Det kinesiska kommunistpartiet har avslutat sin 17:e nationalkongress genom att tillkännage nytt ledarskapsled samt att lova demokratisk reformering. Kina-observatörer menar emellertid att statskontrollen är fortsatt befäst och att det inte kommer några verkliga reformer framöver.
Enligt tidningen Herald Tribune nämnde president Hu ordet ”demokrati” 61 gånger i sitt huvudanförande till kongressen, men demokratiaktivisten Wang Juntao – numera politisk forskare vid universitetet i Canterbury i Nya Zeeland – säger att eventuella reformer inte kommer att vara av det demokratiska slaget.
– Den verkliga reformen är inom partiet och statsorganet. Hus vision är inte ämnad för frihet eller likställdhet utan för att kontrollera vissa sociala och ekonomiska problem, säger Wang.
Professor Geremie Barme, specialist på dagens Kina vid Australian National University, ansåg att det fanns så lite hopp om att den nationella kongressprocessen skulle föra med sig några verkliga förändringar att det var långtråkigt att ens bevaka den.
– Statsmakten är så inrotad som den kan bli. Jag följer inte med i detalj utan ser bara på. Jag känner till grunderna, säger han till Epoch Times.
Fyra nya medlemmar har utsetts till politbyråns ständiga kommitté vilket är den högsta myndigheten i landet. Traditionellt sett brukar fokus vid den nationella kongressen ligga på maktkampen mellan de rivaliserande grupperna inom partiet. Ommöbleringen inom ledarskapet ses som ytterligare ett befästande av Hus ledarskap men inräknat finns fortfarande den före detta ledaren Jiang Zemins inflytande.
Två av de nya medlemmarna, Xi Jinping och Li Keqiang, är yngre och ses som en spegling av Hus inflytande, särskilt Li som är partisekreterare i Liaoningprovinsen och medlem i Hus ungdomsförbundsfraktion. Han förväntas bli ställföreträdande för premiärminister Wen Jiabao.
Dessa är de två mest sannolika kandidaterna för att ersätta Hu och premiärminister Wen när deras perioder tar slut om fem år.
Xi, eller den ”unge prinsen” vars far är en av männen inom kommunistpartiets elit, anses vara accepterad av alla och tros bli Hus ersättare. Det antas att två av de fyra kvarvarande medlemmarna i politbyrån, propagandachefen Li Chanchun och Jia Qinglin, skulle ha tvingats avgå utan Jiang Zemins påtryckningar om att de skulle bli kvar.
Jiang som anses ha styrt med hård hand har stämts i över 15 länder för sin roll i förföljelsen av Falun Gong-utövare i Kina. Hu, 64, går nu in i sin andra och sista period som partiets generalsekreterare, statschef och militärchef. Han har satt upp breda mål för att hantera landets många problem med bland annat ökande inkomstklyftor, stora miljöproblem samt sjukvård och sociala säkerhetsfrågor.
Grasserande korruption är också ett stort problem och nära 100 000 partimedlemmar har bötfällts för korruption det senaste året och 3 530 fall har lämnats till åklagare, enligt Australian Financial Review.
Wang som fått asyl i USA efter att ha anklagats och fängslats av den kinesiska regimen för att vara en av ”de drivande bakom kulisserna” vid protesterna på Himmelska fridens torg 1989, säger att utsträckningen av Kinas problem har drivit Hu och Wen till att försöka få mer kontroll, men att detta endast kunnat bidra till ökad korruption och ytterligare spänningar.
– Hu Jintao och Wen Jiabao vill lösa problemen i Kina, men de har inte hittat de rätta tillvägagångssätten. De kanske driver något projekt för att hjälpa fattiga människor, för att kontrollera eliten, men jag tvivlar på att projekten kan fungera med tanke på hur korrupt denna stat är, säger han.
Wang säger att de två nya medlemmarna i politbyrån, Li och Xi, båda är mycket välutbildade. Li har kandidatutbildning i juridik och Xi har doktorerat inom samma ämne. Samtidigt som de båda är yngre än de andra politbyråmedlemmarna är de mycket ”mogna inom maktkamper och förmodligen kommer de inte ta några politiska risker för att driva igenom reformer”.
Vilken påverkan de kommer att ha är fortfarande okänt. Det kommer att visa sig efter att de tillträtt sina poster i mars nästa år.
Professor Barme säger att Hu kan komma att försöka ta tag i fattigdomen i landets västra delar samt på landsbygden, men han förväntar sig att processen kommer vara förtryckande och ytterligare befästa partiets kontroll.
Barme anser att Kinas politiska förflutna har varit ”mordiskt” och att nutiden erbjuder alltför lite ljus för framtiden.
– Det är bara regelrätt autokratiskt förtryck av frihet, till skillnad mot oberäknelig politisk förföljelse, säger han.
