Hur påverkar rädsla vår hjärna och minnet? Forskare i psykologi från Uppsala universitet har lyckats kartlägga viktiga processer i vår komplexa hjärna.
Avhandlingen som försvaras vid Uppsala universitet den 17 april handlar om vad som händer i i vår hjärna när vi blir rädda. Till sin hjälp har forskarna använt sig av personer med orm- och spindelfobi som fått titta på bilder på de djur som gör de rädda.
Man vet inte exakt hur det går till när vi bli rädda och det fysiologiska fenomenet har inte tidigare studerats hos oss människor.
Amygdala, eller mandelkärnan som den också kallas på grund av sitt utseende, är en mandelformad struktur som ligger djupt inne i vardera tinningloben. De har betydelse för människans förmåga att bearbeta känslomässiga stimuli från alla sinnen och som får oss att svara på en situation på ett adekvat sätt.
– Vi har tittat på hur amygdalas aktivitet samspelade med övriga delar av hjärnan. Genom att låta spindel- och ormfobiker titta på bilder som gjorde dem rädda kunde vi visa att amygdala aktiverade hjärnområden som tidigare associerats med kontroll över kroppens rörelser och igenkänning av objekt, samt känsloreglering, säger Fredrik Åhs från Institutionen för Psykologi på Uppsala Universitet.
Det verkar som amygdala förbereder kroppen för handling och skärper varseblivningen. Kliniskt är det intressant att förstå hur andra delar i hjärnan kan tysta ner amygdala i de fall det visar sig att det som initialt kanske skrämde oss visade sig vara något ofarligt, menar Fredrik Åhs och fortsätter:
– Därför har vi även studerat hur en del i mittersta delen av pannloben relaterade till amygdalas aktivitet. Det visade sig att ju högre aktivitet man hade i den här delen, desto mindre aktivitet hade man i amygdala. De här resultaten ligger i linje med tidigare studier som pekar på att pannloben kan reglera amygdalas aktivitet.
Fredrik Åhs förklarar i pressmeddelandet från Uppsala universitet att det här samspelet kan vara en förklaring till hur vi kan kontrollera känslouttryck, vilket delvis förklarar hur psykoterapi kan fungera. Han förklarar att känslor gör det lättare att minnas saker och en ofta använd kategorisering av känslor är om de upplevs som positiva eller negativa, samt hur uppvarvade de får oss att känna oss. Enligt den här modellen skulle rädsla kategoriseras som negativ och uppvarvande.
I studien ville forskarna också besvara frågan om det är graden av negativitet eller graden av uppvarvning som har en positiv effekt på minnet och hur amygdala är involverad i denna process. För att få svar på detta lät de samma spindel- och ormfobiker titta på bilder av ormar och spindlar och studerade sedan tinninglobens minnessystem.
– Genom att direkt mäta graden av uppvarvning och negativ upplevelse kunde vi visa att ju mer aktiv amygdala var, desto mer upphetsad var man och desto mer aktivitet hade man i parahippocampus, en sedan tidigare känd minnesstruktur i tinningloben. Aktiviteten i parahippocampus var i sin tur direkt relaterad till minnesprestationen, förklarar Fredrik Åhs.
– Amygdala verkar se till att vi förbereder oss för handling och förstärker vårt minne då vi hamnar i situationer som varvar upp oss, säger Fredrik Åhs avslutningsvis.
Fakta amygdala
Mandelkärnan (Nucleus amygdaloideum) räknas till det limbiska systemet. Den är belägen direkt innanför hjärnbarkslagret på tinninglobens under/insida längst fram i den parahippocampala vindlingen.
Amygdala, som kan delas upp i ett flertal mindre kärnor, tar emot signaler från och sänder ut signaler till en stor mängd olika hjärnbarksområden och till kärnor i mellanhjärnan, bland annat till hypothalamus (överlevnadscentrum). Kärnpaketet tycks vara av betydelse för hur vi bland annat tolkar våra medmänniskors ansiktsuttryck.
Amygdala har en central roll i samband med att känslor av typen rädsla, skräck och vrede utlöses samt för de justeringar av blodtryck, andning, hjärtverksamhet etc. som krävs för att försätta kroppen i larmberedskap. Amygdala förefaller även att vara av största betydelse för inlärningen av och minnet av starkt känsloladdade händelser, detta i samverkan med hippocampus.
Källa: cns.sahlgrensla.gu.se