån varandra jämfört med tidigare, säger en av de tyngre arbetsgivarparterna, Teknikföretagens chefsförhandlare Karl Olof Stenqvist.

Att löneavtalen kommer att hamna högre än under de gångna fem-sex åren ger inget högre odds. Ett allt bättre arbetsmarknadsläge och vinstandelar i företagen som ligger på de högsta nivåerna på mycket länge, talar för det:

– Forskning visar att det tenderar att driva lönerna uppåt, säger Anders Forslund, forskare vid Uppsala universitet.

Temperaturen stiger och det märks att
avtalsrörelsen ligger nära. I den allt hårdare retoriken använder sig facken naturligtvis av de höga företagsvinsterna och har kanske fått lite extra draghjälp av Svenskt Näringslivs ordförande Michael Treschows uttalande om att näringslivstopparna i många fall kvitterar ut för låga styrelsearvoden.

Att facken dessutom är pressade av en ny borgerlig regering är ytterligare en ny aspekt som retat upp arbetarrörelsen. En kraftig fördyring av a-kassan och medlemskapet ställer nu krav på att facken kan leverera höga lönelyft, annars lär många medlemmar fundera på nyttan att vara med. Facktopparna i Stockholm har redan fått bakläxa för att ha sålt sig för billigt i de lönekrav som presenterats.

Den konspiratoriske kan förstås undra om den interna fackliga kritiken är ett spel för galleriet för att trycka in i arbetsgivarnas medvetande att den här gången menar löntagarna verkligen allvar. Budskapet är att det inte finns någon prutmån i lönekraven på runt fyra procent, krav som annars till sist brukar jämkas rejält när arbetsgivarna och medlarna kommer med sina motbud.

En direkt tydlig stridsfråga har redan seglat upp och gäller fackens ovanligt höga krav på att höja de lägsta lönerna, uppemot 1 400 kronor mer i månaden, något som arbetsgivarna alltid skyr som pesten. Däri ligger kanske den största risken för strejkskrammel framåt vårkanten.