• Titel: Inception
• Produktionsår: 2010
• Produktionsland: USA/Storbritannien
• Regi: Christopher Nolan
• Medverkande: Leonardo DiCaprio, Joseph Gordon-Lewitt, Ellen Page, Tom Hardy, Ken Watanabe, Dileep Rao, Cillian Murphy, Tom Berenger, Marion Cotillard m fl.
• Kommer ut: 101208

Jag var skeptisk inför denna film. Visst hade Nolan visat att han var en duktig regissör i och med ”The Dark Knight” (USA/Storbritannien, 2008), som i mitt tycke är en av de bästa superhjältefilmerna. Men kunde det verkligen gå lika bra om han inte hade lika mycket material att utgå från som han ju hade med Batman? Det kunde det sannerligen; ”Inception” är en av de bästa actionfilmerna jag sett på flera år.

”Inception” kretsar kring en virtuell verklighet, vilket gör att man kan dra vissa paralleller till ”Matrix” (Andy & Larry Wachowski, USA/Australien, 1999). Men nu ska man inte tro att ”Inception” är en enkel kopia. Regissör Nolan visar prov på sina extraordinära kreativa krafter i denna film. Filmen utspelar sig inte i en artificiell värld skapad av maskiner, utan i drömmarnas värld. I framtiden har man lärt sig att kontrollera drömmar. I och med detta kan man ta sig in i människors drömmar och komma åt deras djupaste hemligheter. 

Nolan har låtit fantasin flöda fritt, men han har samtidigt satt upp regler för hur hans värld ska fungera. Dessa regler är både enkla och komplexa. En enkel regel är till exempel att drömvärldens tid går långsammare än den verkliga tiden, vilket resulterar i riktigt intressanta specialeffekter. Ett exempel på en komplex regel är hur man ska veta om man befinner sig i en drömvärld eller inte. Detta är ett vanligt dilemma för filmer av denna sort. Men Nolan hänger inte upp hela sin film på denna fråga, vilket gör att man inte behöver slösa alltför mycket tid på denna filosofiska fråga. Detta betyder inte att filmen inte är filosofisk; precis som ”The Dark Knight” är ”Inception” fylld av lättförståeliga filosofiska frågor, vilket ger filmen extra djup och knuffar filmen över gränsen från en fyra till en femma i betyg.

Det absolut bästa med filmen är dock den extremt effektiva regin. Nolan är antagligen nutidens bästa actionregissör; hans filmer har en framåtrörelse som få andra filmer har. Han berättar med ett effektivt och jämnt tempo. ”Inception” börjar med ett högt, men samtidigt behagligt, tempo. Som alla bra actionfilmer tilltar tempot då och då. Detta resulterar i en film som man varken kan eller vill titta bort från eftersom berättelsen griper tag i en redan från början och släpper inte taget förrän sista bildrutan har rullat förbi.

Nolans talang har lockat till sig ett av Hollywoods hetaste namn, Leonardo DiCaprio. Jag hade länge svårt för DiCaprio, eftersom jag inte tyckte att han hade särskilt mycket talang. Men från och med det att han var med i ”Blood Diamond” (Edward Zwick, USA/Tyskland, 2006) har jag nyfunnen respekt för honom; han har plötsligt blivit en riktigt bra skådespelare. I ”Inception” spelar han en man som tar ett nästintill omöjligt uppdrag för att kunna komma hem igen. Och förutom det svåra uppdraget har han spöket av sin fru att ta itu med. Bokstavligt talat. Han är uppbackad av ett gäng duktiga skådespelare. Dels veteranen Tom Berenger, som är bättre än han varit på flera år, dels nykomlingen Ellen Page, som än en gång visar prov på hur mångsidig hon är. I en annan viktig roll ser vi Joseph Gordon-Lewitt. Han håller skärmen helt själv i en av filmens mest spännande (och långsammaste) sekvenser. Slutligen har vi Cillian Murphy, vars karaktär egentligen är ett offer, men som även får gå igenom ett moraliskt dilemma som ger filmen extra tyngd (inte för att den behöver det).

Nolan gör inte samma misstag som många andra regissörer; han hänger inte upp hela filmen på sin stjärna eller på specialeffekterna. Istället utnyttjar han alla resurser han har till fullo, vilket leder mig till att yttra klyschan att helheten är större än summan av dess delar. Och till skillnad från ”Matrix” handlar inte ”Inception” om att rädda mänskligheten eller världen. I ”Inception” är det ett par människors öden som står på spel. Genom att hålla filmens handling på ett personligt plan, blir upplevelsen desto intensivare. Glöm James Cameron, Steven Spielberg och George Lucas. Framtidens bästa science fiction-filmer kommer att vara signerade Christopher Nolan.