Ojämnt om hockeyns slagskämpar
Seann William Scott (mitten) i komedin "Goon". (Foto: Magnet Releasing)


  • Film: Goon
  • Produktionsår: 2011
  • Produktionsland: USA/Kanada
  • Regi: Michael Dowse
  • Medverkande: Seann William Scott, Jay Baruchel, Alison Pill, Liev Schreiber, Marc-André Grondin, Kim Coates m fl.
  • Kommer ut: 121003

Det här är något så underligt som en hockeyfilm som mer påminner om en boxningsfilm. Filmen, som konstigt nog är baserad på verkliga händelser, bygger på en intressant idé. Dessvärre är resultatet väldigt ojämnt.

En ”Goon” är alltså en hockeyspelare vars främsta uppgift är att skada den andra sidans spelare. Dörrvakten Doug kommer från en familj där alla är läkare. Själv har han aldrig haft ett läshuvud. Däremot har han alltid varit bra på att ta och ge stryk. När en tränare för ett mindre lag får se honom spöa upp en spelare får Doug chansen att bli hockeyspelare. Hans uppgift blir alltså att skada motspelarna. Han främsta rival är Ross Rhea, en ”goon” för ett annat lag, karismatiskt spelad av Liev Schreiber.

Filmens struktur påminner mer om en boxningsfilm än en hockeyfilm. Doug ställs inför ett antal tuffa motståndare. Vanligtvis går det till som så att han frågar en annan spelare om han vill slåss, varpå de kastar klubba, hjälm och handskar och börjar puckla på varandra. Visst är detta underhållande, men däremellan är filmen bitvis seg.

Liev Schreiber är bra i alla scener han medverkar i. Han är veteranen som sitter på all kunskap och som är lika vis som han är farlig på isen. En av filmens skönaste scener är när Doug och Ross möts i ett kafé, som utvecklas till en hyllning av kaféscenen i ”Heat ”(Michael Mann, USA, 1995). I motsats till Schreiber, som alltså fått en roll som passat honom som handen i handsken, har Scott fått en roll som inte passar honom alls. Visst har han ett roligt minspel, som gör slagsmålsscenerna underhållande. Men hans karaktär är ett pucko, rätt och slätt. Alla som sett Scott i ”American Pie” (Paul Weitz, USA, 1999) vet att han kan vara riktigt rapp i käften. Därför känns det lite underligt att se honom i den här filmen, i vilken han inte har många bra repliker. Istället är det Dougs kompis, Pat (Baruchel) som har de bästa replikerna i filmen.

Man måste inte tycka om hockey för att gilla den här filmen. Jag tror nästan att det är en fördel om man inte gör det. För den här filmen handlar mer om slagsmål än något annat. Scott är rolig på isen, men utanför isen är Doug en ganska tråkig karaktär. Hade det inte varit för talanger som Baruchel och Schreiber hade den här filmen varit kass. Som den är nu, är den ojämn.